• Anonym (Hopplös)

    Drogberoende pojkvän och är gravid

    Hej,

    Jag och min sambo väntar vårt första barn ihop (v. 10 nu).

    Han är beroende av weed och försöker nu för tredje gången sluta pga bebisen.

    Han har försökt två gånger tidigare utan att lyckats. Så nu denna gången hoppas jag verkligen att han klarar av det. Inte nog med att det är jobbigt för honom (det är en jäkla process när han hållt på med det till och från i ca 10år) så att sluta över dagen går ju inte. Det är även jäkligt jobbigt för mig. Det har gått ca 1,5 vecka sedan att "sluta" röka men har redan fallit tillbaka och rökt några gånger för att han inte kan sova annars.

    Alltid när han håller på att sluta röka blir han på sånt jäkla dåligt humör. Han pratar knappt med mig och när han väl säger något så klagar han bara precis på allt, säger att han inte älskar mig osv.

    Detta är skitjobbigt nu när jag är gravid. Mina hormoner gör väl att jag går allt ifrån att vara känslokall och skita i allt till att gråta sönder.

    Idag så säger han att han inte längre vill ha barnet och vill att jag ska göra abort (kommer jag aldrig att göra). Vi har dessutom PRECIS köpt en gemensam lägenhet också men han verkar va på sådan pissigt humör och skriver saker som "ta bort ungen", "räkna med att leva ensam". Tycker det är sådant löjligt beteende när man är 25 år.

    Är det någon annan här inne som också levt med någon som är drogberoende? Vad ska man göra?

  • Svar på tråden Drogberoende pojkvän och är gravid
  • Anonym (flibbe)
    klyban skrev 2015-08-14 19:41:19 följande:

    Det är inte drogen som blir "ofarligare" som uttrycker.
    Utan det som gör konsumtionen mindre farlig, är för att man inte längre har åtgärder och straff.
    Som är mycket skadlig för den som tar cannabis.
    Det är skev när man har lag, straff och åtgärder, som är mer skadliga än drogen i sig självt.

    Du har helt rätt att hanteringen är farlig, det ser vi å Stockholm, Malmö och Göteborg.
    Som har ett ordentligt ökat våld, i samband med ta marknadsandelar.

    När det kommer till forskningen kring cannabis, så är det sällan de länka till icke officiella sidor.
    Pubmed är den mest använda källan här, och kalla den icke officiell går inte.
    Även finns det mycket forskning från länder som tex den Kanada rapporten.
    WHO och FN, har stora policyförändringar kring cannabis.
    För FN´s del sker detta 2016, som tydligen ska vända upp och ner på hela narkotikakonventionen.

    I TS fall och hennes kille, så är symtomen pga psykisk ohälsa som skapar konsumtionen av cannabis.
    Det är välkänt inom missbrukarvård, där psykiska ohälsan debuterar före drogdebuten.

    Vad som sker inom 10-20år, har vi droger olagliga, så kommer vi närma oss mer våld.
    den saken kan jag lova dig.
    Vapen kommer aldrig bli var mans egendom.


    Man kan tycka vad man vill.

    Men erfarenheten i Sverige finns från exempelvis motboken som fick den effekten att det stoppade rätt mycket skit. Vi hade en befolkning som höll på att supa ihjäl sig och utifrån det kom spritmonopolet och även lite senare som språng ur detta ett barnbidrag som skulle betalas ut till modern. Där har du förklaringen till detta.

    på 70 talet växte ett annat stort problem. Mellanölens konsumtion hos tonåringar. Så mellanölen förbjöds i affären och överflyttades till monopolet. Kan säga att det räddade en hel generation av ungdomar. 

    Att släppa cannabis fritt är som sagt inget som Sverige har erfarenhet av. Rent historiskt har Sverige men framförallt England och Frankrike erfarenhet av opiater eller opium men även Heroin. Dundermedicin marknadsfördes det som och man gav även heroin till barn i tablettform. Fullt legalt och kvinnor och då framförallt "fina" damer i Frankrike hade ett liten fin ask med spruta och hela kittet. Som hon kunde injicera helt öppet vid restaurang bordet.
    Tills det började sprida sig till packet eller arbetarna. Då såg man hur det gick utför. Man började också fatta vilka skador det innebar. Så då tog det stop på det.

    Det är en jäkla chanstagning att släppa cannabis fritt. Det står mer på spel och större insatser en sketna Kalle som tänder på...

    Givetvis kan man hävda hälsofrämjande effekter med cannabis men det kan man göra med sprit också. 

    Att ha en lag mot cannabis har också en effekt att det är färre som provar. Färre som börjar med det. Men för att ha en lag så krävs det också att myndigheter gör så att lagen efterlevs. Här är dock ett problem.
    Vi är mer eller mindre självförsörjande med cannabis som i många andra länder. Polisen får bortprioritera detta för andra saker. De har inte tid. Så på sikt är risken att vi kapitulerar inför detta. Inte för att vi vill, utan för att det ser ut som det gör.

    Problemet är att man vet att en legalisering kommer göra att det ökar, men vem ska betala effekterna av det. Man vet också från Holland att Coffe-shops(tror det heter så) har kriminella ligor flyttat in i denna verksamhet. Lite som att skit dras till skit.
  • klyban
    Anonym (mor) skrev 2015-08-14 20:17:44 följande:
    "Beroende och inte missbrukare"!!? Låter väldigt konstigt och hårklyverier om man frågar mig. Nu har TS uppenbarligen problem med att partnern använder droger oavsett om han är beroende eller missbrukare eller kanske bara en "söndagsknarkare"!
    Finns noll hårklyveri här, finns inget i TS berättelse som påvisar missbruk.
    Älskar hur du använder "söndagsknarkare", som det vore en diskussionsvinnare.
  • Anonym (Ajaj)

    Se till att han är ren och klar i knoppen innan han har hand om babyn. Man kan många gånger vara väldigt trött och känna att man vill slita av sig håret när man försöker med allt och bebis ändå inte är nöjd, då är det jätteviktigt att man kan tänka klart, stötta och hjälpa varandra. Du kommer att behöva hans stöd och kärlek inte gnäll och elaka ord. När du ammar så behöver du harmoni omkring dig och barnet. Inte minst för mjölkens skull.

  • Anonym (mor)
    klyban skrev 2015-08-14 20:49:27 följande:
    Finns noll hårklyveri här, finns inget i TS berättelse som påvisar missbruk.
    Älskar hur du använder "söndagsknarkare", som det vore en diskussionsvinnare.
    Herregud vilken tröstlös diskussion. Jag ger mig och önskar TS lycka till med baby, pojkvän, knark och beroende, psykiska problem och f..n och hans gamla moster..............!
  • Anonym (been there)

    Hej TS, har inte läst allt.
    Jag är 27 år och min sambo 22, vi har ett barn på 2 år, och bägge är "rökare" sen år tillbaka. Sambon har även grov ADHD, så han självmedicinerar dvs.
    Nog om de, när vi fick reda på att vi väntade första gången beslöt jag mig att sluta tvärt -vilket tyvärr sluta i missfall.
    Sen blev jag gravid igen, och beslöt då att lägga av i lugn takt, liksom då och då, morgon eller kvällen. Och la tillslut av i v.19 för jag kände mig redo att jag inte behövde en för att "koppla" av. Men under alla dessa graviditeter bad jag aldrig min man lägga av, utan skulle känna sig redo själv, visst de tog en två månader efter bebis va född (jobbigt första tiden), men när han väl hade viljan för sin son som han hade i sin famn så beslöt vi oss att jag och sonen åker till mormor ett tag och pappan då hemma.
    På så sätt behövde vi inte reta oss på varandra och han slapp känna panik och frustration om bebis hade ont i magen tex och inte går att lugna på ett par timmar.
    Jag va nere hos min mamma i 1 månad drygt och efter de va allt ok.
    Jag hoppas ni kan ha den tilliten och peppningen till varandra, de behövs verkligen.

    Och nu är vi här, "helg" rökare, när farmor har han över natten, annars sker de på kvällar när han sover mest, vilket inte är så ofta...Skål Be strong, håll ihop, ni kan sluta och bli lyckliga istället. De är sjukt jobbigt att va fast i skiten, MEN DE GÅR! 

  • Drottningen70
    klyban skrev 2015-08-14 19:42:15 följande:

    Helt ointressant vad du tycker, om TS kille är missbrukare eller inte.

    I TS beskrivning, så finns INGET som tyder på missbruk.


    Nähe..., han har för avsikt att sluta men misslyckas upprepade gånger. Själva definitionen av missbruk ju.
  • Anonym (Gör det enkelt)

    Du vill inte göra abort för att du möjligen inte kan får barn igen. Okej men om vi säger såhär..
    Förr eller senare när barnet växer upp kommer förskolan/skolan eller folk utifrån se och märka att din partner missbrukar droger.
    Vilket kommer leda till soc anmälningar, garanterat omhändertagande av barn, soc möten, och du kommer få genomgå en lång process av att få ditt barn tillbaka. Listan kan bli lång. Vilket kommer göra att både du men framför allt ditt barn kommer lida av det i långa loppet. Du gräver sin egen grav.

    Vad väljer du? Lämna honom eller lev i ett helvete. Ditt val.

  • Digestive
    Anonym (mor) skrev 2015-08-14 17:40:49 följande:

    "Vården inte lyckats hjälpa"! Okej. Man ska inte tro att det är enkelt att hjälpa folk med psykiska problem. Psykiska åkommor kan vara medfödda eller förvärvade genom droger eller bero på en dålig uppväxtmiljö. Det finns inga trollspön inom "psykiatrin" och för det mesta så är det enda man kan erbjuda mediciner och ännu mer mediciner, och då oftast SSR och ev milda sömngivande preparat. I TS pojkväns fall så medicinerar han redan på egen hand så för psykiatrin att kunna erbjuda ngt som bräcker knark är inte det lättaste särskilt som man är väldigt restriktiva med att skriva ut narkotikaklassade läkemedel....


    Det kan bero på en aning mer än så.

    Har inte bläddrat igenom ämnet biokemi för att använda fördummande ord som "knark" i slutändan. Drogen heter cannabis och psykiatrin kan erbjuda droger som får den aktuella, att framstå som lite svårtuggade frukostflingor. Exempelvis bensodiazepiner, som stimulerar GABAA-receptorerna (precis som alkohol), kan ge en direkt dödliga abstinenssymtom och orsaka slaganfall som håller i sig en bra bit över 5 minuter, när en tillvand kropp får ett för tvärt avslut. Eller varför inte alprazolam. Det finns en hel del.

    Sverige har tyvärr inga läkemedel med substansen cannabidiol i än, vilket uppenbarligen hjälper trådstartarens sambo.
  • Anonym (Hopplös)
    Anonym (been there) skrev 2015-08-14 21:06:26 följande:

    Hej TS, har inte läst allt.

    Jag är 27 år och min sambo 22, vi har ett barn på 2 år, och bägge är "rökare" sen år tillbaka. Sambon har även grov ADHD, så han självmedicinerar dvs.

    Nog om de, när vi fick reda på att vi väntade första gången beslöt jag mig att sluta tvärt -vilket tyvärr sluta i missfall.

    Sen blev jag gravid igen, och beslöt då att lägga av i lugn takt, liksom då och då, morgon eller kvällen. Och la tillslut av i v.19 för jag kände mig redo att jag inte behövde en för att "koppla" av. Men under alla dessa graviditeter bad jag aldrig min man lägga av, utan skulle känna sig redo själv, visst de tog en två månader efter bebis va född (jobbigt första tiden), men när han väl hade viljan för sin son som han hade i sin famn så beslöt vi oss att jag och sonen åker till mormor ett tag och pappan då hemma.

    På så sätt behövde vi inte reta oss på varandra och han slapp känna panik och frustration om bebis hade ont i magen tex och inte går att lugna på ett par timmar.

    Jag va nere hos min mamma i 1 månad drygt och efter de va allt ok.

    Jag hoppas ni kan ha den tilliten och peppningen till varandra, de behövs verkligen.

    Och nu är vi här, "helg" rökare, när farmor har han över natten, annars sker de på kvällar när han sover mest, vilket inte är så ofta... Be strong, håll ihop, ni kan sluta och bli lyckliga istället. De är sjukt jobbigt att va fast i skiten, MEN DE GÅR! 


    Åh, det är sånna här svar man vill höra ???? det kanske just är det att han behöver, att få vara själv ett tag för man går verkligen varann på nerverna när han försöker sluta. Abstinensen kickar in och allt blir jobbigt för honom.

    En månad är lång tid men jag vet att det är ungefär så länge som det behövs för att bli av med den värsta perioden. Skitkul o höra att det gått bra för er!
  • Anonym (Hopplös)
    Anonym (Gör det enkelt) skrev 2015-08-14 21:49:39 följande:

    Du vill inte göra abort för att du möjligen inte kan får barn igen. Okej men om vi säger såhär..

    Förr eller senare när barnet växer upp kommer förskolan/skolan eller folk utifrån se och märka att din partner missbrukar droger.

    Vilket kommer leda till soc anmälningar, garanterat omhändertagande av barn, soc möten, och du kommer få genomgå en lång process av att få ditt barn tillbaka. Listan kan bli lång. Vilket kommer göra att både du men framför allt ditt barn kommer lida av det i långa loppet. Du gräver sin egen grav.

    Vad väljer du? Lämna honom eller lev i ett helvete. Ditt val.


    Jag har inte bett om åsikter från folk som själva inte har varit i situationen! Läser du så ser du att han kommer inte vara med i bilden om han inte blir av med sitt beroende. Så vad är det du vill säga som jag inte vet? Anledning till varför jag skulle lämna honom i värsta fall är ju pga av det sistnämnda du skriver men det är jag väl medveten om.
Svar på tråden Drogberoende pojkvän och är gravid