Skjutsa sambons barn?

Äh. Jag och typ alla mina kompisar fick skjuts om vi ville upp till vi var 18 då de flesta av oss flyttade hemifrån. Nu valde vi inte alltid skjuts men det fanns oftast tillgängligt... Det har gått bra för de flesta av oss. Normala ungdomar distanserar sig naturligt från såna saker till slut.

Jag skulle inte skjutsa om det inte var nödvändigt, t ex på grund av uselt väder, att det var sent på kvällen och det inte gick bussar etc. Men sedan har jag ett avskräckande exempel i min närhet - en kille på över 30 år som fortfarande förlitar sig på föräldrarna för väldigt mycket, härom sommaren blev han skjutsad till och från jobbet varje dag (och ringde och klagade om han någon gång fick ta bussen), hans föräldrar flyttstädade hans lägenhet, sålde hans bil när han själv inte orkade ordna med allt det praktiska, etc etc. (Det här är en i övrigt psykiskt och fysiskt frisk ung man, som klarar av att jobba, ha ett stort socialt liv etc.) Föräldrarna klagar, men säger också att de skämmer bort honom för att de hoppas att själva få hjälp när de behöver det. Hittills - under de typ femton åren mannen har varit myndig - tror jag inte att sonen gjort någon större insats för sina föräldrar någon enda gång, till exempel har det nog aldrig hänt att han bjuder på mat eller ställer sig frivilligt och diskar, han dyker snarare upp och rotar i föräldrarnas kylskåp etc. 

Vad jag menar är att för mycket hjälp, kravlös sådan, faktiskt kan vara en rejäl björntjänst. Och om man vill fostra vuxna som är hjälpsamma och omtänksamma måste man nog se till att de lär sig att "pull their weight", hjälpa till så mycket de kan, redan från början. Vuxna har också rätt att få sina behov tillgodosedda och ska inte behöva agera tjänstefolk/taxichaufförer till halvvuxna ungar.

Alla ni som är så kategoriska; 15-åringar har minsann ben att gå med, när jag var tonåring fick jag gå 8 km i snöstorm till skolan etc - tar ni med i beräkningen att detta är en (förvisso lat, bortskämd och spontan som många tonåringar) tjej som valt att inte bo alls hos pappan under ett år? Som, stödd av mamma, mormor mfl, mäter kärlek i hur mycket föräldrarna ställer upp? Som dessutom har en pappa som tycker det är ok att bosätta sig med en hop barn långt undan kommunala färdmedel utan att ha körkort. Om man då plötsligt sätter hårt mot hårt och bestämmer sig för att NU är det dags att börja med lite uppfostran och sluta curla - då är det risk för att hon inte vill bo hos pappan mer utan flyttar till en mer service-minded förälder. Är man mån om att inte tappa kontakten med dottern, igen, så kan man ju gå lite försiktigare fram. Försöka se hennes synvinkel också, och kompromissa lite. Tex att erbjuda skjuts på bestämda tider, med viss planering tex, och i övrigt se till att det finns cykel, busskort etc.

Alla ni som är så kategoriska; 15-åringar har minsann ben att gå med, när jag var tonåring fick jag gå 8 km i snöstorm till skolan etc - tar ni med i beräkningen att detta är en (förvisso lat, bortskämd och spontan som många tonåringar) tjej som valt att inte bo alls hos pappan under ett år? Som, stödd av mamma, mormor mfl, mäter kärlek i hur mycket föräldrarna ställer upp? Som dessutom har en pappa som tycker det är ok att bosätta sig med en hop barn långt undan kommunala färdmedel utan att ha körkort. Om man då plötsligt sätter hårt mot hårt och bestämmer sig för att NU är det dags att börja med lite uppfostran och sluta curla - då är det risk för att hon inte vill bo hos pappan mer utan flyttar till en mer service-minded förälder. Är man mån om att inte tappa kontakten med dottern, igen, så kan man ju gå lite försiktigare fram. Försöka se hennes synvinkel också, och kompromissa lite. Tex att erbjuda skjuts på bestämda tider, med viss planering tex, och i övrigt se till att det finns cykel, busskort etc.

Alla ni som är så kategoriska; 15-åringar har minsann ben att gå med, när jag var tonåring fick jag gå 8 km i snöstorm till skolan etc - tar ni med i beräkningen att detta är en (förvisso lat, bortskämd och spontan som många tonåringar) tjej som valt att inte bo alls hos pappan under ett år? Som, stödd av mamma, mormor mfl, mäter kärlek i hur mycket föräldrarna ställer upp? Som dessutom har en pappa som tycker det är ok att bosätta sig med en hop barn långt undan kommunala färdmedel utan att ha körkort. Om man då plötsligt sätter hårt mot hårt och bestämmer sig för att NU är det dags att börja med lite uppfostran och sluta curla - då är det risk för att hon inte vill bo hos pappan mer utan flyttar till en mer service-minded förälder. Är man mån om att inte tappa kontakten med dottern, igen, så kan man ju gå lite försiktigare fram. Försöka se hennes synvinkel också, och kompromissa lite. Tex att erbjuda skjuts på bestämda tider, med viss planering tex, och i övrigt se till att det finns cykel, busskort etc.