Tycker du om ditt/dina bonusbarn?
Hur hanterar du bonusbarn (1 eller flera)?
Om du inte tycker om det/dem, hur hanterar du/ni det ?
Varför är det så oacceptabelt för vissa att man som styvförälder inte har känslor för någon annans unge?
Det är en helt naturlig känsla att inte ta sig an en artfrändes avkomma o den borde respekteras precis lika mkt som valet att göra abort.
Jag vill leva med min man men hans barn sedan tidigare miserabla förhållande får han ta hand om själv.
Jag har fullt upp med mig själv, min egen son, arbete, hundar o relationen med min man. Varför ska jag ta ansvar för hans unge? Ja, jag gör skillnad på mitt eget barn o "bonusen", men inte på ett diskriminerande sätt. Jag tar tex med mig min egen son om jag ska göra nåt, typ cykla o om inte min man vill följa med får inte hans unge det heller. Bygger mkt lego o pysslar med min son osv o då min man är totalt ointresserad så ja, då blir hans son lite lidande för det.
Har följt några trådar ang det här ämnet o majoriteten av svaren i åtminstone 3 trådar råder ts att lämna relationen för att hen är "egoistisk o känslokall"...?
Hur tänker ni kring detta o hur hanterar ni situationer som uppstår?
Hur kan det vara fel att älska en man eller kvinna men inte dennes barn?
