Drogberoende pojkvän och är gravid

Jag var med en som höll på och knarka. Han rökte på konstant förut men skulle bli ren. Han var även pillermissbrukare. Han sökte hjälp - jag hade det kravet. Han skulle söka hjälp PÅ riktigt och vara ärlig om sitt missbruk. Det gick ju sisådär. Han blev ren och höll sig drogfri i över ett år. Det var en tufft för alla omkring men det gick. När jag blev gravid med ett barn som vi båda längtade efter - vårt fina perfekta barn som jag ftf är gravid med - så krasade det hela för honom. Han gick tillbaks till sitt gamla umgänge och började smyga o tassa med drogerna men där tog det stopp för mig. Jag lämnade. Jag har resurserna för att klara mig utan honom, o det handlar om ett ofött barns liv. Hur jobbigt det än var för mig kan jag inte acceptera hans skitbeteende o att det skulle gå ut över mig o barnet.

Han beklagade ju sig med att de e svårt nu, han kan inte bara sluta efter att ha rökt i så många år, o så började han också med kommentarer om att jag skulle ta bort barnet, att jag inte ska förstöra hans liv etc. Han vill inte ha ett barn som kommer ha en farsa som betraktas som pundare.

Vi hann inte längre än så med diskussionerna innan han blev inplockad av polisen. Han hade gjort massa dumheter då han börjat röka på o hänga med domdär vännerna igen.

Men en fungerande relation med en som röker på är så icke optimalt som det kan bli. Ta ditt ansvar som blivande förälder och lämna tills o ifall han faktiskt blir normal.

Vad tråkigt att höra men jag känner som du att det är inte ens ett alternativ att låta bebisen komma till en miljö där pappan missbrukar.

Det som jag tror inte många förstår är att när han röker på så går han ju inte runt och flummar och verkar hög, han är precis som vilken annan människa men weedet tar bort all hans stress och oro. Han vill inte prata högt om hans problem och därför har det inte varit aktuell för honom att vända sig för honom att få riktig hjälp även om jag tror det hade varit jättebra.

Hans chef skickade honom till en psykolog första gången han försökt sluta då han höll på att bryta ihop, men väl där borta va det psykologen som hade börjat störtgråta pga hans historia.

Jag känner mig bara helt tom men vi får väl se vad som händer :)

Får hoppas att han får tillbaka den känslan han fick då när jag sa att jag va gravid (han va överlycklig) så kanske det får honom att tagga till.

Jag ser i dina inlägg att du försöker försköna situationen å inte riktigt tar den på det allvar som krävs. En gång knarkare alltid knarkare så är det! Tror faktiskt att du skulle må bra av en samtalskontakt för det känns som att du lutar lite mot ett medberoende.

Att man inte väljer vem man faller för stämmer men dör emot VÄLJER man vem som ska bli ens framtida pappa till barnen man vill ha.

Inse allvaret å ta tag i det innan det är försent!!

Jag tror du vet alldeles för lite om droger för att ens förstå. Har du själv inte varit drogberoende eller varit riktigt nära en som har problem så ska du nog inte uttala dig och påstå saker. Sen finns det dom som lyckas ta sig ur sitt beroende så det är dumt att säga en gång knarkare alltid knarkare...

Jag förskönar heller inte situationen utan vill mer påpeka att det är skillnad på lättare och tyngre droger och hur personen i fråga påverkas av den. Det är väl lite som alkoholister. Dricker man varje dag så blir det normal och många kanske inte ens märker av det.

Jag tycker oavsett drog så ska inget barn vara i närheten av det.

Jag vet allt för väl vad jag pratat om tyvärr

En gång knarkare alltid knarkare är sant, precis som en gång en alkoholist alltid en alkoholist, en gång spelberoende alltid spelberoende. Även om man tar sig ifrån beroendet, så finns det alltid där, olika situationer som kan trigga det igen osv. 

Jag håller med om att du försöker försköna situationen. 

Skillnad på att hålla på med ett beroende och sedan ständigt bråka med tankarna att man forfarande har suget.

Du väljer själv ifall du accepterar missbruket eller inte. Du frågade vad man ska göra i en sån situation. Folk svarar - lämna! Men som ovanstående skrev, du förskönar situationen. Skitsamma om det "bara" handlar om röka. En stabil o trygg människa har inte behovet att vända sig till röka för att känna sig o bete sig normalt. Oavsett om det är weed eller heroin, spel, alkohol eller mat så är ett missbruk ett missbruk. Det är klart som fan att olika droger har olika effekt på en människa. O även om en människa kan dölja att hen är pårökt eller alkoholpåverkad efter att man brukat dagligen är det förfan ändå inte normalt. Väljer du att behålla barnet så ska du sätta barnets trygghet främst.

Det är inte alls säkert det du säger där.
Det finns många som återgår till en ansvarsfull konsumtion.
Vet inte varför man måste måla fan på väggen, än inse att alla människor är inte stöpta i samma form.

I TS fall, så verkar det som att det är nått psykiskt i botten.
Dessa brukar leta hjälp av droger, när inte sjukvården hjälper dom tillräckligt.

Vet inte ens om TS sambo är en missbrukare, då jag finner inte nått som berättar detta.
Ett beroende verkar det vara, och när det kommer till cannabis.
Så är det ett psykisktberoende vi pratar om, lätt att sluta då kroppen säger inte emot speciellt mycket.
Däremot säger hjärnan nått annat, och det är där man får jobba.