BF Januari 2016 :)
Här kommer ett riktigt gnällinlägg.
Jag är nu i vecka 33, jobbar bara halvtid sen ett tag då mitt blodtryck gick upp och bebisen inte mådde bra av att ha en mamma som stressade på jobbet.
Halvtiden har funkat superbra för mig men inte för jobbet som är under en omorganisation som bara kan beskrivas som fullständigt kaos. Mina 4 timmar som jag inte är där har inte blivit ersatta med någon utan mina kollegor har fått tagit det viktigaste jag inte hunnit med i mån av tid. Idag är det 5 veckor kvar tills jag går hem på semester i två veckor innan bebis kommer och min chef har fortfarande inte beslutat om vem som ska ersätta mig.
Bara detta kan få mig att bli väldigt stressad och frustrerad men jag har försökt tänka att det inte är jag som ska lösa det. Vi har gått på föräldrautbildning två gånger tisdagar fram till klockan halv 10- dessa dagar har jag skjutit min arbetstid och börjat halv 10 och jobbat 4 timmar- inget konstigt men chefen har väl mumlat lite.
I förra veckan bokade min BM om vår tid så jag fick gå en halvtimme ifrån jobbet- detta har jag kollat med facket och det har man ju rätt till att göra på arbetstid men min chef hade ingen förståelse alls och ville att jag skulle boka om tiden då jag bara skulle vara där 3 1/2 timme den dagen.
Idag hände ytterligare en liknande grej och stressen på jobbet, den oförstående chefen tillsammans med dom här JÄKLA foglossningarna gjorde att jag fick ett äkta hormonpsykbryt och storgrät i en timme när jag kom hem. Mannen kom hem och tröstade superbra så nu känns det bättre men just nu vill jag inte gå tillbaka till jobbet och det känns så sorgligt då jag trivs så himla bra annars och jag vill inte gå hemma på heltid så här länge innan bebisen kommer.
Jag har försökt att prata med chefen vid ett flertal tillfällen - men han har ingen förståelse alls och behandlar min sjukskrivning som nån slags obekväm ledighet. Sen blir jag orolig för hur min lilla bebis mår av detta då det har dragit och slitigt i magen de dagarna jag stressat mest.
Har ni några kloka ord?
Min chef var likadan i början (och hon är ändå kvinna och har själv barn) men hon vägrade mig rul på arbetstid så hon gick in i mitt schema och gav mig en kvällstur istället bara så, och jag gjorde verkligen allt för att försöka ändra tid för rul men det gick inte och då ska man ju ha rätt att gå på arb.tid.
Nu har hon dock ändrat attityd och frågar ofta hur jag mår och hur det går att jobba och sådär, hade en delad tur för ett tag sedan på mitt schema som jag verkligen inte hade klarat att jobba men hon var så hjälpsam och förstående när jag förklarade det för henne.
Vet inte vart jag försöker komma egentligen men jag förstår verkligen hur du känner gentemot din chef och jobbet men du har dina rättigheter och för din och bebis skull så försök att bara koppla bort hans dumheter och stressa inte upp dig över hur han hanterar din sjukskrivning. Han har ju tid att ordna ngn som ersätter dig när du är f-ledig så det är ju bara upp till honom själv när han väljer att ta tag i det. Styrkekramar till dig!!