Stämd på vårdnad och umgänge

Mitt barn har nog bara skrikigt och gråtit vid smärta, då barnet exempelvis ramlat, haft öronvärk eller halsont typ.

Barnet har gråtit en gång vid lämning på förskolan. Jag valde då att ta hem barnet den dagen, då barnet var helt otröstligt.

En ettåring som skriker, gråter och sträcker ut armarna efter föräldern som är på väg att lämna, säger egentligen: "Nej! Överge mig inte! Kom tillbaka, ta med mig! Jag vill inte vara utan dig!".

Nu handlar tråden om ett barn som inte gråtit vid umgänge med pappan eftersom hon hittills inte ens getts chansen att träffa sin pappa. Så vi kanske ska prata vidare om trådstarten. Jag tycker att ts redan fått flera utmärkta förslag men det kan ju finnas ytterligare mera att göra. Att pappan inte skulle få träffa sin dotter för att ts upplever henne som "tykänslig" och för att ts vill vara med ser jag som något ts får bearbeta på egen hand. Finns det två föräldrar så har barnet rätt till dem båda.

Vad bra. Då har du lyckats överföra trygghetskänsla till barnet. Det är dock ganska vanligt - hur lite du än tror det - att även ettåringar "vänder på en femöring" så fort föräldern försvunnit ur synhåll. OM barnet är tryggt.

Min ettåring är tex väldigt mammig. Är jag i närheten är det bara mamma som gäller. Skrik o gråt om pappa tar istället. Är jag dock utom synhåll så är han hur glad o nöjd som helst i pappas närhet :)

Att ta för givet att alla barn som skriker har ångest eller har ont är lite världsfrånvänt.. och ganska nedvärderande mot alla de föräldrar som har barn som INTE beter sig exakt som ditt...Barn är - precis som vi vuxna - olika.

Ett barn som skriker hjärtskärande när mamma eller pappa lämnar på förskolan, för att sedan sluta skrika fem minuter senare har GETT UPP! Barnet vet att det inte hjälper. Överlevnadsinstinkten kickar in och barnet ger upp, helt enkelt.

Googla på det. Finns SÅ många studier som menar på att det är precis så som det lilla barnets hjärna fungerar.

Det är vanligt att de slutar gråta efter en stund, men let's be real, jag har skolat in min son två gånger på två olika dagis och har sett enstaka barn som har gråtit NON STOP från tidig morgon till sen eftermiddag. Det tror inte jag är hälsosamt.

Sedan har de flesta av oss realiteten att vi måste gå och jobba och försörja oss, så vi har inte möjligheten att välja. 

Men jag tror absolut inte ett ögonblick på att en ettåring trivs att vara borta från mamma eller pappa hela dagarna. Men visst blir det folk av de småttingarna också

Inte tror jag TS baby tar skada av att träffa pappa två timmar i veckan.