Tycker du att du är smart?

Det är väl knappast den som skryter och manipulerad som får ett jobb? Jag har varit på tre intervjuer de senaste åren och samtliga har lett till jobberbjudanden. Inte nödvändigtvis det jag hade sökt, dock. Utöver det har jag blivit uppringd och erbjuden jobb. Kvalificerade sådana. Jag är inte nödvändigtvis den mest intelligenta och kanske inte alltid  heller den med helt rätt kompetenser - men jag har andra kvaliteter som uppskattas av arbetsgivare.

Jag är hyfsat intelligent, till och med en liten bit över medel enligt korrekt och individuellt test i samband med misstänkt hjärntumör/någon sorts störning (135/147 Stanford-Binet/CFIT om någon mot förmodan blev nyfiken) men "smart" är jag fan inte. Jag är direkt upprörande DUM ibland; tänker inte efter före, har ingen impulskontroll alls, är gärna fördömande och "kall" och överdriven i tendens att låta  fakta väga tyngre än andra faktorer, så pass att jag liksom glömmer att känslor och situationer och individuella förutsättningar faktiskt alltid spelar in. Överlag är jag ordentligt osmart. Men, som sagt, hyfsat intelligent.

Fast jag har duktigt ofta reflekterat över - och regelrätt sörjt - det faktum att jag är intelligent nog att Ifrågasätta saker - men inte intelligent nog att Utnyttja eller ens "nyttja" dem...jag mest bara vinglar omkring och försätter mig i konstiga, dumma och misslyckade situationer, och avundas de som verkligen ÄR intelligenta - OCH smarta. Jag är typ smart nog för att veta att jag är dum, men inte mycket mer än så. 

Så som total-summa är jag ungefär som alla andra, varken bättre eller sämre. Jag inbillar mig dock att jag känner mig dum oftare än andra, för att jag lite känner att jag borde vara bättre och smartare och mer intelligent än jag är...

Nja. Jag har hög IQ. Jag har lätt för att se logiska samband, är bra på matte, semantik, har gott språköra, vet en hel del om statsvetenskap och historia, och så vidare.

Men å andra sidan har jag ingen som helst musikalisk talang, jag är kass på att känna igen ansikten, jag är helt värdelös på att rita, har värdelös koordination, och kan inte tala för fem öre.

Så jag är väl smartare än de flesta inom vissa områden, men inom andra har jag inte en suck.

Du skrev ungefär vad jag tänkte skriva - Jag må vara intelligent, men jag är inte särskilt smart.

Ja, jag är smart. Växte upp i tron att jag var lite mindre intelligent än genomsnittet, så jag satsade på att vara smart i stället. Med tiden upptäckte jag att jag faktiskt är lite mer intelligent än genomsnittet (med betoning på lite) och att jag helt enkelt jämfört mig med fel person; min storebror som visade sig ligga på Mensa-nivå.

Numera är jag mycket nöjd med att vara så där lagom intelligent men desto mer smart och förnuftig.

Jag har inte gjort någon IQ-mätning, men jag uppfattar mig i alla fall som smartare än de allra flesta. Hade lätt för mig i skolan, både när det gällde matte och språk. Har lätt för att se logiska samband o.s.v.. Har även alltid haft en intellektuell nyfikenhet, som fått mig att läsa mycket (särskilt som barn och ung, nu blir det inte så mycket mera) och ta reda på saker. En vilja att klassificera världen och se hur olika ämnen hänger ihop, en önskan att förstå hur saker fungerar...

Nu lever jag dock mycket på "gamla meriter" eftersom något hände när jag fick barn. Jag blev mer praktiskt inriktad då - slutade att sväva i det blå! Det blir ju så av nödvändighet när barnen och hushållsarbetet måste ta upp en stor del av ens vakna tid i många år, och orken och egentiden inte längre finns där på samma sätt.

Men lite intellektuell övning får man ju även av att delta i debatter på nätet - t.ex. här!

Näpp. Tvärtom.

Absolut. Jag är medveten om att de flesta uppfattar sig som lite smartare än genomsnittet och jag är inget undantag ( jag måste inflika att när jag gjorde något test på någon jobbintervju så sade hon som utförde testet att hon var imponerad, men jag har ingen aning om hur bra grund hon hade för sin kommentar)

Nja...

Inte är jag korkad, det är jag inte. Och skulle jag säga att jag tror jag är smartare än dom flesta så skulle det väl säga mer om dom jag umgås med än om den genomsnittliga världsbefolkningen, eftersom det bara är dom jag kan utgå ifrån.

Så jag svarade att jag nog är som folk är mest.

Däremot har jag en förmåga att snappa upp onödigt vetande och komma ihåg det. Vilket kan bli lite störigt för min omgivning ibland upplever jag. Sjukt irriterande med en människa som tycker hon vet allt (vilket givetvis inte är sant, utan det är bara det att jag minns sånt som andra inte lägger på minnet och då sticker det ut mer). Så ofta i diskussioner så säger jag "jag vet inte riktigt", trots att jag vet.

Smart är ju en definitionsfråga...

Ibland stöter man ju på människor som verkar tycka det är jobbigt att tänka och de får en att känna sig rätt smart.