HinkeB

Äldre 22 Dec 09:15

120 svar

Sambo jobbar inte :(

Hej.

Jag tänkte att jag snabbt går igenom min situation lite. Jag och min sambo har varit tillsammans i 12 år, har två gemensamma barn (ett med ADHD) och vi trivs bra ihop...kan man tro.

Nu till mitt problem.

Min sambo är en liten "housewife". Hon fixar det mesta i huset galant och lagar jordens godaste mat och är med barnen när dom kommer hem från skolan. Hon tvättar och fixar nästan allt i huset. En underbar kvinna i all äro. MEN hon jobbar inte.

För närvarande jobbar bara jag och det är jättekonstiga tider (typ mitt i dagen ett par timmar) jag har fast jobb men bara på knappt 80%...
Vi lever på ungefär 13 tusen i månaden plus vårdbidrag på ungefär 3 tusen....

Dom gånger hon har jobbat så har hon springvikat och jag kan på fingrarna räkna hur många gånger hon har gjort det...på 12 år!!!

Jag känner mig själv alldeles förstörd av detta. Mina känslor för henne är väldigt starka och jag älskar henne oerhört MEN jag klarar inte av det faktum att hon går hemma och "glassar på" med sitt liv. Då hon inte orkar vara den där underbar frun så sitter hon antingen med mobilen och som jag ser det "snusar hela tiden". Ett litet beroende som kostar nästan en dosa snus om dagen. Hur kan man snusa så mycket om man inte har råd?

Hon har förövrigt gått skola och utbildad sig till undersköterska men säger att hon inte vill jobba med människor....

Jag får sådana jävla skuldkänslor kring henne...hon är nästan 35 år och knappt jobbat eller bidragit med något ekonomiskt dom senaste 7 åren. Jag betalar allt i huset då pengar inte finns från något annat håll. Jag har fått låna pengar av en släkting för att vi ska kunna klara oss (flera gånger) och helt otroligt nog har min släkting svarat att jag inte behöver betala igen, det handlar om nästan 40 tusen under en period, så tack gode gud för att jag slipper betala tillbaka...för hur skulle jag ens kunna göra det?

Hon är verkligen helt underbar. På alla sätt. Om hon nu någon gång skulle kunna tänka sig att vilja jobba....

Detta har skapat ett så stort hat i mig gentemot henne samtidigt som jag tycker så jävla synd om henne. Hon har jättesvårt med att söka jobb trots att jag försöker peppa henne och säga att man måste göra reklam för sig själv för att kunna ens få något. Det känns som att hon vill att folk ska komma till henne och säga "här så får du ett jobb, du behöver inte göra något men du får 30 tusen i månaden ändå."

Vårat äldsta barn har blivit diagnostiserad med ADHD och det är klart att det tär mycket bara där. Barnet klarar inte av fritids utan måste hem nästan varje dag så fort skolan slutar (jag börjar jobba då denne ska hem). Jag skulle nästan göra vad som helst för att få byta plats med min fru....jag hatar att vara borta från mina barn. Jag hatar att jobba. Jag vet ibland inte ens när jag börjar jobba för att jag inte orkar kolla det på mitt schema.

Utgifterna för vårat hus är ungefär 9 tusen....plus mat....pengarna tar slut, min sambo jobbar inte, jag orkar ingenting.....vad fan ska jag göra?

Jag vill inte lämna henne för då har hon ingenting....och jag misstänker att det skulle förstöra mina barn (eller så blir det gladare barn när dom ser att pappa mår bättre)...tankarna snurrar väldigt mycket och jag skulle behöva höra om någon varit i samma sits som mig....?

Lavish

Äldre 23 Dec 10:53

#41

Mandy01 skrev 2015-12-22 15:18:11 följande:

Instämmer helt med denna skribent.

Hon är alltså en underbar fru, mamma, lagar godaste maten, sköter precis allt hemma...och du känner ett HAT gentemot henne för att hon inte jobbar också? Du låter mycket otacksam i mina öron. Vem tänker du ska palla med allt hon gör om hon också jobbar? Räknar kallt med att du tänker göra en hel del av det också i så fall.

Fast TS är ju tydlig med att han hemskt gärna bytt, att det för honom vore underbart om han fick sköta hem och barn och hon jobbade?

Kan man inte ändå förstå att han känner en ilska över att han fått den sämre och av bägge oönskade uppgiften i förhållandet medan hon tagit den som bägge vill ha, och att hon inte är villig att kompromissa om det?

Jag tycker inte det är ett dugg otacksamt att vara sur för det faktiskt.

Jesper f

Äldre 23 Dec 13:41

#42

Anonym (aspiegirl) skrev 2015-12-23 04:00:41 följande:

Vad grundar du det på? Med tanke på att mamman knappt jobbat vid 35 års ålder tror jag snarare att det är hon som har neuropsykologisk problematik än TS.

Då jag levt med en familjemedlem i snart 40 år, som har ADHD, jag har gått patientutbildningar, läste otaliga studier, vart med på seminarier, osv - och gör än idag. Är det skärt, har klövar, oinkar och har knorr- då är jag ganska säker på att det ÄR en gris.Därför ger jag TS rådet att undersöka det, för sin egen skull. Inte för att jag vill vara elak eller påhoppande. Det ÄR jättesvårt att leva med ADHD, även som vuxen, men med god hjälp av olika sort, kan livet bli mycket bättre både för sig själv men framförallt för familj runt omkring - vilket ofta förbättrar hela familjeförhållandet.

Jesper f

Äldre 23 Dec 14:04

#43

Lavish skrev 2015-12-23 10:53:38 följande:

Fast TS är ju tydlig med att han hemskt gärna bytt, att det för honom vore underbart om han fick sköta hem och barn och hon jobbade?

Kan man inte ändå förstå att han känner en ilska över att han fått den sämre och av bägge oönskade uppgiften i förhållandet medan hon tagit den som bägge vill ha, och att hon inte är villig att kompromissa om det?

Jag tycker inte det är ett dugg otacksamt att vara sur för det faktiskt.

I grund och botten är det två vuxna människor som har varsit ansvar för sin relationen, majoritet funtade vuxna människor "får" inte roller, man väljer roller, eller kommer överens om vilka roller man ska ha.

Sen är det det klassiska, kan man inte kommunicera utan att allt havererar, då är det precis DET som är problemet man måste lösa - först - innan man kan gå vidare, annars är du fast i moment 22.

Jag förstår TS problembeskrivning, men det jag reagerar på är synen över hur någon kan tro att någon som har fulla ansvaret för ett handikappat barn, glider på "räkmacka", ovanpå att TS själv medger att hon gör det absolut mesta i hushållet. Ett stort hus tar också tid att sköta.

Betvivlar inte ett dugg att TS beskriver hur hen upplever situationen och sina känslor kring det, men för att kunna lösa problem måste du också kunna se en helhetsbild. Här har vi fastnat på en enda punkt, och sen havererar världen, vilket är ett problem i problemet.

Man kan hamna i situationer i livet man inte trivs med, men att skjuta allt ansvar på en annan människa - nä, riktigt så enkelt är inte livet.

Anonym (aa)

Äldre 23 Dec 14:59

#44

Jesper f skrev 2015-12-23 14:04:17 följande:

I grund och botten är det två vuxna människor som har varsit ansvar för sin relationen, majoritet funtade vuxna människor "får" inte roller, man väljer roller, eller kommer överens om vilka roller man ska ha.

Sen är det det klassiska, kan man inte kommunicera utan att allt havererar, då är det precis DET som är problemet man måste lösa - först - innan man kan gå vidare, annars är du fast i moment 22.

Jag förstår TS problembeskrivning, men det jag reagerar på är synen över hur någon kan tro att någon som har fulla ansvaret för ett handikappat barn, glider på "räkmacka", ovanpå att TS själv medger att hon gör det absolut mesta i hushållet. Ett stort hus tar också tid att sköta.

Betvivlar inte ett dugg att TS beskriver hur hen upplever situationen och sina känslor kring det, men för att kunna lösa problem måste du också kunna se en helhetsbild. Här har vi fastnat på en enda punkt, och sen havererar världen, vilket är ett problem i problemet.

Man kan hamna i situationer i livet man inte trivs med, men att skjuta allt ansvar på en annan människa - nä, riktigt så enkelt är inte livet.

Det verkar inte fungera med kommunikationen nej. Men för dig verkar det vara fullt naturligt att ena parten (sambon) ska kunna välja sin arbetssituation medan TS inte ska kunna det. Du föreslår ovan att man drar ner på annat för att klara sig ekonomiskt på de niotusen man har kvar efter bostadskostnaden hellre än att begära att sambon börjar jobba. Du trycker på det arbetsamma i att ha ansvaret för ett barn med (allvarligare) ADHD-problematik samtidigt som du inte tycker att TS ska få chansen att ta mer av det ansvaret/gå ner i tid t ex, eftersom sambon trivs med att göra det(?).

Ja, möjligen förenklar TS när han identifierar huvudproblemet som att sambon vägrar yrkesarbeta samt snusar. Och det är fullt möjligt att hon har sitt snusande och mobilsurfande som säkerhetsventil för stress på något område. En positiv och uppskattande inställning till varandra är visserligen bra men ekonomin verkar faktiskt inte hålla idag, med niotusen kvar efter bokostnad. Det *går* att klara sig på, förutsatt att inget händer i huset som kostar något (för jag antar att det inte finns något buffertsparande för huset i de niotusen), men det ligger en bit lägre än normen för försörjningsstöd. Dessutom försvinner en dryg tusenlapp i månaden på sambons snus.

Har du själv något konkret förslag på hur familjen kan skaffa en mer hållbar ekonomi om sambon inte ska behöva gå ut i arbetslivet? Du talar om att skära i utgifter, men sambon tycks ju inte beredd att sluta snusa t ex.

nevermind

Äldre 23 Dec 16:41

#45

Men för i helvete, skicka henne till en psykolog! Det måste ju vara fel på henne!

Jesper f

Äldre 23 Dec 16:56

#46

Anonym (aa) skrev 2015-12-23 14:59:05 följande:

Det verkar inte fungera med kommunikationen nej. Men för dig verkar det vara fullt naturligt att ena parten (sambon) ska kunna välja sin arbetssituation medan TS inte ska kunna det. Du föreslår ovan att man drar ner på annat för att klara sig ekonomiskt på de niotusen man har kvar efter bostadskostnaden hellre än att begära att sambon börjar jobba. Du trycker på det arbetsamma i att ha ansvaret för ett barn med (allvarligare) ADHD-problematik samtidigt som du inte tycker att TS ska få chansen att ta mer av det ansvaret/gå ner i tid t ex, eftersom sambon trivs med att göra det(?).

Ja, möjligen förenklar TS när han identifierar huvudproblemet som att sambon vägrar yrkesarbeta samt snusar. Och det är fullt möjligt att hon har sitt snusande och mobilsurfande som säkerhetsventil för stress på något område. En positiv och uppskattande inställning till varandra är visserligen bra men ekonomin verkar faktiskt inte hålla idag, med niotusen kvar efter bokostnad. Det *går* att klara sig på, förutsatt att inget händer i huset som kostar något (för jag antar att det inte finns något buffertsparande för huset i de niotusen), men det ligger en bit lägre än normen för försörjningsstöd. Dessutom försvinner en dryg tusenlapp i månaden på sambons snus.

Har du själv något konkret förslag på hur familjen kan skaffa en mer hållbar ekonomi om sambon inte ska behöva gå ut i arbetslivet? Du talar om att skära i utgifter, men sambon tycks ju inte beredd att sluta snusa t ex.

Det är absolut inte fullt naturligt, det är därför jag talar om att det finns ansvar hos BÅDA parter. Men jag köper inte att man skjuter över problemet bara på ena parten. Hur vet vi tex att TS istället inte kommer hem med öl varje helg för motsvarande summa? Spelar för motsvarande summa, eller är medlem i div porr-sighter för motsvarande summa? Vi har absolut ingen aning. Men det återkommande temat är att allting skulle vara perfekt, bara HON gjorde det, HON gjorde datt, HON gjorde ditt. Kontentan av ett vuxen ansvar i ett förhållande, är att man kan faktiskt inte be om mer hjälp än vad man är beredd att hjälpa sig själv. Det är det första. TS har OCKSÅ ansvar i situationen. Tex, varför inte undersöka om man kan jobba 100%, eller söka ett bättre betalt jobb? Det skulle kunna vara EN konstruktiv lösning, tex.

Sen utesluter det inte att sambo/fru också KAN jobba, men frågan är utifrån att vårda ett neuropsykiatriskt handikappat barn och dess vardag, eller egentligen HELA familjens vardag - hur realistiskt det är? Det kan inte jag bedömma, men iom att det finns ett vårdbidrag kopplat till det här barnet, har en specialist gjort ett utlåtande som styrker att det finns en vårdbild som någon behöver ta ansvar för OCH utföra. Och att beskriva det som att glida på en räckmacka och gå hemma, rotande i naveln. Det stämmer inte. Då hade det utlåtandet ALDRIG kommit från specialisten. Jag har personligen sett min syster med ADHD ha barn med grov ADHD, och jag VET vilken kamp det är med skola, myndigheter, sjukvård, kontinuerligt. Dag ut, dag in, Vecka ut, vecka in. Och bara att tillgodose dom basic behoven hemma med dom förutsättningar ADHD ger - curling förälder är bara förnamnet. Jag kan skriva en hel avhandling om det, så kan någon få sätta sig ner och räkna ut i tid vad det tar - varje vecka. Och det ovanpå vanliga hushållsarbetet. Vem ska göra det om hon jobbar? Lösningar måste också vara realistiskt genomförbara och funktionella för HELA familjen. Inte bara för EN.

Det finns inte så många andra lösningar, går det inte realistiskt att hitta en lösning där båda kan jobba - för att det inte fungerar i vardagen - då är enda lösningen att dra ned på utgifterna. Det är den krassa sanningen. Nej, kanske inte sluta snusa, men dra ned på snusandet till hälften? Byta till billigare märke? Det jag snusar kostar 157:- stocken, vit portionssnus, tex. Måste inte vara dyra märket. Men allt beror på vad man kommer fram till vid "familjedemokratin", köksbordet. Och det är klart, har man inte prata med varandra på 14 år, då är det svårt att börja ändra på skutan.

Lavish

Äldre 23 Dec 17:30

#47

Jesper f skrev 2015-12-23 14:04:17 följande:

I grund och botten är det två vuxna människor som har varsit ansvar för sin relationen, majoritet funtade vuxna människor "får" inte roller, man väljer roller, eller kommer överens om vilka roller man ska ha.

Sen är det det klassiska, kan man inte kommunicera utan att allt havererar, då är det precis DET som är problemet man måste lösa - först - innan man kan gå vidare, annars är du fast i moment 22.

Jag förstår TS problembeskrivning, men det jag reagerar på är synen över hur någon kan tro att någon som har fulla ansvaret för ett handikappat barn, glider på "räkmacka", ovanpå att TS själv medger att hon gör det absolut mesta i hushållet. Ett stort hus tar också tid att sköta.

Betvivlar inte ett dugg att TS beskriver hur hen upplever situationen och sina känslor kring det, men för att kunna lösa problem måste du också kunna se en helhetsbild. Här har vi fastnat på en enda punkt, och sen havererar världen, vilket är ett problem i problemet.

Man kan hamna i situationer i livet man inte trivs med, men att skjuta allt ansvar på en annan människa - nä, riktigt så enkelt är inte livet.

Fast om kvinnan vägrar kompromissa eller diskutera andra lösningar än att TS yrkesarbetar medan hon sköter barn och hem, ett upplägg som gör TS direkt olycklig, så kan ju TS bara välja mellan att lämna eller acceptera ett miserabelt status quo.

Att han tvekar att lämna när de har barn, däribland ett med särskilda behov, av hänsyn till barnen, är också begripligt.

TS ser sig således tvungen att välja mellan att själv må dåligt eller riskera sina barns mående, för att kvinnan vägrar kompromissa eller anpassa sig. Att det är en situation som är tung och föder hat har jag full förståelse för.

Anonym (1001)

Äldre 23 Dec 18:30

#48

Kan det vara så att hon lider av någon form av socialfobi eller nåt liknande?

Drottningen70

Äldre 23 Dec 19:34

#49

Du jobbar bara 80% och har full service hemma, men håller typ på att gå under....oj...

Jo jag tycker också hon kunde jobba, men att du borde ändå inse att du har det lättare än de flesta....

Mitt förslag är att ni båda börjar jobba 60%, och delar på alla sysslor gällande hem och barn, då får ni bättre ekonomi. Du kommer dock att få mer att göra.

A

KingOfKings

Äldre 23 Dec 19:49

#50

Jag hade förklarat att det inte går för sig.

Jag är tolerant, och gör kvinnan mängder och jag finner henne attraktiv, vilket innefattar beteende, så hade jag haft svårt med några ultimatum. Själv har jag ståndpunkten att nästan är till för att brytas. Så jag hade låtit henne vara housewife, men utan snuset.

Antigen börjar hon dra in pengar eller slutar hon snusa. Dessa två val har hon punkt slut. Jag hade varit okej på att leva på existensminimum trots jobb om min en del år yngre tjej, varit underbar och lagat god mat haft fast figur, sexuell, god uppfostran, ödmjuk osv. Så göra slut hade inte jag gjort med en underbar tjej och dessutom förstört för barnen. Däremot hade jag plockat bort snuset.

Sambo jobbar inte :(

INNEHÅLL