Marsbebis 2016

Jag tänker också rätt mycket på förlossningen... Och är för första gången faktiskt också lite rädd. Antagligen för att det var så länge sen och att jga är lite rädd för att kroppen kanske inte minns eller fungerar likadant längre.

Min första förlossning var ganska normal, typ 14 timmar lång och jag minns att jag var väldigt trött (hade inte sovit på ett och ett halvt dygn). Min andra var som du beskriver supersnabb, åkte in direkt efter första två värkarna då de var kraftiga och fick mig att störtblöda och var då redan öppen 7 cm. Hann bara krysta en gång så var han ute typ..

Så jag funderar mycket på om det går fort eller långsamt denna gång, då uppladdningen inför de olika skiljer sig jättemycket åt (rent mentalt).

Smärtlindringsmässigt har jag bara kört på värmekuddde och lustgas och det har räckt och jag hoppas att det funkar den här gången också. Vill helst slippa epidural då jag tycker att det är att jinxa lite för mycket med det "naturliga" och är rädd för mer utdraget förlopp, värkstimulerande dropp etc. plus att jag inte vill bli snuvad på att känna den asmäktiga kraften i krystvärkarna. ;)

Förlossningen börjar jag se fram emot nu. Vad gäller smärtlindring har jag bara haft lustgas och det har funkat rätt bra. Visst, man blev rätt snurrig så jag kan förstå om man tycker det är obehagligt.

Mina två senaste förlossningar var ganska lika varandra. Startade med värkar, och efter 4,5-5 timmar var pojkarna ute. Hann inte vara mer än ca 2h på sjukhuset. Jag hoppas det blir ungefär samma denna gång!

Jag har funderat på epidural, men tycker det verkar läskigt att sätta en spruta i ryggen. När jag kommit fram till den punkten att jag till sist bett om epidural har det varit för sent... Lika bra det, för sista biten har gått väldigt fort.

Är det någon som har erfarenhet av bäckenbottenbedövning eller västerviksmetoden? Jag tycker det ondaste är i slutet när man ska krysta ut bebisen, finns det någon bedövning som fungerar i det skedet?

Någon mer än jag som fortfarande jobbar heltid? När tänker ni sluta jobba i så fall?

Har gått 36 hela veckor på söndag, och börjar också känna av sammandragningar när jag rör på mig. Har precis som flera av er ont i ljumskar/höfter/ben, ffa på ena sidan. Så man gör inte så många knop just nu utan haltar mig fram. ;) Känns inte bra att inte ha tid att röra på sig och få dagsljus och friskt syre att ladda upp sig med inför förlossningen, så måste nog tänka på att sluta jobba snart och inte vara hemifrån typ 12 timmar om dagen... :/ Fixar nog att promenera i lugn takt iaf.

Har också börjar fundera mer på förlossningen. Skrev förlossningsbrev m bm i veckan och börjar inse att jag verkligen måste börja packa BB-väskan nu!! Resonerar som du Elenic gällande smärtlindring, du satte ord på hur jag tänker. :) Har haft lite lustgas i utdrivningsskedet de andra gångerna, har varit uppe och gått med gåbord genom värkarbetet så har inte kunnat ta nån lustgas då. Kan inte med att vara still!! Testade akupunktur min första fl men det tyckte jag inte gav något. Värme och massage av mannen är skönt däremot. Hoppas på att kunna klara mig på det igen.

Visst är det nån mer av er som liksom jag inte vet könet på bebisen? :)

Jag är lite bisarr, men jag kollar jättemycket på förlossningsdokumentärer just nu. Kan tipsa om en amerikansk som heter The business of being born om man vill bli trygg med svenska systemet!

Nån som har nåt tips annars?

Har ingen aning och är jättenyfiken! (men tror på en liten kille)

Alltså, det är ju himla tur att man är så anpassningsbar ? för man fixar faktiskt det mesta! Nu minns jag inte hur stor din stora är, men min dotter var precis 3 när lillebror föddes och det fungerade utmärkt. Första dagarna var ju lite kaos så klart, men så länge man kunde acceptera det också tycka att det är helt ok att gå i pyjamas till 12 och bara hinna med en sväng till lekparken som enda dagsutflykt så funkar ju det.

Det som också händer med barn nr 2 är att man faktiskt fokuserar mindre på bebisen? Och det är helt ok! Bebben får liksom ?hänga mer? med. Man lär sig amma stående, gående, samtidigt som man lagar mat (i sjal..), ammar samtidigt som man sitter på golvet och leker lego etc. Man får också hitta sätt att ?mysa på? tillsammans, t.ex. ladda upp med bra filmer så att man kan mysa i soffan och amma, eller amma och samtidigt läsa bok för storasyskonet etc. ÖF är också en höjdare för storasyskonet att roas lite.

 

Det som brukar bli knepigast är första gångerna man ska natta storasyskon och samtidigt ha hand om bebis. (Om man fortfarande ligger hos storbarnet när det ska sova.) Vi löste det så genom att jag låg med båda i min säng, ammade småsyskonet så det var tyst/nöjt (och kanske tom somnade), läste för storbarnet och sen låg kvar till h*n sov.

 

Iom att man har syskon att ta hand om kan man inte lika bra sova på dagen när bebis sover, så jag började helt enkelt att gå och lägga mig när storasyskonet gick och la sig. (19:30 ? I know, galet, men det som behövdes för att jag skulle få tillräckligt med sömn?)

 

Så, om man sammanfattar: Nej, det är inte omöjligt. Nej, man dör inte av uttröttning, men man måste hitta strategier som gör att man får tillräckligt med sömn. Ja, man måste se över ?kraven? och komma fram till en acceptabel nivå för sig själv. Ja, det blir lite konstigt ibland men man måste hitta sätt att skratta åt det och inse att det är en övergående period av livet. Och det är underbart, underbart härligt att ha flera barn ? de får sån glädje av varandra!

Vi vet inte Heller men gissar på en tredje tjej :)

Vi vet inte vad det blir, så spännande.

Ha, ha jag känner igen mig, kollar på den brittiska "oneborne every minute." På youtube.