BF Januari 2016 :)

Jag har precis gått in i v 10 och har kanske gått upp 2-3 kg redan, men det är ju bara för att jag varit extra hungrig och sugen på massa saker, så om jag hade haft bättre disciplin hade jag nog inte gått upp alls . Om 1,5 vecka börjar min semester så då ska jag försöka röra på mig lite mer så då kanske jag till och med går ned lite.

När jag var gravid med min son gick jag nog ner ca 5 kg de första 12 veckorna pga illamående. Jag hann ikapp sen ändå och magen växte precis som den skulle och sonen är frisk och mår fint!

Nån annan som mår sämre och sämre? Mitt illamående verkar tillta vissa dagar och jag blir bara tröttare och tröttare.. Mådde inte såhär förra gången. Jag känner mig olustigt håglös och har ingen motivation till nåt! Ligger bara i soffan och flämtar. Försökte mig på att duscha och "klä upp mig lite" för att jag skulle bli lite piggare.. Hjälpte föga.

Är det någon mer som tittar på Barnmorskan i East End på SVT? Jag tittade nyss på senaste avsnittet på svt play och grät som en tok! Väldigt sorgligt men jag rekommenderar verkligen den serien. Jag blir så tagen nu av allt som ha med småbarn att göra. Känner mig dock fortfarande väldigt nervös för ultraljudet nu på onsdag för jag känner mig inte alls gravid, nästan övertygad att det inte är någon därinne... Usch hoppas så att allt går bra!

Jag har perioder när d gäller illamåendet. Ena dagen är det ok och andra håller jag på att gå under.

Idag fick jag värsta yrsel / svimningskänskan och har mått röv hela dagen. Fryser.

Hostar jag eller vänder jag mig snabbt hugger det i ligamenten..

Trött oxå..

Riktigt glammigt att va gravid. Antar att det verkligen är 4de o sista gången. För såhär orkar jag inte må igen. Och jag hoppas innerligt att det snart avtar.

Jag mår också piss. Känner mig som en usel partner som bara gnäller och inte orkar nånting..! Hoppas verkligen att detta lidande leder till en frisk liten bebbe

Åh vad jag längtar ett par veckor framåt!! Kombinationen av illamående, trötthet och årets arbetstopp är sådär. Är lärare och sitter med rättningar och betyg upp över öronen. Har kommit hem från jobbet runt 21 varje kväll i två veckor eftersom jag är så sjukt ineffektiv när jag är helt slut efter 15 och måste ta kräkpauser titt som tätt. Känner mig som världens sämsta mamma. Har knappt sett skymten av min son på två veckor mer än att jag droppar honom på förskolan på morgonen. Och imorgon blir det en ny heldag på kontoret då jag fått alldeles för lite gjort idag.

Nu har jag gnällt av mig lite och ser fram emot att på tisdag få tillbaka mitt liv! ????

Känner med dig! Är också lärare och vi har deadline imorgon 23.59. Är också trött men vet inte om det är graviditeten eller bara allmänt sliten, men när jag läser hur du mår känner jag mig tacksam som slipper illamående. Var tveksam till att börja försöka så att man kunde vsra nygravid och riskera att må dåligt precis nu vid terminsslut, så jag är lyckligt lottad. Å andra sidan tycker jag att det är väldigt oroligt att inte ha symptom och är halvt övertygad att fostret inte lever längre, får se på ultraljud på onsdag... Så på ett sätt avundas jag er som har mycket symptom, även om det förstås är jobbigt!

Jag tycker det är svårast att veta hur jag ska må, finns ju inga mönster utan det kommer över mig när som helst under dagen eller oftast så är det konstant hela dagen mer eller mindre! Läste på postafen och man ska bara ta det om det är absolut nödvändigt, hur tänker ni kring det? När är det absolut nödvändigt?

Nej, men jag är färdig bm. Fött två barn som färdig, och det blir lite annorlunda. Sist hade jag så svårt att kliva ur yrkesrollen. Det är på gott och ont, man vet vad som är onödigt, vad som är farligt, man har sett saker andra inte sett osv. Men på det stora hela känns det lättare och mindre oro iom att jag vet vad jag känner.