Marsbebis 2016

Elenic: tack för info om samsovning. Kunde själv inte förstå hur det s

Gud så skönt att höra! Det är ni verkligen värda, lite lugn o ro, efter allt ni varit igenom! Kram

Min mobil krånglar o postar halva meddelanden Därför ser det lite konstigt ut som jag skrev igår

Sen gick det inte att fortsätta....

Aztec: låter jättebra att allt rullar på nu

Så lite! Är ju viktigt att man har hela bilden och kan fatta ett underbyggt beslut. Om man t.ex.inte kan ge upp rökning, alkohol eller hund I sängen - ja då är ju spjälis det bästa. Men kan man anpassa sovplatsen så att den blir säker, då är ju den lika säker som nåt annat. Vi är ju liksom flockdjur från grunden och menade att sova tillsammans, det är bara vårt moderna samhälle med allsköns olika droger, fluffiga täcken/kuddar etc. som ställer till det lite.. ;)

Haha precis!

Känna skönt att se på det så! Det är ju nästan lite "hets" på att barnen ska lära sig tidigt att sova i egen säng, då är barnet "duktigt"... Och egentligen rimmar det inte alls med vår grund o ursprung, just att vi är flockdjur.

Har du nåt bra tips på hur man ska göra med sin 3-åring som också helst vill sova i sängen?

Vi tänkte lösa sovningen genom att ha en bedside crib för bäbisen bredvid mig, så kan storasyster fortfarande komma och krypa ner i mitten av sängen om hon vill.

Vi har ett babynest, men tror inte jag vågar ha det i sängen m tanke på djupt sovande man och närhetstörstande syskon.

Det beror väl lite på vad föräldrarna vill tänker jag... Jag har ju försökt att hantera delar av mitt föräldraskap enligt "Vad är naturligt för mitt barn" (finns bl.a. en bok av Tomas Ljungberg med samma titel) för att förstå vad som egentligen är ett problem eller konstigt beteende och vad som bara är naturligt och där jag kanske har en konstig uppfattning om vad som är normalt.
(Till exempel, innan jag fick barn tyckte jag att det ju är normalt beteende för barn att ha napp och att man inte skulle låta bebisen ha "mamman som napp" och få amma för minsta lilla. Men när man tänker efter är ju det naturliga att barnet tar ut hela sugbehovet vid bröstet och det onaturliga är att stoppa en plastbit i munnen på bebisen istället.) Och utifrån det tänket har vi insett att det är normalt för barnen att inte vilja sova ensamma, och inget konstigt - och då har det inte känts så svårt att låta dem göra det när de har behövt. Eftersom det varit ok för oss.

Vår dotter valde självmant att börja sova i egen säng i eget rum när hon var runt 3, delvis pga. att lillebror kom tror jag. Sen har hon haft perioder där hon behövt sova hos oss pga. mörkrädsla, svårt att komma till ro, på resor etc. Och då har hon fått det. Men hon har sedan några år tillbaka alltid föredragit att sova i sin säng och aldrig nattvandrat.

Sonen däremot har inte alls varit sugen på att sova i egen säng. Han sover gärna tillsammans med sin storasyster, i dubbelsäng eller våningssäng, men inte själv. Nu när bebis kommer har vi därför sett till att vi har en stor säng i vårt sovrum (2x120) men också en stor säng i det som så småningom blir bebisens rum (140). På så sätt kan en förälder sova med bebis och en med sonen, tills dess att han vill sova själv. Alternativt kan storbarnen sova i 140-sängen och föräldrar plus bebis i jättestora sängen.

Sen är det ju så att om man VILL att barnen ska sova i eget rum, då kan man ju få dem att göra det. För barn samarbetar ju gärna med sina föräldrar och vill vara dem till lags. Då skulle jag börja med att sova med sonen i hans rum så att han vänjer sig vid att sova där. Sen bara ligga hos honom tills han somnar. Sen sitta på en stol bredvid sängen tills han somnar, Sen sitta på en stol vid dörren tills han somnar. Sen sitta på en stol precis utanför hans rum. osv. Varje steg i typ 5-7 dagar. Så skulle jag göra det iaf. Fast först testa med att bara säga "Jag vill verkligen att du försöker sova i ditt rum nu när du blivit så stor" och vem vet, det kanske räcker med bara det. :)

Ja, det är ju så lätt att man bara utgår från vad som är "normalt" utan att ifrågasätta vart den normen kommer ifrån... Oftast när vi vuxna upplever problem med våra barn så uppför sig ju barnen helt normalt enligt vad som är naturligt för dem, det är bara vårt samhälle och våra värderingar som ändrats snabbare än vad evolutionen hängt med liksom...