Bonusbarnen hatar mig

Jag vill återigen klargöra eftersom det verkar som att det inte står tillräckligt tydligt.

Pappan/maken och jag har gjort allt som står i vår makt för att få ett slut på konflikten men mamman vägrar och bara fortsätter att skicka anklagande och nedlåtande sms vilka vi nu har slutat svara på.

Angående bloggen så gjorde jag den privat så snart jag fick veta att hon hittat den men då hade hon som sagt redan tagit väldigt illa vid sig av massor av saker jag skrivit förutom den lilla raden om att hon betedde sig maniskt. Det hon tagit illa vid sig av var saker som jag skrivit om det jag läser om i barnpsykologin på universitet och enligt min uppfattning så är det något som inte är helt okej om man tar åt sig av sånt som inte är riktat emot någon person över huvud taget utan enbart är fakta och forskningsresultat.

Ja här kommer ytterligare förtydning.

Mamman har mestadels skickat sms och skrivit vad barnen berättat, jag och maken har då diskuterat vad som skrivits där och han har sedan svarat henne hur situationen barnen beskrivit egentligen gått till. Mamman har inte godtagit dessa svar. Maken har pratat med barnen när de varit här hemma och frågat dem om sakerna de sagt hur de känt och varför de inte sagt något till honom men då har framför allt dottern enbart ryckt på axlarna till svar. När han frågat dem om de tycker något är jobbigt med att vara här hemma har de enbart svarat att det enda som är jobbigt är att man måste äta grönsaker till maten. (med grönsaker menas 4-5 gurkskivor)

Mamman har även i perioder trakasserat både mig och maken med sms, ibland 10-20 sms i timmen där hon fortsatt hävda dessa anklagelser. både jag och maken har då svarat trevligt tillbaka att situationerna inte gått till på det viset och flertalet gånger föreslagit att vi ska träffas och prata för att få till ett bättre samarbete vilket mamman vägrar.

Sedan har mamman många gånger även ringt till min man och skrikit massor av otrevliga ord om mig och hävdat att alla dessa anklagelser är sanna, maken har återigen lugnt försökt förklara för henne vad som hänt men då har hon bara fortsatt med fler personangrepp mot både mig och maken. Vid dessa tillfällen har barnen stått bredvid sin mamma när hon skrikit och vräkt ur sig otrevligheter, maken har då sagt till henne att inte prata om det här när barnen är närvarande för att det bara förvärrar situationen men hon hävdar bestämt att det bästa för barnen är att veta allt om konflikten.
Maken har många gånger vädjat till mamman att hålla barnen utanför och även jag har bett henne om det men hon vägrar förstå att det skadar barnen.
Vid ett tillfälle sa han även till mamman: Snälla kan vi inte träffas och reda ut den här konflikten nu? Varpå hon svarar: Över min döda kropp att jag är i närheten av din vidriga fru. Även vid detta tillfälle stod båda barnen bredvid sin mamma.

Pappan (min man) står alltså inte alls enbart på sidan om och inte gör någonting utan framför allt han men även jag har vädjat till mamman sedan januari om att vi måste reda ut konflikten och se till att fokusera på barnen och deras välmående, 

Vad som utlöst konflikten eller vem som som utlöst konflikten spelar egentligen ingen roll. Det enda som i en sån här situation spelar någon roll är vilket ansvar man tar gentemot barnen. Man har, som förälder likväl som bonusförälder, en förbannad skyldighet att inte involvera barnen i de vuxnas konflikt. Den som gör det är den som hanterar konflikten sämst. Oavsett vad den handlar om de vuxna emellan. Den som gör det ser till att konflikten blir skadlig för de inblandade barnen. Man kan bråka utan att barnen tar skada. Om man tar sitt ansvar. Man är inte alltid överens så enkelt

är det. Sen hur man väljer att agera kan man inte skylla på andra.

med andra ord då du VET INTE, du utgår från att ts ord ska visa på hela sanningen och så kryddar du med din egen uppfattning/erfarenhet

Lite mer källkritisk än så måste man ändå vara, säg mig.. är det din uppfattning att mammans version av det hela stämmer med ts?

Om mamman startar en trådstart ska du då utgå från hennes ord och alltså hålla med båda verisonerna, nej ta av dina partiska glasögon och säg som det är, du tror på ts verison för att den passar bäst med din åsikt angående hur du ser på bio och bonussituationer.

Jag sa dessutom att ts också är skyldig till situationen, hon är ju delaktig till den, hur mycket eller lite kan jag inte svara på, inte vem som heller startade den för det vet jag faktiskt inte, men jag utger mig inte heller för att veta och som du försöka göra åsikter till sanningar.

Det fattar väl vem som helst att om någon skulle skriva en massa dumheter på nätet så blir man ju själv inte mindre dum om man gör samma sak själv, och återigen ts och mamman är vuxna och får ta konsekvenserna av sina handlande, tyvärr får även barnen ta konsekvenserna och det äcklar mig något så förbannat

vad sägs om att du visar empati för barnen istället för att lägga det på vuxna människor som tar sina egna beslut oavsett om det är bio eller bonus, lägg dina egna erfarenheter/åsikter åt sidan och tänk en smula på hur det faktiskt vore bättre för barnen om åtminstone en av dessa kvinnor avstod från att driva konfliken vidare.

tills dess att jag får ta del av både ts blogg och biomammans facebook där allt ska stå så tänker jag inte ägna mig åt gissningslekar åt vem som är 'dummast' utan jag avser att tänka mest på barnen och tycka båda vuxna är lika skyldiga om dom skriver idiotiska saker på nätet för det trappar bara upp konflikter inte stillar dom

Tack så mycket.

Det mamman gör i den här konflikten är fullkomligt förkastligt. Och kommer heller inte förändras för att TS utplånar sig själv från jordens yta. Den här mamman har uppenbarligen redan valt att dra in barnen i sina egna konflikter och är det inte TS som får skiten, så kommer det att vara någon annan.

Att hålla på och dividera vem som har sagt vad, skrivit vad eller tänkt vad är ointressant i den här konflikten. Därför att den är emellan de vuxna och vuxna kan/bör kunna ta ansvar för sina egna konflikter.

Det som måste få ett slut på något sätt är att mamman drar in sina barn i den. Och det är ett problem som mamman helt och hållet äger själv, och är inget som TS kan göra något som helst åt.

Som sagt - sina egna tillkortakommanden får man stå för sig och inte försöka lägga skulden för på någon.

Det går aldrig att säga att "det är ditt fel att jag beter mig så här illa" för det är det inte. Ansvaret för hur man hanterar en situation och hur man agerar ligger alltid hos en själv.