BF Januari 2016 :)

Jag hade också fått höra det, inte för att det egentligen är något fel på mig mer än oregelbunden mens som kommer kanske i snitt 8 ggr per år.
Jag och exet försökte lite men så gick vi isär i samma veva. Det tog iof lite tid för honom med hans nya också sen, så han började fundera på om det var något fel,men så tog det sig så de har en treåring nu.
Med min nuvarande så visste vi ju hela tiden att han kunde. De fick till båda killarna på första försöket. Han har även av medicinska skäl, en gammal sportskada, fått gått och kollat sig med jämna mellanrum fram tills 40, sista gången var för några år sedan när vi nyss träffats och då sa de att han hade väldigt pigga simmare för sin ålder. :)
Så jag fattade ju att det nog berodde på mig för vi har egentligen inte skyddat oss alls på nästan tre år, men eftersom jag inte brydde mig så värst hur det gick så sökte jag aldrig för detta, tänkte mer att ja ja, vi kör så här några år så kan jag iaf säga att jag försökte- det passade nämligen mig utmärkt att inte behöva fatta beslutet om barn aktivt.
Han visste från första veckan nästan att han ville ha barn med mig däremot så där var det ingen tvekan- hade det funnits det så hade jag nog aldrig lämnat det åt slumpen utan då hade vi fortsatt vara barnfria.

Ja Göteborg om hösten....vi bor högt upp, i nordost, blåser också jämt fast vi har flera grader kallare och ibland snö när resten inte har . Tröstar mig med att om det blir översvämning av stan, såg en karta någon ritat om vilka delar som kommer ligga i vatten om det blir katastrof, så kommer vi att sitta uppe på vår platå och ha det bra. :)
I går kväll när jag la mig så snöade det, men i morse fanns det inte ett spår kvar av den snön tyvärr. Har inte slutat hoppas på en omgång snö innan jag slutar jobba men det ser mörkt ut, det är ju så varmt.

Läste era inlägg ang sex under grav. Kul att det var någon som ville svara och inte tyckte jag snokade. Jag tvärtom gillar orgasm under graviditet, än så länge iaf. Det är så häftigt att det är lite skrämmande, som om man lämnar kroppen och är ett djur istället. Lite sammandragningar får jag och jag får ligga kvar och hämta andan efteråt annars skulle jag nog trilla omkull, har väl med blodvolym och allt i kroppen att göra, ha ha.
Det viktigaste är väl att man inte glömmer bort närheten, oavsett hur man känner sig ang sex. Jag hade ju blödningar i v 17, efter RUL och även om vi inte fick sexförbud så tog det flera veckor innan jag vågade tillåta mig själv att ha samlag och ännu längre innan jag vågade släppa taget och komma.

Sex är ju långt ifrån allt, men det var så jag visste att sambon var den rätte, efter första gången. För om första gången med någon är som det där var, då ska man hålla hårt i den personen... :)därför är det en stor del och något jag vill ska fortsätta vara bra sedan också,

Min mens kan lätt ute bli i ett halvår eller längre om jag inte äter p-piller. Så jag var helt inställd på att vi skulle försöka i 6 månader och sen få söka hjälp. 

Ibland blir jag verkligen fascinerad över hur vi människor försöker planera våra liv. En del av mina vänner är över 40 år och säger att de vill ha barn men att det inte passar just nu. Jag tror aldrig att det helt passar att skaffa barn, det kommer alltid bli en stor förändring och en uppoffring som man får göra, även fast det inte kommer förändra hela ens liv (om man inte vill det förstås).

Jag tycker att det väldigt starkt gjort av dig att tänka att händer det så händer det och att du funnit ro i det. Nu hände det ju och det är ju så klart lite läskigt :)

hahaha. känner igen det där, det är aldrig så rent hemma som inför en tenta!

Det är konstigt hur allt bara kan funkar om man inte försöker så mycket. Kanske till en viss del berodde på att du stressade med jobbet ?

Haha ja det där med att planera livet - särskilt planera barn - har vi också lärt oss den svåra vägen att det inte funkar. Vi började försöka med barn när vi hade det hur bra som helst, unga och friska och med fasta jobb... Sen kom en ekonomisk kris, missfall på missfall, och att vi till slut hittade att jag hade lätt hypotyreos som iaf kan behandlas rätt lätt. Jaja. Även om jag aldrig kan tänka att missfallen var värt det för att komma dit vi är idag, så är jag tacksam för det vi har, och för det barn vi fått (och det vi förhoppningsvis får). Och jag tror att allt vi varit igenom dels har stärkt oss som par (apropå det där med intimitet), och även hjälpt mig släppa på mitt kontrollbehov. Livet är inte möjligt att kontrollera, men det kan bli ok ändå.

Amalie79, jag tänkte faktiskt på dig i morse 04:39 när jag vaknade av att de åkte här utanför och plogade. Ska försöka skicka ner lite snö till dig! Jag hade förstått att det var i de krokarna du bor, en del av stan som jag faktiskt aldrig bott i, fast jag bott både här och där. Klart värt att bo på en högre punkt just i Göteborg, hehe!

Nu känner jag förresten hicka nere precis över blygdbenet så nu har väl ungen snurrat runt igen, rackaren! Skulle vilja kunna titta in eller iaf känna efter så man såg hur hon ligger!

Det låter som många utav er haft en tuff resa till att få barn, så härligt att läsa att ni lyckats allihopa trots allt som hänt på vägen.

Jag vågar knappt säga hur vi haft det när det gäller barn för man blir så lätt dömd på fel sätt känner jag. Första barnet blev till på 4e försöket, jag var 19 då, hann bli 20 innan han föddes. Vi levde på gott med ett barn och hade egentligen inte pratat om några syskon direkt, jag åt piller och det fungerade bra, trodde jag, men så på självaste julafton 2008 var min mens sen och jag testade positivt, det var en både glad och omtumlande julklapp vill jag lova. Var inte direkt beredd på det. Så efter barn nr 2 använde jag kopparspiral istället då piller tydligen inte fungerade som skydd för oss. Det fungerade ett tag, men så lagom till andra sonen var 5 månader så uteblev mensen igen, jag plågade mig igenom ytterligare ett grav.test och det visade positivt. Det var jättejobbigt för mig, visste inte alls hur jag skulle hantera det, vet inte hur man berättar detta egentligen men vi tog beslutet att avbryta den graviditeten. När man hör alla som får kämpa sig igenom livet så känner jag mig välsignad som fått mina två barn men samtidigt så har det varit en enorm tyngd att vara för fertil. Efter det satte jag in en hormonspiral och den har fungerat. Men varje månad runt menstid var jobbig för jag visste ju aldrig.

Ja det är tusan ingen lätt bit det heller!! Jag är också "superfertil", har svinlätt att bli gravid, det är bara att jag inte lyckats behålla så många av dem. Men just preventivmedel har varit ett stort problem för mig, p-piller funkar inte pga mår skit, första graviditeten blev till trots regelbundet intag av cerazette, skulle aldrig våga kopparspiral just pga såna "biverkningar" som graviditet då jag har för många kopparspiralbarn i min närhet (däribland min syster). Jag hade för övrigt aldrig stått ut med så täta barn så jag förstår ert beslut även om det måste ha varit helvetiskt svårt! Låter bra att hormonspiral fungerat iaf, jag är rädd just för hormonerna eftersom jag blir så påverkad men det känns som jag skulle vilja prova nåt annat än bara kondom nu alltså... Det ska ju vara så enormt lite hormoner i såna spiraler.

Mitt problem ligger i att jag är mega pedant tyvärr....

Nej, det är jobbigt det också. Man känner sig ganska ensam i situationen, just för att det är inget man gärna berättar. Missfall är verkligen fruktansvärt att behöva gå igenom, har gjort det med, 1 innan första och 1 nu innan denna grav.

Vill helst inte heller ha en massa konstiga hormoner men jag är så tacksam att hormonspiralen har fungerat för mig. Kopparspiralen är aldrig mer ett alternativ här. Det är skit med p-medel, Många pratar om p-stav men det verkar så obehagligt tycker jag. Vet inte om jag ens skulle våga mig på ett nytt p-medel ifall inte det heller skulle fungera. Kondom är nödfall här hemma men jag får så lätt en massa allergiska reaktioner när vi haft det vilket är mindre roligt det också.
Det var ett jättejobbigt beslut att ta men vi kände att vi inte skulle kunna ge barnen ett bra liv med 3 barn på nästan 2,5 år.