BF Januari 2016 :)

Jag kom precis hem från affären...cyklade och kollade lite på rean på pop, och passade på att handla mat också. När jag kom hem, så är 14-åringens kompis fortfarande kvar..hon kom på eftermiddagen, de skulle kolla på en film och sen skulle hon gå hem vid 19... Nu hade de bestämt att hon ska sova kvar... Jag var skeptisk redan till tjejkvällen, men sova kvar...*morr* Talade klart och tydligt om att jag inte tycker att det är lämpligt med tanke på att jag inte har en aning om när jag ska föda, men det hade de absolut ingen förståelse för. "Inte idag, ni får ta det en annan kväll efter att bebisen har kommit. INTE IDAG". Vaddå då.... Gah... som att prata med en vägg....
Och det känns inte alls bekvämt att "färdknäppa" med främmande ungdom i huset..de lär ju knappast sova heller.... *morr* 
Får ta och ringa hennes föräldrar och förklara läget så får de komma och hämta henne, men jag gillar inte att behöva vara surkärring...

Skönt att ni fick komma ut en stund. Kan tänka mig att det känns helt hemskt att sitta fast i soffan som en mjölkko. Att inte ens kunna sova i sin egen säng av rädsla för att lilla Wendela ska skada sig. Jag tycker inte alls det låter konstigt att du känner dig helt slut och att det känns som att det som var du försvunnit och att du känner dig helt otillräcklig. Jag har tyckt att det har vart tillräckligt psykiskt påfrestande att sitta hemma och inte kunnat röra mig som jag velat under sjukskrivningen. Jag tänker att det är bättre att be om hjälp innan man är helt på botten, när det fortfarande känns lite onödigt, då är man oftast fortfarande mottaglig att ta emot hjälp. Bättre få hjälp en gång för mkt än för lite tänker jag i dessa situationer.

Jag tycker att min BM är helt fantastisk och hon har har hela tiden vart medveten om hur min psykiska historik sett ut och hela tiden erbjudit mig samtal med psykolog. Jag upplever verkligen att jag fått det stöd som jag behövt och om jag känt minsta tvekan om jag klarar av det eller inte så hade hon genast hjälpt mig. 

Som jag förstått det så har BVC hand om barnet när detta är fött (antagligen annorlunda för dig då ni inte är utskrivna från BB än). Men MVC och din BM har ansvar för dig fram till att ni har uppföljningsmötet. Jag tror att var du än vänder dig så kommer de hjälpa dig att få kontakt med en kurator eller psykolog. 

Nu vet jag att dina tidigare barn också är för tidigt födda, annars så tänker jag att denna rädsla är rätt naturlig när det kommer till att få för tidigt födda barn. Mina brorsdotter är ju född i v 34 och hon fick gulsot och lite annat i början som gjorde att alla tassa på tårna i minst ett halvår efter att hon var född. När väl rädslan befäst sig så är det svårt att veta när "faran" är över. För att ständigt oroa sig för sina barn är väl en del i att vara förälder? allt som kan gå fel....

hur mkt tidigare är hon än dina söner? tycker att du ska prata med hemvården, du har ju ändå en etablerad kontakt med dem nu. <3

Mina äldre barn är 9 och 6, när jag fick min pojk förra året så hade jag ändrat mig ganska mycket som mamma och min lilla kille kändes så väldigt liten. Har nog varit mer överbeskyddande med honom och samtidigt mer medveten om "faror" runtomkring. Tror att det kommer med åldern och åldershoppet mellan han och tvåan :) därför kan jag förstå att du känner dig rädd som verkligen har en liten tjej som inte riktigt fick den starten som du hoppades på. Det är din modersinstinkt att skydda ditt barn och det kommer nog att kännas tryggare när hon har växt till sig mer. Men jag tycker också att du ska prata med hemsjukvården om det, så att det inte blir värre.

Ja det där med fogarna, det stör mig så när folk runtomkring säger "snaaart är det över" för jag vet ju att det sannolikt inte kommer gå helt över bara för att bebis är ute! Jag vet att de bara vill peppa men det är så frustrerande. Sist fick jag "amningsreumatism" också så jag hade ont i alla leder främst i händerna och armarna, vissa nätter kunde jag knappt bära bebis, hoppas jag slipper det. Jädra fogar!!

Apropå nån att prata med så kan du ringa din bm om du känner dig trygg med henne, det brukar vara samma psykolog som har mödra- och barnhälsovården ändå och är det inte det så kan bm hjälpa dig rätt. Eller bvc förstås men det kan ju vara jobbigt innan man skapat en relation liksom. Jag tycker inte alls det är märkligt om du är extra orolig för Wendela, med tanke på den start ni fick. Även om killarna också var tidiga så fick du börja oroa dig för henne redan innan hon kom ut med tanke på tillväxten, och sen skedde allt så enormt fort. Hjärnan behöver inte mycket för att konstatera att "om hon måste ut IDAG så är det verkligen fara å färde!", och den känslan är inte så lätt att bara skaka av sig. Och sen, ja, man blir ju generellt mer medveten om alla faror tänker jag, ju mer man ser. Jag är mycket mer orolig nu än vad jag var när jag väntade Axel, på ett annat sätt iaf, och kommer nog fortsätta vara det när bebis är ute. Det är det där med kunskap, den är inte alltid lätt att bära.

Jag fick superbra hjälp genom bvc med vårt första barn. BVC sköterska ordnade med psykolog kontakt och när det behövdes läkare (för sjukskrivning) var det bvc-läkaren. De frågade om mitt godkännande att de tre diskuterade sinsemellan vilket jag tyckte var ok och då behövde jag aldrig springa runt och förklara samma sak flera gånger vilken var kanon! Jämfört med nu när jag blev sjukskriven under graviditeten..

Vare sig du frågar om hjälp på bvc, mvc eller hemsjukvården är jag övertygad om att de lotsar dig rätt! Lycklig mamma lyckligt barn heter det ju så det ligger i allas intresse att du mår bra!

Hände ngt sjukt igår... Vi hade en buffalo innan som vi var rätt snabba med att få iväg för att den inte skulle slitas mer på så vi köpte en donkey redan i början på sommaren. Våran tidigare bugaboo köpte vi från Holland eftersom priset var extremt mkt billigare så vi tänkte göra lika vid donkey köpet. Men Ist hittade vi en kvinna som sålde en på blocket och till samma pris som om vi köpt från Holland. Vi ställde tusen frågor och hon talade om att hon hade en vän utomlands som skickade vagnar till henne och så skickade hon vidare men så blev denna över så hon skulle sälja den via blocket. Alla garantier osv blir lika eftersom de har worldwide garanti om man reggar den på hemsidan, samt att stulna föremål eller fejk inte ska gå att registrera! Hon var väldigt trevligt, pratades vid på telefon, skånsk kvinna i 30-40 års åldern, lugn sansad, väldigt välformulerad i tal och text och så var hon extremt noga med att vi skulle ha blocket garanti försäkring som då kostade några procent av priset på vagnen, hon föreslog att vi betalade hälften var av de beloppet vilket blev 2000 kr. Där kände vi att det kändes tryggt, vagnen kom efter en vecka, gick att regga, såg bra ut, garanti papperet kom! Men igår fick vi hem ett brev från polisen och blev förhörda, kvinnan har stulit bla 70 donkey vagnar och är anhållen för grov stöld!!! Hon har stulit vagnar för ett värde över en miljon kronor och en av dom
Går vi runt med... Tack och lov tar dom inte tillbaka vår vagn då hon tydligen lurat alla på samma sätt, "hon fick en vagn över" och priset 12500 kr var så pass rimligt att ingen av oss köpare kunde tro att det var något konstigt.... Hade vi däremot köpt den för 5000 sa polisen att Vi borde fattat och åkt dit för häleri. Men största paniken var ju, okej kommer ni ta våran vagn nu så står vi hör utan när lillen kommer? Försvinner våra 12500 kr nu? Men han trodde inte det, finns ingen anledning att beslagta 70 vagnar och gör dom de får vi göra anspråk på att få tillbaka dom. Men som sagt, åklagare hade ej sagt ngt om att ta vagnarna i beslag!! Fattar ni nojjan när jag såg vad som stod i brevet hahahahha, trotts att det började med " ni har en gjort något olagligt" man blir ju skit nojig haha!!!!

BF +11 idag, nu är det nära på ett eller annat sätt! Fick ett litet pepptalk igår av en kompis som är barnmorska. Hon trodde inte på huskurer eller att springa i trappor utan förespråkade istället att stressa av och låta kroppen komma ner i varv. Läsa en bok och dricka te.. så nu i helgen provar jag det. Har ju inte varit så lätt med lille vilden och våra påklädningsbekymmer men nu är det ju helg så maken får ta de dusterna. 

Kanske för mycket information men jag tror att jag fått hemorrojder .. Inte så mycket och inte så att jag har mycket besvär men det är inte så kul att gå på toa, vilket jag ju gör typ hela tiden. Någon som fått det och hur blev ni av med det? Var det något ni märkte av under förlossningen? Försöker äta fiberrik mat och dricka mycket vatten, ska iväg till apoteket och köpa salva nu tänkte jag. Buhu, kunde inte ungen kommit nu så jag hade sluppit en åkomma till!