BF Januari 2016 :)

Det är nog svårt att hinna bygga upp något, det är ju bara två dagar till igångsättningen. Det får nog bli den läkaren som finns tillgänglig... Jag vet att det är störtlöjligt och gammeldags och allt möjligt, men jag har mycket hellre en kvinnlig läkare än en man. Det är inte det att jag tycker det är pinsamt att visa mig för en man utan mer att de omöjligt kan vet hur det känns.

En kort uppdatering från förlossningen. En alldeles perfekt flicka föddes kl 19 ikväll. Det blev en intensiv men fin förlossning på ca två timmar från att vi kom in i sal. Lite fika och promenad i korridoren innan det satte fart på allvar. Vi blir kvar över natten och får åka hem i morgon förmiddag.

Det är ingen fara, det är bara att fråga på, mina depressioner är överhuvudtaget inte ett känsligt ämne för mig. Det som fick bägaren att rinna över var att jag fick ett rejält psykbryt och gjorde en del destruktiva saker som hade som följd att min dåvarande relation tog slut (relationen i sig var en stor bidragande faktor att jag hamna i depressionen från början, men jag hade inte förmåga att se det eller ta mig ur den.) Mina närstående såg att jag mådde dåligt långt innan detta hände men kunde inte göra så mkt. När jag väl föll, fick jag hjälp av min mamma att få kontakt med sjukvården som i sin tur gav mig remiss till en terapeut. Det tog mig allt som allt kanske 1,5 år att ta mig ur depressionen samt att bearbeta vad som hänt. Men det var inte så att det var nattsvart under hela denna period, utan det gick och upp ner. När jag gick in i nästa depression så hade jag mkt lättare att be om hjälp och jag gjorde det mkt tidigare vilket gjorde att jag kom ur den mkt fortare, trots att det var mkt mer komplicerade omständigheter. 

Jag tycker inte alls du ska jämföra min erfarenheter med vad du upplever nu, men jag tror att du inte kommer ångra dig om du ber att få prata med en psykolog, som kan hjälpa dig att sortera vad som är rädslor, hormoner och kan ge dig redskap att hantera situationen och ge dig ett annat perspektiv.

Vad bra att din man stannade hemma en dag till. Jag har redan nu börjat prata med min sambo vad det är för tecken som han ska vara uppmärksam på, så att han kan se till att jag får hjälp snabbt om jag börjar tendera på att få en förlossningsdepression. Vad säger din man? Kanske du kan få hjälp av honom att ta kontakt med psykolog om du tycker att det är jobbigt att ta det steget själv (det var iaf skitjobbigt för mig, det är lite som att lägga sig på rygg och ge upp)?  

Ligger på patienthotellet ensam! Skickade hem mannen med dottern då jag kände att de blev för mkt intryck för henne och dessutom att sova här! Men ahhhhh har fått värsta blåsorna på bröstvårtorna, ngn som har annat tips än bröstmjölk? Eller vet vad de äe för ngt? Små genomskinliga/gulaktiga blåsor

Vi var produktiva igår, bara 400 inlägg kvar till 10000, får se om min känsla var rätt. Hahahaha! Men iofs sa ju inte känslan att jag skulle få förlossningen NÄR det nått 10000 utan EFTER 10000... suck.

Haha ja och det borde vi väl hinna kan man tycka!

Har en med mig men jag tycker det är supersvårt att använda den! Den fastnar liksom inte mot mitt bröst...

Har haft en riktigt jobbig natt...tack och lov att jag skickade hem dottern. Eftersom lillen vägde uppåt 5 kg och 55 cm så har vi tagit socker var 3e timme föregående natt men allt har sett bra ut. Blir dock tydligen ofta så att de krävs tilläggsmatning på andra dygnet då mjölken ej runnit till och dem stora barnen kräver mer. Så jag kämpar som en gnu och ammade från 21-02.30 konstant inatt. Så länge han låg vid bröstet var han nöjd men direkt jag försökte lägga ner han så gallskrek han. Fick ringa upp till bb så kom det ner en bm med ersättning! Alltsååå fyfan tack och lov för ersättning!!! Ska absolut fortsätta amma men jag kommer se till att ersättning finns hemma i framtiden så här i början!! Hur tusan kunde jag jag få en så stor pöjk? Jag som är så liten haha