Värsta med att ha bonusbarn

"Bonus"barn är helvetet på jorden. Aldrig mer..

Man väljer en man för att man tycker om mannen. Mannen kan få vara förälder till sitt barn men jag själv ska slippa. Har ej valt barnet och ska således inte tvingas bry mig om det nämnvärt.
Jag är färgad av mina upplevelser ja, och det är säkert ett fruktansvärt tankesätt men jag ser inte någonting positivt med att tvingas ha att göra med min partners  barn.
Men jag vill vara med min partner, så jag får bita ihop när barnet är här.
Trots barnet vill jag vara med mannen, men jag är ej med barnet. Så ser jag det.

Jag skäms över er allihop!! Fy fan säger jag på ren svenska!!

Jag själv har varit ett bonus barn i 20 år!! Tror Ni att barnen tycker att det är så jävla roligt att någon vilt främmande människa ska komma in i mitt liv och styra och ställa?? Bara för att min pappa har blivit kär??

Jag är idag 30 år och ser kanske på saker annorlunda än Er som är uppvuxna i "kärnfamiljen" men jag blir så jävla förbannad när jag läser : man straffas med dem! De är helvete på jorden! NI har oxå ett val!! Acceptera oss eller gå vidare med någon annan!! Vi fanns i bio förälderns liv innan Er!!

Beter man sig så odrägligt som många "bonusar" gör kan man inte förvänta sig några glada miner.. Nu pratar jag inte om småbarn utan "barn" som är tillräckligt stora för att inte bete sig som egoister som ljuger, stjäl och är allmänt respektlösa som 19åringen som ts beskriver..

Fast jag måste säga att skulle det inte funka med våra respektive barn skulle vi inte fortsätta träffas... Hade jag tyckte hans barn varit hemska hade jag dragit mig ur direkt....

Vi tog det lungt och träffades på barnfria dagar så barnen fick vänja sig vid att det fanns någon, n men som dom inte behövde träffa på en gång... Sedan träffade vi nån gång på helgen men det tog 6 månader innan barnen träffade varandra och även då hängde vi inte varje helg utan lite nu Och då... Tillslut började barnen önska själva att vi skulle ses... Vi flyttade ihop efter lite mer än två år och barnen var alla med och tyckte till och planerade flytten....

Inte med det sagt att det varit en smärtfri omställning för någon.... Och även om det överlag går riktigt bra så finns det stunder som i helgen då jag blir frustrerad och less och allmänt bläää.. Men det blir jag på mina bio barn också fast inte över samma saker

Dom har en mamma även om kontakten är sådär, det är ingen plats jag tar vill ta och ska inte ta... Vi är extra vuxna i våra barns liv inte en till förälder .. Vi har ansvar för alla men huvudansvaret ligger ändå på bio föräldern men jag skulle inte kunna tänka mig att bo i ett hushåll där jag inte ska ha nåt att göra med barnen som bor här...

Så det där med att straffas med bonusbarn håller jag inte med om.. Man kan välja att gå vilket vore det bästa för alla inblandade....

Men sedan måste det få vara ok att som som bonusförälder tycka att det är skit jobbigt ibland.. För det är jobbigt med barn och ännu jobbigare med barn som man själv inte varit med och fostrat. Med barn där det kanske finns en annan (bitter) förälder som viskar fula saker i örat, barn där det finns en bio förälder som gör allt i sin makt att barnen ska vantrivs med den nya partnern..... Jag menar hur är man funtad då...

Jag är glad och känner lättnad över att barnen tycker om mitt ex sambo. Jag vill inte att dom ska må dåligt hos pappa... Därför biter jag många gånger ihop när det kör ihop sighär och går undan istället för att ta konfrontationer som jag skulle tagit om det varit mina egna barn... Jag vill inte att dom ska kännas sig ovälkommen eller ge mamman ammunition... Men det går till en viss gräns... Jag kan inte försaka mig själv och mina barn för deras skull... Vilket det ibland har blivit när jag tigit och tigit och tigit...

Nu är det väl endast ytterst få av de sin skrivit att de tycker illa om sina bonusar...

Så ett tips är ju att läsa vad "alla" faktiskt skriver innan du skäms för "allihop"..

Faktum är att man kan kalla det vad fan man vill, stjärnfamilj, bonusbarn etc men det är barn som du inte har ngn biologisk koppling till, som du aldrig kommer älska och som alltid kommer hata dig för att du är orsaken till att barnets föräldrar inte kan bli tillsammans igen. Jag skulle aldrig aldrig aldrig bli involverad med en man med barn. Och skulle aldrig låta mina barn bo hemma hos främling (alltså min exmans sambo)

Fast du kan knappast sätta ord på vad andra människor känner. Många älskar sina bonusbarn och många bonusbarn älskar sina bonusföräldrar.

Och skulle dina barns pappa vilja att de bodde hos honom och hans sambo skulle du knappast ha ngt att säga emot det såvida pappan inte är skadlig för barnen..

Ja just.. det blir inte en främling när det fungerar bra. Utan en familjemedlem som kan bli lika viktig för barnet som föräldrarna är.

Du är rolig du. Som mamma har jag mkt att säga till om och bär det yttersta ansvaret. Jag skiter i att de flesta mammor i sverige är mesar som går med på varannan vecka. Jag bar barnen i min livmoder, de bor med mig tills de är gamla nog att flytta hemifrån. De bor INTE med sin pappa och hans nya tjej. Det bara är så. Man kan hitta på det mesta för att slippa :)