Jag har "redan" gått upp 12 kg. Den senaste månaden har jag fullkomligt exploderat, magen är enorm! Tidigare graviditeter gick jag upp 12 kg totalt så det klart att jag funderar på vart detta ska sluta. Är i v 30 nu. Jag är normalviktig. Kanske kan åldern påverka. Jag var ju 10 år yngre med första så kanske att jag förbrände mer. Samtidigt känner jag mig inte oroligt. Äter bara vanlig mat, inga cravings och inte särskilt mycket onyttigt.
Min första vikt var ju på kub i v 13 så får kanske lägga på något kilo, mellan v 13 och 26 var det 5 kg plus. Helt ok, mindre än jag väntat mig. Äter väl en del frukt plus juice några gånger i veckan, lite godis på helgen, annars inga cravings eller frosserier direkt .
Jag funderar, jag vet att det är olika i tråden,vissa jobbar deltid, Seven c är tjänstledig, osv, men är det någon mer som har svårt med den där biten att när man ska gå hem?
Jag har ju inte sökt hp, tänker att kan jag inte jobba hela vägen får jag försöka bli sjukskriven . Det är inga problem än, och jag har världens bästa chef som nästan känner sig som en mormor säger hon. Planen är att jag går hem 18/12 men är i tjänst året ut, tar föräldradagar från 1/1, bf 15/1.
Men nu sitter vi med planeringar osv för nästa år, massa roliga saker varav mycket påverkar mitt arbetsområde. Och det enda jag känner är en sådan besvikelse, jag kommer ju inte få vara med.
Försöker mana fram positiva bilder, hur jag kan mysa bebis när mannen går ut i kylan i februari, hur man kan stanna inne och titta ut på Göteborgsslasket o inte måste gå ut, att det är rätt tid att vara ledig när våren kommer det hjälper lite. :) men ser också ändlösa dagar framför mig där man sitter hemma med nada möjlighet att få vara vuxen.
Jag vet att jag kanske känner helt annorlunda sedan. Men just nu är det en sorg som tar energi från mig. Särskilt när manliga kolleger har åsikter om att jag vill börja jobba till hösten igen. Men det handlar ju också om att min sambo vill vara hemma och vi tjänar faktiskt mer på att jag jobbar rent ekonomiskt.
Ni som varit eller känner någon som varit. Var Lego och typ geomag billigt i ullared?
Hej jag skulle gärna vilja vara med här. Har Bf den 10 januari, andra barnet. Det blir 1 år emellan ????
Åh jag önskar jag hade varit en sån som gick ner i vikt av att amma! Ammade ändå sonen i 17 månader men efter att jag gått ner de där kilona första veckan så stod det i princip still, så har jag ju mina sköldkörtelproblem också och mycket svårare att gå ner för det. Men vem vet, kanske blir skillnad denna gång! Jag oroar mig lite för att få en bebis som inte fixar att dia... Hade svårt med amningen de första månaderna med sonen, hade mycket ont, men kämpade på för det var inga problem för honom. Nu skulle jag vilja donera bröstmjölk till neo om jag kan. Men tänk om inte bebis är med på det?! Ah det får gå som det går. Jag ammar ju inte av nån princip annat än att jag gillar grejen och det är ju inga problem med att enbart äta ersättning heller om det blir så, här i "västerlandet".
Jag tänker mycket på hur lillasyster ska bli, jämfört med storebror. Jag känner ju bara till en typ av bebis liksom, haha! Tänk om jag får en sån där lugn som är nöjd att ligga i vagnen? En som vägrar äta själv sen utan vill bli matad? En svarthårig brunögd sak (som jag var övertygad om att sonen skulle bli) istället för en blåögd guldlock? Ok det sista är väldigt ytligt, haha! Men inför sonen var jag ju, om än inställd på en mörkhårig en, öppen för det mesta. Nu är det som att jag ska få en "Axel modell 2016", och det lär det ju inte bli! Hur har det varit för er, som har barn sen innan?
Inte riktigt hängt med de sista dagarna så citerar inget men så intressanta diskussioner :)
Jag har bf 20 januari (en onsdag), jag hoppas på att jobba till fredagen innan. Fått receptionstjänst så det är en del att göra o kö ibland men känner ingen större stress.. skulle jag börja må dåligt kan jag alltid ta semester tänker jag. Är det för länge tror ni? Verkar ju som de flesta går hem runt årsskiftet eller innan, hur resonerar ni?
Viktmässigt ligger jag på ungefär 10 plus o är i vecka 28. Hade bara gått upp 2 i vecka 20 så vet inte riktigt hur det här ska sluta....
Förresten. Jag ställer mig frågan varje gång men varför ställer vi om klockan! Grrrrr.., uppe sedan en halvtimme redan. Och klockan är bara 6.
Bebis första klädesplagg köpta idag, så små :)
Vi sla gå på föräldrautbildning. Men här är bara tre tillfällen a två timmar och som jag sagt innan så går den för det första på dagtid vilket jag tycker är segt och så är flera av de andra både 15 och 20 år yngre än oss, så förväntar mig inte att hitta några nya vänner direkt :) i vårt område har man 8-10 barn o kanske tom barnbarn i vår ålder... :D
Funderar oclså på bra frågor. Men de saker jag oroar mig för känner jag mig inte bekväm med att diskutera i grupp så de tar jag nog med min bm.
Ang drömmar så är jag faktiskt mindre benägen att drömma nu, lite trist för jag gillar stt mitt nattliv är så intressant annars. Men fy för så hemska drömmar som ni hatt, stackare! :(
Nu ska jag somna om en och en halv timme igen. Blev väckt av katten, han går inte på vintertid än tydligen för nu går vi ju vanligtvis upp, 5:45 innan ställt tillbaks klockan.
Sedan gick bebis bananas i magen, kan bara skratta. Hela magen är skev, ungen ligger långt bort på höger sida och sparkar ute vid höften. På vänster sida nada. Iom att där ute finns inget som dämpar så kan jag reta den genom att kittla lite där så trummar den som bara den tillbaks. :D
Jag såg det. Lite tråkigt och jag förstår faktiskt inte varför? Alla måste väl få samma chans? Är det många som vill vara med kan jag starta upp en ny?