Skjutsa sambons barn?

....och varför inte tidigare?

Huruvida ni som varit bortskämda under er uppväxt faktiskt är anpassade till verkligheten och inte blivit bortskämda och odrägliga vuxna skall nog andra vittna om och inte ni själva :)

Det är ju ett tecken på att ni klarar det fin fint och skulle inte behövt dessa skjutsar hit o dit.

Bara för att ni var lata o bekväma så lät ni föräldrarna slita halvt ihjäl sig?! Men det är ju inte era fel att de gjorde det, ett val de gör själva.

Jag kommer också att behöva o vilja skjutsa de mindre barnen här men det kommer att vara de gånger som det behövs inte för att man är lat o inte har lust.

Jag varken kan eller vill åka ifrån mitt jobb för att skjutsa barn.

Jag varken kan eller vill sitta o köra i skytteltrafik kvällar o helger när det går bussar, när det går att samåka , när det går att cykla.

Till ts

Du har inte skyldigheter att skjutsa. Vill o kan du så gör det annars inte.

Eftersom det är ts som får ta allt besväret med dottern, så undrar jag om hon kommer att sörja speciellt mycket om hon väljer att bara va hos mamman.

Jag tycker pappan är en riktig looser, ställer krav på ts men skulle själv aldrig ställa upp tillbaks.

Hade jag varit ts så hade min bil stått still, om jag inte själv skulle någonstans. Den bilen hade endast använts av mig själv och mina barn. Mannen och dottern kan cykla, eller skita i det. Jag hade inte brytt mig för fem öre om vilket dom gjort.

Ess, jag vill vad som är bäst för min make - vore vi i TS situation tror jag inte det bästa för honom vore att dottern flyttade hem till mamman igen. Jag har annan syn på hur man ställer upp för varandra i en familj och skulle inte kunna använda min bil bara till mina barn + tycka det var lika bra att dottern flyttade (och följaktligen inte heller tolerera att min man inte ställde upp för mig).

Jag håller med om att ingen har rätt att ställa krav på TS och att 15-åringar är fullt kapabla att både gå och åka buss (tryck gärna på "visa endast" och se mitt första inlägg) men tycker att man ändå kan försöka ha lite fingertoppskänsla. (Acc) jag tänker då på dem som har inställningen "låt den bortskämda ungen gå i alla väder och situationer, det är karsktärsdanande"

Ess, jag vill vad som är bäst för min make - vore vi i TS situation tror jag inte det bästa för honom vore att dottern flyttade hem till mamman igen. Jag har annan syn på hur man ställer upp för varandra i en familj och skulle inte kunna använda min bil bara till mina barn + tycka det var lika bra att dottern flyttade (och följaktligen inte heller tolerera att min man inte ställde upp för mig).

Jag håller med om att ingen har rätt att ställa krav på TS och att 15-åringar är fullt kapabla att både gå och åka buss (tryck gärna på "visa endast" och se mitt första inlägg) men tycker att man ändå kan försöka ha lite fingertoppskänsla. (Acc) jag tänker då på dem som har inställningen "låt den bortskämda ungen gå i alla väder och situationer, det är karsktärsdanande"

Ess, jag vill vad som är bäst för min make - vore vi i TS situation tror jag inte det bästa för honom vore att dottern flyttade hem till mamman igen. Jag har annan syn på hur man ställer upp för varandra i en familj och skulle inte kunna använda min bil bara till mina barn + tycka det var lika bra att dottern flyttade (och följaktligen inte heller tolerera att min man inte ställde upp för mig).

Alla ni som är så kategoriska; 15-åringar har minsann ben att gå med, när jag var tonåring fick jag gå 8 km i snöstorm till skolan etc - tar ni med i beräkningen att detta är en (förvisso lat, bortskämd och spontan som många tonåringar) tjej som valt att inte bo alls hos pappan under ett år? Som, stödd av mamma, mormor mfl, mäter kärlek i hur mycket föräldrarna ställer upp? Som dessutom har en pappa som tycker det är ok att bosätta sig med en hop barn långt undan kommunala färdmedel utan att ha körkort. Om man då plötsligt sätter hårt mot hårt och bestämmer sig för att NU är det dags att börja med lite uppfostran och sluta curla - då är det risk för att hon inte vill bo hos pappan mer utan flyttar till en mer service-minded förälder. Är man mån om att inte tappa kontakten med dottern, igen, så kan man ju gå lite försiktigare fram. Försöka se hennes synvinkel också, och kompromissa lite. Tex att erbjuda skjuts på bestämda tider, med viss planering tex, och i övrigt se till att det finns cykel, busskort etc.