Anonym (Det är ju min sambo jag vill leva med, inte hans unge!)

Äldre 2 Sep 17:47

156 svar

Tycker du om ditt/dina bonusbarn?

Hur hanterar du bonusbarn (1 eller flera)?

Om du inte tycker om det/dem, hur hanterar du/ni det ?

Varför är det så oacceptabelt för vissa att man som styvförälder inte har känslor för någon annans unge?

Det är en helt naturlig känsla att inte ta sig an en artfrändes avkomma o den borde respekteras precis lika mkt som valet att göra abort.

Jag vill leva med min man men hans barn sedan tidigare miserabla förhållande får han ta hand om själv.

Jag har fullt upp med mig själv, min egen son, arbete, hundar o relationen med min man. Varför ska jag ta ansvar för hans unge? Ja, jag gör skillnad på mitt eget barn o "bonusen", men inte på ett diskriminerande sätt. Jag tar tex med mig min egen son om jag ska göra nåt, typ cykla o om inte min man vill följa med får inte hans unge det heller. Bygger mkt lego o pysslar med min son osv o då min man är totalt ointresserad så ja, då blir hans son lite lidande för det.

Har följt några trådar ang det här ämnet o majoriteten av svaren i åtminstone 3 trådar råder ts att lämna relationen för att hen är "egoistisk o känslokall"...?

Hur tänker ni kring detta o hur hanterar ni situationer som uppstår?

Hur kan det vara fel att älska en man eller kvinna men inte dennes barn?

Pastella

Äldre 5 Sep 23:30

#103

Anonym (Det är ju min sambo jag vill leva med, inte hans unge!) skrev 2015-09-04 20:52:31 följande:

Jag skulle ALDRIG NÅGONSIN bara ge min son godis el ta med honom ut på tex picknick o utelämna min sambos son. Däremot tar jag kanske bara med min egen o handlar men dom får äta allt tillsammans. O bygger vi lego eller ritar får han såklart vara med han oxå. Även om jag inte lägger så mycket energi på honom då som på min egen.

Jag visste att han fanns när jag träffade min man, ja. Men då jag varit tydlig från början med att jag inte sitter barnvakt hursomhelst så förväntar jag mig aldrig det av honom heller. Jag försöker in i det längsta fixa barnvakt på annat håll än genom min man om jag ska göra något. Då får min man o hans son ett ypperligt tillfälle att göra ngt tsm på tu man hand, vilket endast inträffar vid dessa tillfällen.

Han är i allra högsta grad behandlad som en familjemedlem, men inte älskad av mig som min egen son...

Va snällt att han får sitta bredvid medan du lägger energi på ditt barn och inte på honom.. Hur kan du tro att ett barn inte märker sådant och tror du verkligen att det är att bli behandlad som en familjemedlem?!

Anonym (dita)

Äldre 6 Sep 00:12

#104

Pastella skrev 2015-09-05 23:30:38 följande:

Va snällt att han får sitta bredvid medan du lägger energi på ditt barn och inte på honom.. Hur kan du tro att ett barn inte märker sådant och tror du verkligen att det är att bli behandlad som en familjemedlem?!

Varför väljer inte du att berätta din historia?

Anonym (Det är ju min sambo jag vill leva med, inte hans unge!) Trådstartaren

Äldre 6 Sep 08:30

#105

Pastella skrev 2015-09-05 23:30:38 följande:

Va snällt att han får sitta bredvid medan du lägger energi på ditt barn och inte på honom.. Hur kan du tro att ett barn inte märker sådant och tror du verkligen att det är att bli behandlad som en familjemedlem?!

Klart som fan att han känner av skillnaden på mig gentemot honom kontra min egen son.

Det är därför jag ber er om konkreta råd. Att flytta är inget alt då vi inte har råd med dubbla boenden o går vi isär till särbos kan inte den ena av oss behålla huset själv.

Jag försöker verkligen inkludera hans unge så mycket jag orkar. Men ni som uttalar er om hur elakt detta är osv har kanske aldrig själva levt med barn/familjemedlemmar med hans problematik? Jag utgår iaf från antingen det eller att ni anser er perfekta till en ouppnåelig nivå för oss vanliga dödliga som ibland blir trötta. Som ibland ryter i åt våra barn, som ibland tar dem i armen eller håller fast dem för att dom ska lugna ner sig. Ni kanske har barn som aldrig är trötta eller protesterar. Definitivt verkar ni inte ha barn med diagnostik! Ni som tycker det är fel, konstigt o elakt att handla som jag gör.

I 2 års tid har jag försökt få grepp om hur jag ska hantera den här pojken o hans störda morsa. Så jag har verkligen försökt men inte funnit det som funkar för oss. Därför ville jag få tips/råd av andra i samma situation.

Ess

Äldre 6 Sep 10:00

#106

Anonym (Det är ju min sambo jag vill leva med, inte hans unge!) skrev 2015-09-06 08:30:08 följande:

Klart som fan att han känner av skillnaden på mig gentemot honom kontra min egen son.

Det är därför jag ber er om konkreta råd. Att flytta är inget alt då vi inte har råd med dubbla boenden o går vi isär till särbos kan inte den ena av oss behålla huset själv.

Jag försöker verkligen inkludera hans unge så mycket jag orkar. Men ni som uttalar er om hur elakt detta är osv har kanske aldrig själva levt med barn/familjemedlemmar med hans problematik? Jag utgår iaf från antingen det eller att ni anser er perfekta till en ouppnåelig nivå för oss vanliga dödliga som ibland blir trötta. Som ibland ryter i åt våra barn, som ibland tar dem i armen eller håller fast dem för att dom ska lugna ner sig. Ni kanske har barn som aldrig är trötta eller protesterar. Definitivt verkar ni inte ha barn med diagnostik! Ni som tycker det är fel, konstigt o elakt att handla som jag gör.

I 2 års tid har jag försökt få grepp om hur jag ska hantera den här pojken o hans störda morsa. Så jag har verkligen försökt men inte funnit det som funkar för oss. Därför ville jag få tips/råd av andra i samma situation.

Är du säker på att han bryr sig om det?
Han vet ju att du inte är hans mamma, utan att du är xx mamma.
Att du inte tar med honom om inte pappan är med är heller inget konstigt, inte om det varit så från början.
Är man bara tydlig och konsekvent från börjar så är det inte konstigt för barnet att det är föräldern den ska gå till, och föräldern som är den ansvarige.

Gung Ho

Äldre 6 Sep 11:26

#107

Anonym (dita) skrev 2015-09-05 16:30:00 följande:

Du låter dum. Helt korkad faktiskt.

Du vet alltså inte hur man böjer "hen". Du borde gå en utbildning. Läs vilken kurs som helst, du kanske mår bättre då. Lycka till.

Det är nog snarare du som behöver må bättre, kanske minskar ditt självhävdelsebehov gentemot okända personer på nätet.

Gung Ho

Äldre 6 Sep 11:36

#108

annananonym skrev 2015-09-05 17:09:32 följande:

Nej, alla barn tycker inte så och vill inte ha föräldern för sig själv. Mina bonusar tycker jag är en tillgång och ett stort plus i deras liv!

Dom skulle bli mycket ledsna om jag flyttade, men så tycker vi om/älskar varandra hela familjen.

Därav undrade jag vad du har gjort mot din mans barn, men det var tydligen för känsligt att svara på!

Btw mår jag jättebra och är högutbildad.

Flytta därifrån så kommer förhoppningsvis både du, mannen och barnet må bra igen

Självklart kan det finnas en balans av 'egentid' med föräldern, speciellt om barnen (som båda våra) inte haft syskon förut och inte är vana att 'dela'.

Jag har fått en fantastisk bonusdotter och vi har en fantastisk helt egen relation.. Jag älskar henne jättemycket och hon saknar mig när hon är borta och även min son. De frågar efter varandra och respektive bonusförälder när de ska komma hem så du har helt rätt att man kan ha en egen sammansvetsad familj, utan önskemål att egentligen vilja vara själv..

Gung Ho

Äldre 6 Sep 11:43

#109

Anonym (Ungdoms perspektiv) skrev 2015-09-04 17:30:03 följande:

Nu är jag inte mamma utan 16 år så jag vet ingenting om hur de är att vara styvmamma men jag har haft en styvbror och jag tycker såhär. Blir man tillsammans med någon som har barn sen tidigare så ska man vara beredd på att ha ansvar för ett till barn. Man kommer aldrig älska bonusen lika mycket som sina egna och man accepterar mer från sina egna men det är ett barn vi pratar om, det kan man inte ju behandla hur som helst. När vi var mindre och mamma fråga om jag ville ha en glass, eller om jag ville åka och köpa godis var det en självklarthet att bonusen också fick glass/godis. Samma gällde när min fd styvpappa frågade hans son. Min mamma åkte med hennes styvson på affärn ensamma, hämta från skolan och allt man gör med "sina barn". Klarar man inte av att behandla sin partners barn som en familjemedlem kanske man inte ska vara en familj..... Tycker de är respektlöst att ditt bonusbarn inte får vara med och leka om inte din man är med. Du kommer bli den typiska styvmamman ingen gillar.

Håller med till 100%

Man får betänka att bonusbarnet inte valt sin bonusförälder. Bonusföräldern är dessutom vuxen och borde ha vett nog att se till hela situationen innan man 'kliver' in...
'All in' brukar jag säga, iaf vid mindre barn man inte kan ha en egen 'vänrelation' med...

Jemp

Äldre 6 Sep 11:51

#110

Man behöver inte älska alla men alla har rätt att känna sig lika betydelsefulla och sedda i en familj. Barnet kan inte välja, så styvföräldern och biologiska föräldern får ha vett nog att göra det. Tyvärr verkar så sällan vara fallet.

My Little Man

Äldre 6 Sep 12:20

#111

Gung Ho skrev 2015-09-06 11:43:33 följande:

Håller med till 100%

Man får betänka att bonusbarnet inte valt sin bonusförälder. Bonusföräldern är dessutom vuxen och borde ha vett nog att se till hela situationen innan man 'kliver' in...

'All in' brukar jag säga, iaf vid mindre barn man inte kan ha en egen 'vänrelation' med...

Inte behöver man gå 'all in' inte! Inga barn har valt sina föräldrar heller, man får det man får. Vissa föräldrar och styvföräldrar klarar av barnen bättre och lättare än andra. Ytterst få är dåliga människor för det.

Vissa föräldrar leker med sina barn varje tillfälle de får, lämnar och hämtar till 2-3 olika aktiviteter i veckan, sitter kvar och bondar med föräldern när där de lämnat barnet hos en kompis det ska leka med, ständigt pratar med läraren/dagisfröknar för att kolla barnets framgångar och diskuterar varenda svårighet, läser pedagogiska böcker, aldrig någonsin ryter till och ger barnet en straff, hatar timeout och kör istället på "mys och kärleksstrategin" osv osv.

Vi andra gör så gott vi kan och tror det blir bra ändå. Den "perfekta" barndomen är inte nödvändig för att barnen ska bli drägliga, förnuftiga och empatiska vuxna.

Styvbarn är inte lätt, för alla. Vissa har bara mer tur med barnen och har förmågan att hantera alla jävla situationer med barns vansinniga egoism, trots och odräglighet bättre än andra.

Klanka inte ner på andra för det. Och ska man lägga skulden på rätt ställe får man vända blicken mot barnens riktiga förälder.

Jemp

Äldre 6 Sep 13:14

#112

Ess skrev 2015-09-03 10:36:06 följande:

Självklart är ens egna känslor viktigare än en barn man inte har något gemensamt med. Ska det barnet prioriteras på något vis så ligger det på föräldern och inte på folk runt i kring.

Barnets livssituation får föräldrarna lastas för, det är dom som slitit sönder familjen och gått vidare. Tom den mest korkade förälder måste inse att en partner (i många fall) aldrig kommer att älska deras tidigare barn. Tolerera att få barnet på köpet, men inte mer än det.

Varför skulle man acceptera det? Eller,varför tolerera "knappt stå ut med", det finns ju mellanting mellan ts och att älska barnet som sitt eget.

Tycker du om ditt/dina bonusbarn?

INNEHÅLL