• Anonym (Det är ju min sambo jag vill leva med, inte hans unge!)

    Tycker du om ditt/dina bonusbarn?

    Hur hanterar du bonusbarn (1 eller flera)?

    Om du inte tycker om det/dem, hur hanterar du/ni det ?

    Varför är det så oacceptabelt för vissa att man som styvförälder inte har känslor för någon annans unge?

    Det är en helt naturlig känsla att inte ta sig an en artfrändes avkomma o den borde respekteras precis lika mkt som valet att göra abort.

    Jag vill leva med min man men hans barn sedan tidigare miserabla förhållande får han ta hand om själv.

    Jag har fullt upp med mig själv, min egen son, arbete, hundar o relationen med min man. Varför ska jag ta ansvar för hans unge? Ja, jag gör skillnad på mitt eget barn o "bonusen", men inte på ett diskriminerande sätt. Jag tar tex med mig min egen son om jag ska göra nåt, typ cykla o om inte min man vill följa med får inte hans unge det heller. Bygger mkt lego o pysslar med min son osv o då min man är totalt ointresserad så ja, då blir hans son lite lidande för det.

    Har följt några trådar ang det här ämnet o majoriteten av svaren i åtminstone 3 trådar råder ts att lämna relationen för att hen är "egoistisk o känslokall"...?

    Hur tänker ni kring detta o hur hanterar ni situationer som uppstår?

    Hur kan det vara fel att älska en man eller kvinna men inte dennes barn?

  • Svar på tråden Tycker du om ditt/dina bonusbarn?
  • Ess
    Smarthuvud skrev 2015-09-03 17:35:54 följande:
    Det du pratar om är ju ett problem du har med din sambo, och inte hans barn. Dumpa din sambo istället för att bete dig respektlöst mot ett oskyldigt barn. Du kan rabbla diagnoser om du vill, men det förändrar inte det faktum att du beter dig illa mot barnet pga hans pappas bristande engagemang, och din egen brist på sunt förnuft.
    Vad då för bristande engagemang från honom, det var hans barn och hans ansvar, vilket han också tog.
    Hade han varit typen som inte tagit det däremot, så hade inte jag heller gjort det. Jag hade kört hem dem till sin mamman i så fall.

    Jag har skrivit att vi pratar artigt med varann när vi träffas, så vem är respektlös?

    Varför ska de tvunget ha några diagnoser för att man inte ska tycka om dem?
    Det är fullt tillräckligt att man inte har något gemensamt och inte tycker om dem som personer.

    Oskyldigt barn??
    Jag anser att en nära nog vuxen person (numera vuxna) själv bär ansvar för hur man uppfattas av andra. Sen är det så enkelt som att ingen är omtyckt av alla, varken du, jag eller dom.
  • Anonym (knippe)

    Nu har jag inga bonusbarn, men jag kan föreställa mig att jag inte skulle ha så mycket till övers för dom om jag hade några.

    Jag fattar inte hur man ens kan ge sig i lag med någon som har barn. Snacka om skadat gods.

  • Anonym (pappa)
    Anonym (knippe) skrev 2015-09-03 18:30:01 följande:

    Nu har jag inga bonusbarn, men jag kan föreställa mig att jag inte skulle ha så mycket till övers för dom om jag hade några.

    Jag fattar inte hur man ens kan ge sig i lag med någon som har barn. Snacka om skadat gods.


    Varför skulle någon som har barn vara skadat gods?
  • Anonym (knippe)
    Anonym (pappa) skrev 2015-09-03 18:37:15 följande:
    Varför skulle någon som har barn vara skadat gods?
    För att personen har barn. Så fruktansvärt avtändande och opraktiskt.
  • Mor i skuta

    Problemet är ju inte ditt bonusbarn utan mannen! Skyll inte på barnet för att pappan beter sig som en liten oansvarig unge själv. Fy, jag blir så arg på barnets pappa som släpper en massa ansvar på dig vilket saboterar för hela familjen. Han måste skärpa sig. Det är inte bra för något av barnen om er familj fungerar som du beskriver.

    Har din sambo samma diagnoser som bonusen? (Det kan ju gå i arv och i så fall vara en del i förklaringen till varför han missköter föräldraskapet.)

  • Anonym (pappa)
    Anonym (knippe) skrev 2015-09-03 18:46:14 följande:
    För att personen har barn. Så fruktansvärt avtändande och opraktiskt.
    Tala för dig själv.

    Jag vet, jag vet. "Det är ju det jag gör".
  • Anonym (Det är ju min sambo jag vill leva med, inte hans unge!)
    Aiyana skrev 2015-09-03 10:46:42 följande:

    Visst är det en svår situation. Men man måste tänka sig för många gånger innan man fattar beslutet att bli sambo/gifta sig med en man med barn sedan tidigare. Det är verkligen många aspekter att ta med i sammanhanget och beakta innan man tar steget. Hur är hans kommunikation/relation med mamman, hur är han som pappa - tar han sitt ansvar och bryr sig om barnen - osv.

    Du skriver att han "klivit på" biomamman och nu fått denna unge. Du låter lite arg och bitter över det faktum att han har haft sex tidigare med en kvinna och att det har resulterat i ett barn. Är det där skon klämmer så sitter du ju själv i samma situation, du har själv ett barn sedan tidigare.

    Jag tycker du ska prata ordentligt med din sambo om hans (bristande) roll som förälder. Självklart ska du inte vara den ansvariga vuxna inför hans barn men du kan svälja din bitterhet och öppna ditt hjärta.


    Jag har inga problem alls med att han haft sexpartners tidigare. Det jag har problem med är att dom avlat fram en unge dom inte tar ansvar för.

    När pojken är här får han iaf bra mat, kläder efter väder, ha kalas m sina kompisar, gå på kompisars kalas, fiska, åka båt, cykla mm mm. Han har en egen säng, ritblock o pennor o en bokhylla med böcker som vi läser. Allt som ett barn kan önska sig. Kärlek o närhet är det som saknas då jag får avsmak o pappan alltid är upptagen. Medans han hos sin mamma sover på soffan, madrass på golvet bredvid systerns säng eller i mammans säng o får göra precis som, äta när o vad o sova när han vill.

    Jag har gjort sååå mycket för den här pojken. Han har varit med mig, bara han o jag på ridturer, hundpromenader, plockat svamp mm

    Men jag känner att jag inte orkar med att vara förälder till min son, ta hand om hemmet, jobba, vara partner OCH ta hand om en unge på 7 år som beter sig som 3!!!

    Så nej! Jag tycker inte om honom längre för han är en belastning!
  • Anonym (Det är ju min sambo jag vill leva med, inte hans unge!)
    Mor i skuta skrev 2015-09-03 18:57:10 följande:

    .

    Har din sambo samma diagnoser som bonusen? (Det kan ju gå i arv och i så fall vara en del i förklaringen till varför han missköter föräldraskapet.)


    Nej han har inga diagnoser själv.

    Mamman missbrukade droger/rec.belagda preparat genom hela grav o även efter. Sonen föddes med svår abstinens o dom fick ligga kvar några dagar extra. Mamman har diagnoser som borderline, HSP, ADHD OCH ADD?! Säger hon iaf...

    Pappan lämnade relationen när pojken var ca 15 mån då mamman gick ner sig i missbruk. Han tog då sonen o anmälde mamman, ansökte om ensam vårdnad men fick avslag då knarkare kan vara väldigt manipulativa o hon gjorde ett gott intryck på soc. Ända sedan jag o min sambo träffades har hon försökt sabba mellan oss.

    Så ja, lite bitter är jag väl för att han haft ett förflutet med henne o klev på'na utan att skydda sig. Tycker sjukt synd om pojken egentligen!!!
  • annananonym
    Anonym (Det är ju min sambo jag vill leva med, inte hans unge!) skrev 2015-09-03 20:07:49 följande:

    Nej han har inga diagnoser själv.

    Mamman missbrukade droger/rec.belagda preparat genom hela grav o även efter. Sonen föddes med svår abstinens o dom fick ligga kvar några dagar extra. Mamman har diagnoser som borderline, HSP, ADHD OCH ADD?! Säger hon iaf...

    Pappan lämnade relationen när pojken var ca 15 mån då mamman gick ner sig i missbruk. Han tog då sonen o anmälde mamman, ansökte om ensam vårdnad men fick avslag då knarkare kan vara väldigt manipulativa o hon gjorde ett gott intryck på soc. Ända sedan jag o min sambo träffades har hon försökt sabba mellan oss.

    Så ja, lite bitter är jag väl för att han haft ett förflutet med henne o klev på'na utan att skydda sig. Tycker sjukt synd om pojken egentligen!!!


    Känns mer märkligt att han klivit på dig, om han nu har det?

    Tur iaf att ni inte avlat några ungar....än...
  • Anonym (Jag)
    Anonym (äntligen fri) skrev 2015-09-03 07:52:12 följande:

    Svaret på din fråga är NEJ. Jag tycker inte om min mans dotter (jag vägrar kalla henne bonus för någon bonus har det aldrig varit). Som tur är har hon lämnat boet och flyttat till Tyskland så jag behöver inte träffa henne särskilt ofta.


    Det är väldigt skönt att slippa dig med.
Svar på tråden Tycker du om ditt/dina bonusbarn?