BF Januari 2016 :)

Idag var vi på föräldrautbildning. Kändes lite som föräldraskap för dummies :) sambon som gått innan hade varnat mig men blev ändå lite full i skratt.

Barnmorskestudenten som höll i det var helt underbar. En varm, afrikansk kvinna runt 40 med nära till skratt, som jobbat flera år som barnmorska i hemlandet. Hon kommer bli en jättebra barnmorska, hade lätt kunnat tänka mig henne:)

Men resten... En kvinna förstod inte ett ord svenska och skulle haft bulgarisk tolk som avbokat. De fick ringa någon på hennes mobil och förklara att hon fick gå hem igen.

Vi var de enda två med svenska som modersmål men det hade jag räknat med och alla andra verkade förstå.

Det vi pratade om var väldigt pedagogiskt, och jag förstår att de måste vara så tydliga - de är vana vid folk som har svårt med språket. Har känt detsamma med min barnmorska, hon är ibland lite övertydlig.

När hon tog fram en plastdocka med en moderkaka i ett rep och började trycka ihop den genom en plastmodell av ett bäcken -"detta hara ar kviinas beeecken", då började jag nästan skratta.

Det kanske alltid ungefär samma innehåll men det kändes lite som föräldraskap för mentally challenged typ :)

32+5 idag, vad tiden går fort.. Idag ska jag till vårdcentralen för att fixa med mitt sjukintyg, hoppas det inte blir problem. Sedan ska jag till mvc och kolla så att inte sammandragningarna orsakat något med livmodertappen. Håll tummarna för både två 

Här kommer ett riktigt gnällinlägg.

Jag är nu i vecka 33, jobbar bara halvtid sen ett tag då mitt blodtryck gick upp och bebisen inte mådde bra av att ha en mamma som stressade på jobbet.

Halvtiden har funkat superbra för mig men inte för jobbet som är under en omorganisation som bara kan beskrivas som fullständigt kaos. Mina 4 timmar som jag inte är där har inte blivit ersatta med någon utan mina kollegor har fått tagit det viktigaste jag inte hunnit med i mån av tid. Idag är det 5 veckor kvar tills jag går hem på semester i två veckor innan bebis kommer och min chef har fortfarande inte beslutat om vem som ska ersätta mig.

Bara detta kan få mig att bli väldigt stressad och frustrerad men jag har försökt tänka att det inte är jag som ska lösa det. Vi har gått på föräldrautbildning två gånger tisdagar fram till klockan halv 10- dessa dagar har jag skjutit min arbetstid och börjat halv 10 och jobbat 4 timmar- inget konstigt men chefen har väl mumlat lite.

I förra veckan bokade min BM om vår tid så jag fick gå en halvtimme ifrån jobbet- detta har jag kollat med facket och det har man ju rätt till att göra på arbetstid men min chef hade ingen förståelse alls och ville att jag skulle boka om tiden då jag bara skulle vara där 3 1/2 timme den dagen.

Idag hände ytterligare en liknande grej och stressen på jobbet, den oförstående chefen tillsammans med dom här JÄKLA foglossningarna gjorde att jag fick ett äkta hormonpsykbryt och storgrät i en timme när jag kom hem. Mannen kom hem och tröstade superbra så nu känns det bättre men just nu vill jag inte gå tillbaka till jobbet och det känns så sorgligt då jag trivs så himla bra annars och jag vill inte gå hemma på heltid så här länge innan bebisen kommer.

Jag har försökt att prata med chefen vid ett flertal tillfällen - men han har ingen förståelse alls och behandlar min sjukskrivning som nån slags obekväm ledighet. Sen blir jag orolig för hur min lilla bebis mår av detta då det har dragit och slitigt i magen de dagarna jag stressat mest.

Har ni några kloka ord?