• Anonym (Hopplös)

    Drogberoende pojkvän och är gravid

    Hej,

    Jag och min sambo väntar vårt första barn ihop (v. 10 nu).

    Han är beroende av weed och försöker nu för tredje gången sluta pga bebisen.

    Han har försökt två gånger tidigare utan att lyckats. Så nu denna gången hoppas jag verkligen att han klarar av det. Inte nog med att det är jobbigt för honom (det är en jäkla process när han hållt på med det till och från i ca 10år) så att sluta över dagen går ju inte. Det är även jäkligt jobbigt för mig. Det har gått ca 1,5 vecka sedan att "sluta" röka men har redan fallit tillbaka och rökt några gånger för att han inte kan sova annars.

    Alltid när han håller på att sluta röka blir han på sånt jäkla dåligt humör. Han pratar knappt med mig och när han väl säger något så klagar han bara precis på allt, säger att han inte älskar mig osv.

    Detta är skitjobbigt nu när jag är gravid. Mina hormoner gör väl att jag går allt ifrån att vara känslokall och skita i allt till att gråta sönder.

    Idag så säger han att han inte längre vill ha barnet och vill att jag ska göra abort (kommer jag aldrig att göra). Vi har dessutom PRECIS köpt en gemensam lägenhet också men han verkar va på sådan pissigt humör och skriver saker som "ta bort ungen", "räkna med att leva ensam". Tycker det är sådant löjligt beteende när man är 25 år.

    Är det någon annan här inne som också levt med någon som är drogberoende? Vad ska man göra?

  • Svar på tråden Drogberoende pojkvän och är gravid
  • Digestive
    Anonym (Hopplös) skrev 2015-08-14 09:38:22 följande:
    Jag tror du väljer att hoppa över vissa delar som jag skriver! Han håller på just nu att försöka sluta! Varför skulle jag inte hjälpa honom under denna perioden?! Att skita i honom när han faktiskt försöka anstränga sig är som att säga "gör vad du vill jag skiter i vilket".

    Jag har sagt att han får fram till bebisen är född att bli av med sitt beroende. Klarar han det inte så är det han som får dra.

    Jag tror inte du vet hur processen går till när någon faktiskt försöker sluta! Läs på och återkom.
    Lyssna inte allt för noga på människor som så uppenbart projicerar sitt eget bagage i tråden.

    Glöm inte att den där vardagsstimulansen som kan behövas just kan komma med barnets födsel. Väldigt mycket lättare för en man att förstå, uppleva och känna sig genuint vardagsdelaktig i ett föräldraskap först när barnet har fötts.
  • Jw83
    Anonym (Hopplös) skrev 2015-08-14 11:48:21 följande:

    Han vill inte söka hjälp för att han vet att han klarar av dig tidigare. Sedan att han trillat tillbaka är inte pga några småsaker. De flesta skulle nog inte ha psyke kvar nog till att orka leva ens om de gått igenom vad han har gjort. Bebisen tror jag absolut inte skulle vara en anledning till att han trillar dit igen.

    Skulle jag upptäcka att han börjat igen under tiden bebisen kommit så kommer han att få dra. Det kommer inte finnas en chans i världen att han får komma i närheten.

    Jag säger heller inte att jag är helt säker på att han kommer kunna vara ren, vill mest ha råd om hur man tacklar hans tankegångar under de jobbigaste veckorna under sin avvänjning.


    Många människor går igenom hemskheter utan att börja knarka eller be någon ta bort ens barn. När du upptäcker att han ramlat dit så är det kanske för sent.. Då har du kanske redan socialen som utreder boendet eller så har barnet fått i sig något olämpligt eller så har kanske pappa redan kört med den lille när han varit påverkad.. Men du tycker det är värt att chansa med ditt barn.

    Men lycka till! Nu ska jag umgås med min egna bebis och min make.
  • klyban
    Anonym (Hopplös) skrev 2015-08-14 05:22:10 följande:
    Han hade problem redan innan och jag vet att han sökt hjälp i tidigt ålder för sina sömn och oros problem. Men läkarna gjorde inte mer än att bara skriva ut tabletter utan att fråga vad den riktiga orsaken var. Nu när han har gått hos kurator har hon sagt att det varit konstigt att ingen tagit tag och skickat honom till BUP.

    Det är ingen ursäkt, men det är en förklaring till vad sker med honom.
    Löser man inte dessa problem, helt eller delvis.
    Så kommer det vara en uppförsbacke för honom, som har visat sig vara svår.

  • klyban
    Jw83 skrev 2015-08-14 07:21:30 följande:
    TS, kommer du fortsätta att försvara hans beroende och tycka synd om honom? Eller kommer du sätta ditt barns bästa först?
    Du kan inte fortsätta försvara honom. Oavsett hur dåligt han mår så måste han ta lite eget ansvar. Kommer du fortsätta att försvara hans beroende även när ert barn mår dåligt på grund av det?
    Kommer du fortsätta tycka synd om honom när ni förlorar ert barn för att ni har droger i ert hem eller för att barnet har kommit åt dom?

    Sluta försvara honom. Är han vuxen nog att bli pappa så är han vuxen nog att ta eget ansvar.
    Han vill ju till och med att du ska göra abort och säger till dig att du förstör hans liv med barnet. Kräver du att han tar ansvar för dom kommentarerna? Eller skyller du det ocksåpå drogerna?

    Och ja. Jag levde i 6 år med en kille som rökade. Lyckligtvis så vägrade jag skaffa barn med honom. Istället har jag idag barn med en ren och ansvarstagande man som är en fantastisk pappa och en underbar make.
    Finns inget som säger man inte kan vara en ansvarsfull förälder, bara för man råkar röka.
  • klyban
    Anonym (Hopplös) skrev 2015-08-14 08:20:46 följande:
    Jag vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mig utan att det låter som att jag försvarar honom. När vi skaffade barn så ville han själv sluta och han såg framemot bebisen mer än allt annat. Det är nu när han håller på attförsöka sluta som tankarna åker iväg. Han är ju inte sådan i vanliga fall och jag vet hur han varit utan cannabis också då han inte höll på med det när vi träffades. Det är efter 2-3 veckor efter han slutat röka som han varje gång inte kan hjälpa hans tankar. Jag vet att han kan gå från att vilja dra ifrån mig till att han sätter sig på golvet och kramar och mina ben för att han betett sig som han gör.

    Mitt problem är mer att jag inte vet hur jag ska stötta honom med att sluta. Pushar jag honom får det motsatt effekt och gör jag ingenting får han heller inget pepp. Det här är skitsvårt.
    Varför inte fråga han rätt ut, vill du att jag ska hjälpa dig på nått sätt och hur.
    Och se vad det genererar för svar.
  • Digestive
    Anonym (Hopplös) skrev 2015-08-14 11:52:08 följande:

    Det verkar också lite som ni tror jag inte kan med att gå ifrån honom om det är så. Jag har lämnat tidigare förhållande utan att tveka trots att man varit tillsammans i flera år. 4års förhållande sa jag bara hejdå och stack då han började knarka. En annan som jag bodde ihop med sa jag upp lägenheten, packa hand grejjer så han fick lämna samma dag pga annan orsak. Så svag är jag inte på något sätt.


    Upprörs inte i onödan av dåliga råd och enfaldiga perspektiv. Det räcker gott och väl med att bara identifiera dåliga och inkorrekta saker.

    Folk som lyckas kasta ur sig fler fördomar och förutfattade meningar än de har fingrar och tår i ett inlägg - har sällan något att bidra med. De skriver snarare av sig och försöker bekräfta sin egen världsbild inför sig själva.

    Det finns ingenting att bevisa för någon här och att be om hjälp innebär inte att man behöver sätta sig i en energikrävande försvarsposition. Gå inte på det. Genuin hjälp kostar inte en massa energi - och det bör te sig rätt uppenbart hur genuin hjälpen förhåller sig här, ur det perspektivet.
  • klyban
    Anonym (flibbe) skrev 2015-08-14 08:36:00 följande:
    Nu vet jag inte om du redan svarat på den frågan.

    Men hans problem och sluta med droger. Får han hjälp med detta eller det är något han själv försöker.?

    Nu menar jag inte hjälp av dig eller sin mamma o pappa eller polare och sånt..

    Proffs hjälp?

    Ärligt talat vet jag inte vart vi har en fungerande beroendevård i detta land.
    Våra missbrukarhem är rena drogskolorna, där de ofta drogas friskt under "behandlingen".
    Psykologhjälp och lösa de grundläggande psykiska problemen, är den enda vägen att gå.
    Som jag förstår det av TS, så mår han skit omedicinerad.
    Och skulle gissa att antagligen måste han medicineras.
    Dock hamnar alltid dessa i ett slags moment 22, där de vägras medicin om de råkar ta en drog.
    Vilket betyder att de i princip aldrig få chansen att tillfriskna.

  • klyban
    Jw83 skrev 2015-08-14 09:17:18 följande:
    Det är inte lättast för dig att skita i honom. Det lättaste är att stanna kvar och det vet du.

    Du skriver att du vägrar låta ditt barn växa upp med droger omkring sig. När hade du tänkt lämna om han inte lyckas vara ren? Ska du packa dina lådor och leta boende när du är höggravid och knappt orkar gå upp på morgonen? Eller ska du packa och leta boende när du nyss kommit hem från bb och har fullt upp med att inte sova och få amningen att fungera? Jag är inte elak utan helt realistisk.

    Tro mig. Du väljer den enkla vägen när du stannar. Det hjälper varken dig, ert barn eller honom. Du kan stötta honom på avstånd, som vän.

    Det är sant om man väljer bara stå där som ett fån och acceptera allt.
    Om TS vill, så kan hon engagera sig och vara till en stor hjälp för henne, han och deras familj som kommer.
    Sen jag bara antar du pratar om att hon ska gå in ett medberoende, och lägga sig platt och låta allt vara.
    Och det håller jag med om, det kan vara det lättaste.

  • klyban
    Påven Johanna skrev 2015-08-14 10:08:26 följande:
    Fok har ju berättat för dig att de har de erfarenheter du efterfrågat.

    Det har du väl inte gjort? Du lever med honom och det finns förstås inget alls som talar för att du skulle göra slag i saken och lämna honom när fristen runnit ut. Det är lika osannolikt som att din kille skulle sluta med droger. Men du kan ju återkomma när du fått barnet och förtälja oss mer om hur det gick. 
    Så är det nog, då jag tvivlar på att sjukvården kommer hjälpa han med sina psykiska problem.
  • klyban
    Anonym (Hopplös) skrev 2015-08-14 10:56:38 följande:
    Tycker du inte man ska ha förståelse för dom för vad de går igenom?
    Jag är ju tydligen tvungen och försvara då ni drar alla över en kant! I ert huvud finns det bara ETT sätt...

    Problemet är att man har en gång fått en bild av vad en som tar droger, och hur de är.
    Och sen inbillar sig att alla är såna.
    Sen har vi en mycket effektiv stigmatiserings apparat i Sverige, där vi ska sparka på den som ligger.
    Som i din kille, där han förvägras effektiv medicin för sina problem.
    Löser man hans problem, så kommer det vara busenkelt för honom att sluta röka regelbundet.
    Man har tyvärr den allmänna inställningen, där det är bättre att man är en död absolutist än en en levande "knarkare".

Svar på tråden Drogberoende pojkvän och är gravid