• Anonym (Det är ju min sambo jag vill leva med, inte hans unge!)

    Tycker du om ditt/dina bonusbarn?

    Hur hanterar du bonusbarn (1 eller flera)?

    Om du inte tycker om det/dem, hur hanterar du/ni det ?

    Varför är det så oacceptabelt för vissa att man som styvförälder inte har känslor för någon annans unge?

    Det är en helt naturlig känsla att inte ta sig an en artfrändes avkomma o den borde respekteras precis lika mkt som valet att göra abort.

    Jag vill leva med min man men hans barn sedan tidigare miserabla förhållande får han ta hand om själv.

    Jag har fullt upp med mig själv, min egen son, arbete, hundar o relationen med min man. Varför ska jag ta ansvar för hans unge? Ja, jag gör skillnad på mitt eget barn o "bonusen", men inte på ett diskriminerande sätt. Jag tar tex med mig min egen son om jag ska göra nåt, typ cykla o om inte min man vill följa med får inte hans unge det heller. Bygger mkt lego o pysslar med min son osv o då min man är totalt ointresserad så ja, då blir hans son lite lidande för det.

    Har följt några trådar ang det här ämnet o majoriteten av svaren i åtminstone 3 trådar råder ts att lämna relationen för att hen är "egoistisk o känslokall"...?

    Hur tänker ni kring detta o hur hanterar ni situationer som uppstår?

    Hur kan det vara fel att älska en man eller kvinna men inte dennes barn?

  • Svar på tråden Tycker du om ditt/dina bonusbarn?
  • Aiyana

    Visst är det en svår situation. Men man måste tänka sig för många gånger innan man fattar beslutet att bli sambo/gifta sig med en man med barn sedan tidigare. Det är verkligen många aspekter att ta med i sammanhanget och beakta innan man tar steget. Hur är hans kommunikation/relation med mamman, hur är han som pappa - tar han sitt ansvar och bryr sig om barnen - osv.

    Du skriver att han "klivit på" biomamman och nu fått denna unge. Du låter lite arg och bitter över det faktum att han har haft sex tidigare med en kvinna och att det har resulterat i ett barn. Är det där skon klämmer så sitter du ju själv i samma situation, du har själv ett barn sedan tidigare.

    Jag tycker du ska prata ordentligt med din sambo om hans (bristande) roll som förälder. Självklart ska du inte vara den ansvariga vuxna inför hans barn men du kan svälja din bitterhet och öppna ditt hjärta.

  • Pastella
    Ess skrev 2015-09-03 10:36:06 följande:
    Självklart är ens egna känslor viktigare än en barn man inte har något gemensamt med. Ska det barnet prioriteras på något vis så ligger det på föräldern och inte på folk runt i kring.
    Barnets livssituation får föräldrarna lastas för, det är dom som slitit sönder familjen och gått vidare. Tom den mest korkade förälder måste inse att en partner (i många fall) aldrig kommer att älska deras tidigare barn. Tolerera att få barnet på köpet, men inte mer än det.
    Det var nog det dummaste jag hört, barn som man inte har något gemensamt med? Det är inte ett främmande barn vi pratar om utan ett barn som man bor tillsammans med, ingår i samma familj som, ett barn man äter frukost tillsammans med.. Nej man måste inte älska barnet, man måste faktiskt inte ens älska sina egna barn. Däremot måste man vara en trygg punkt och få barnet att känna sig omtyckt och uppskattad. Annars borde man dra därifrån. Barnet har inte den möjligheten.
  • Anonym (Blandade känslor)
    Anonym (Det är ju min sambo jag vill leva med, inte hans unge!) skrev 2015-09-03 08:20:13 följande:
    Jag känner som du beskriver. Tycker om honom som det barn han är men tycker han är jobbig, får oerhörd avsmak pga dreggel, snorkråkor osv o vill inte tvingas dra hela lasset själv.

    Ja, bygger vi med lego får han självklart vara med men jag orkar inte ta med båda barnen själv ut o cykla eller på promenad eller om jag ska besöka någon. Då vill jag att pappan antingen följer med eller tar sig an sitt eget barn. Han är skitjobbig o ha med om vi är bortbjudna. TJAT,TJAT,TJAT!! Tills som sagt jag får nog o sätter stopp.
    Jag förstår dina känslor men jag hade ändå aldrig handlat på det viset.

    Självklart ska man kunna göra saker med sin egen unge på tu man hand men att aldrig inkludera bonusen om du åker iväg med ditt barn är inte okej.

    Har du någonsin umgåtts med din mans barn, bara du och han?

    Det verkar faktiskt inte som att du tycker om honom alls, även fast du skriver att du gör det. Och självklart lyser det igenom när du utesluter honom gång på gång. Sen tycker jag att din man ska rycka upp sig rejält och ta med sin son på utflykter, leka med honom och umgås. Det ska absolut inte alltid ligga på dig!!
  • Anonym (hm)
    Anonym (Det är ju min sambo jag vill leva med, inte hans unge!) skrev 2015-09-03 08:20:13 följande:

    Jag känner som du beskriver. Tycker om honom som det barn han är men tycker han är jobbig, får oerhörd avsmak pga dreggel, snorkråkor osv o vill inte tvingas dra hela lasset själv.

    Ja, bygger vi med lego får han självklart vara med men jag orkar inte ta med båda barnen själv ut o cykla eller på promenad eller om jag ska besöka någon. Då vill jag att pappan antingen följer med eller tar sig an sitt eget barn. Han är skitjobbig o ha med om vi är bortbjudna. TJAT,TJAT,TJAT!! Tills som sagt jag får nog o sätter stopp.


    Det låter som om det är din sambo som är det största problemet eftersom han inte tar ansvar för sitt barn som han borde.
  • Ess
    Pastella skrev 2015-09-03 11:12:07 följande:
    Det var nog det dummaste jag hört, barn som man inte har något gemensamt med? Det är inte ett främmande barn vi pratar om utan ett barn som man bor tillsammans med, ingår i samma familj som, ett barn man äter frukost tillsammans med.. Nej man måste inte älska barnet, man måste faktiskt inte ens älska sina egna barn. Däremot måste man vara en trygg punkt och få barnet att känna sig omtyckt och uppskattad. Annars borde man dra därifrån. Barnet har inte den möjligheten.
    Äter frukost med varann??
    Verkligen inte en del av min familj.
    Föräldern är den som skaffat barnet och är dess trygga punkt. Man behöver inte ens passa barnet om man inte vill.
  • Pastella
    Ess skrev 2015-09-03 12:31:49 följande:
    Äter frukost med varann??
    Verkligen inte en del av min familj.
    Föräldern är den som skaffat barnet och är dess trygga punkt. Man behöver inte ens passa barnet om man inte vill.
    Ja givetvis bär föräldern som skaffar en sådan värdelös människa till partner störst ansvar, men det fråntar inte bonusföräldern sitt ansvar. Jag är inte förälder till grannens barn men jag bär ändå ett ansvar över hur jag beter mig gentemot barnet.
    Riktigt tragiskt med vuxna människor som har så många rättigheter i ett hem medan barnen kastas undan och får gå på tå. Det märks tydligt när man inte är omtyckt och sådant sätter spår. Det är barnets hem också.
  • annananonym

    I ditt fall ts föreslår jag att ni lever som särbos till barnen är vuxna och utflygna, det vore det bästa för er alla! Lycka till!

  • Fia 28

    Nej jag gillar inte min sambos flicka. Hon gnäller för allt, gör hyss så fort hon slipper till och håller aldrig tyst. Jag får inte ens prata med sambon när hon är här utan att hon kommer och försöker överrösta. Ja, hon är dåligt uppfostrad. Det är väl ganska vanligt att föräldrarna daltar med barnet efter de gått skilda vägar, för ingen vill va boven som säger nej. 

    Jag gjorde klart för pojkvännen innan vi flyttade ihop att jag inte tänker bli nån mamma/lektant/barnvakt. Barnet har redan två föräldrar. 

    Däremot tvättar jag alla kläder, betalar halva lånet för en lägenhet som är större än vad vi hade behövt på två pers, bakar och ställer till kalas. 

  • Smarthuvud
    Ess skrev 2015-09-02 21:29:53 följande:

    Nej, tycker inte om dem.
    Vi pratar lite neutralt när vi träffas. 
    När dom kom på umgänge så var det självklart att pappan tog hand om både dem och hushållsarbetet, även matinköp under vistelsen.


    Det du pratar om är ju ett problem du har med din sambo, och inte hans barn. Dumpa din sambo istället för att bete dig respektlöst mot ett oskyldigt barn. Du kan rabbla diagnoser om du vill, men det förändrar inte det faktum att du beter dig illa mot barnet pga hans pappas bristande engagemang, och din egen brist på sunt förnuft.
  • Ess
    Pastella skrev 2015-09-03 14:32:33 följande:
    Ja givetvis bär föräldern som skaffar en sådan värdelös människa till partner störst ansvar, men det fråntar inte bonusföräldern sitt ansvar. Jag är inte förälder till grannens barn men jag bär ändå ett ansvar över hur jag beter mig gentemot barnet.
    Riktigt tragiskt med vuxna människor som har så många rättigheter i ett hem medan barnen kastas undan och får gå på tå. Det märks tydligt när man inte är omtyckt och sådant sätter spår. Det är barnets hem också.
    Vem har påstått att man inte är artig mot barnet, trots att man inte tycker om dem?
Svar på tråden Tycker du om ditt/dina bonusbarn?