• HinkeB

    Sambo jobbar inte :(

    Hej. 


    Jag tänkte att jag snabbt går igenom min situation lite. Jag och min sambo har varit tillsammans i 12 år, har två gemensamma barn (ett med ADHD) och vi trivs bra ihop...kan man tro.

    Nu till mitt problem.


    Min sambo är en liten "housewife". Hon fixar det mesta i huset galant och lagar jordens godaste mat och är med barnen när dom kommer hem från skolan. Hon tvättar och fixar nästan allt i huset. En underbar kvinna i all äro. MEN hon jobbar inte. 


    För närvarande jobbar bara jag och det är jättekonstiga tider (typ mitt i dagen ett par timmar) jag har fast jobb men bara på knappt 80%...
    Vi lever på ungefär 13 tusen i månaden plus vårdbidrag på ungefär 3 tusen.... 


    Dom gånger hon har jobbat så har hon springvikat och jag kan på fingrarna räkna hur många gånger hon har gjort det...på 12 år!!!


    Jag känner mig själv alldeles förstörd av detta. Mina känslor för henne är väldigt starka och jag älskar henne oerhört MEN jag klarar inte av det faktum att hon går hemma och "glassar på" med sitt liv. Då hon inte orkar vara den där underbar frun så sitter hon antingen med mobilen och som jag ser det "snusar hela tiden". Ett litet beroende som kostar nästan en dosa snus om dagen. Hur kan man snusa så mycket om man inte har råd?


    Hon har förövrigt gått skola och utbildad sig till undersköterska men säger att hon inte vill jobba med människor....


    Jag får sådana jävla skuldkänslor kring henne...hon är nästan 35 år och knappt jobbat eller bidragit med något ekonomiskt dom senaste 7 åren. Jag betalar allt i huset då pengar inte finns från något annat håll. Jag har fått låna pengar av en släkting för att vi ska kunna klara oss (flera gånger) och helt otroligt nog har min släkting svarat att jag inte behöver betala igen, det handlar om nästan 40 tusen under en period, så tack gode gud för att jag slipper betala tillbaka...för hur skulle jag ens kunna göra det? 


    Hon är verkligen helt underbar. På alla sätt. Om hon nu någon gång skulle kunna tänka sig att vilja jobba....


     


    Detta har skapat ett så stort hat i mig gentemot henne samtidigt som jag tycker så jävla synd om henne. Hon har jättesvårt med att söka jobb trots att jag försöker peppa henne och säga att man måste göra reklam för sig själv för att kunna ens få något. Det känns som att hon vill att folk ska komma till henne och säga "här så får du ett jobb, du behöver inte göra något men du får 30 tusen i månaden ändå."


    Vårat äldsta barn har blivit diagnostiserad med ADHD och det är klart att det tär mycket bara där. Barnet klarar inte av fritids utan måste hem nästan varje dag så fort skolan slutar (jag börjar jobba då denne ska hem). Jag skulle nästan göra vad som helst för att få byta plats med min fru....jag hatar att vara borta från mina barn. Jag hatar att jobba. Jag vet ibland inte ens när jag börjar jobba för att jag inte orkar kolla det på mitt schema. 


    Utgifterna för vårat hus är ungefär 9 tusen....plus mat....pengarna tar slut, min sambo jobbar inte, jag orkar ingenting.....vad fan ska jag göra? 


    Jag vill inte lämna henne för då har hon ingenting....och jag misstänker att det skulle förstöra mina barn (eller så blir det gladare barn när dom ser att pappa mår bättre)...tankarna snurrar väldigt mycket och jag skulle behöva höra om någon varit i samma sits som mig....?


     

  • Svar på tråden Sambo jobbar inte :(
  • Anonym (Blä)
    Furienna skrev 2015-12-25 17:36:18 följande:

    Ursäkta, men du bestämmer inte hur alla i hela världen ska leva. Varför kan du inte låta alla sköta sig själva?


    De flesta familjer har inte råd med att bara ha en inkomst, det vet du nog mycket väl själv med.

    Varför låter inte du alla sköta sig själva? Och varför denna otrevliga ton? Inte bara i denna tråd utan jag har sett det i andra trådar med. På ts beskrivning låter det som att hans sambo bara inte vill jobba.
  • Anonym (kcvlö)

    Haha,om man har råd att leva på en inkomst beror väl på.. Tänk till...

  • Anonym (förnuft)
    Anonym (Ilska) skrev 2015-12-24 06:36:51 följande:

    Jag har det ungefär som dig. Förutom att jag gör 80% av hushållssysslorna med. Försöker studera också (parallellt med arbete) men det går åt helvete då mannen absolut måste slappna av och spela datorspel alla lugna stunder på dygnet som båda är hemma eftersom det är så jobbigt att sitta på arslet och gapa och skrika på barnen hela dagarna (allra helst på 7åringen med ADHD, och speciellt när han än en gång "glömt" medicinen). Han har heller inget intresse av att skaffa sig varken arbete eller umgänge utanför familjen. Jag blir tokstressad om jag går iväg någonstans när jag är ledig. Är jag bara och veckohandlar så hinner han ringa 3-4 gånger för än det ena än det andra. Jag har försökt skilja mig sedan februari men karln är så manipulativ att han fått mig att be om ursäkt och ta tillbaka allt varje gång jag tagit upp det. Men nu är det nog! Han sitter hemma och "skitar ner" så jag kommer hem till en lägenhet i kaos varje dag, med mat och blöjor på golvet, tvätt överallt och ungar som fått korv och smörgås eller toast till lunch. Efter helgerna åker han ut. Jag har garderat mig med en orosanmälan till soc från en släkting om jag inte gjort slag i saken innan 10 januari (skitigt hemma, barn som inte blir bra behandlade osv).


    Bra att du gör nåt åt din situation. Jag tror att dina barn kommer att tacka dig och framförallt att du kommer att tacka dig själv om några år.
  • Anonym (förnuft)
    Anonym (Men om?) skrev 2015-12-24 07:47:24 följande:

    Kan inte låta bli att undra hur svaren hade sett ut om det var annorlunda i TS hem. Att det var mannen som gick hemma med barnen, skötte hushållet, var arbetsskygg och hade en sån dyr lyxvana som snusning faktiskt är, medan kvinnan jobbar 80% och försöker försörja en hel familj? Hade det gapats lika mycket då över att hon är otacksam mot sin man som faktiskt visst "jobbar" mtp att hemmet sköts och barnen alltid har en vuxen hemma? Bara en fundering...


    I mitt fall behöver du inte undra, för jag har redan sparkat ut två män i arbetslivet så det sjöng om det. De flesta kan när de måste och en hel barndom med en mor som försörjde en karl utan att våga ställa krav/sätta mål har lärt mig att den varianten i alla fall inte löser något alls.

    Och i annat fall går man till läkare/psykolog, man gömmer sig inte hemma i åratal om man vill ha sin partner kvar och slippa leva på existensminimum när man blir gammal.
  • Anonym (förnuft)
    Anonym (kcvlö) skrev 2015-12-25 18:30:44 följande:

    Haha,om man har råd att leva på en inkomst beror väl på.. Tänk till...


    TS hushåll har 16 k netto i månaden till 2 vuxna och 2 barn.

    Tänk till själv...
  • Anonym (Blä)
    Anonym (kcvlö) skrev 2015-12-25 18:30:44 följande:

    Haha,om man har råd att leva på en inkomst beror väl på.. Tänk till...


    Ja, och de flesta har nog inte det.
  • Anonym (Blä)
    Anonym (förnuft) skrev 2015-12-25 20:16:25 följande:

    TS hushåll har 16 k netto i månaden till 2 vuxna och 2 barn.

    Tänk till själv...


    Här i Uppsala skulle det precis täcka hyran och lite småräkningar.
  • Anonym (kcvlö)

    #75 pratar allmänt inte bara om TS.

    . Har man 40'in i en inkomst lär man nog klara sig.

    Jag skrev tänk till beroende på att det beror ju på flera faktorer om man klarar sig på en inkomst eller inte.

  • Anonym (Gladjul2015)

    Jo man kan alltid klara sig på någonting om man vill men det gäller ju den sociala biten också att träffa folk och umgås med folk man tycker mer eller mindre om man är hemma hela dagarna så blir man ju tokig

    Och man får ju inget efter 65 om ens sambo kännar fett

  • Anonym (aa)
    Furienna skrev 2015-12-25 17:36:18 följande:
    Ursäkta, men du bestämmer inte hur alla i hela världen ska leva. Varför kan du inte låta alla sköta sig själva?
    Hade TS och sambon varit överens om att hon skulle vara hemma hade han inte skrivit här. Det är de inte. Sambon har på eget bevåg bestämt att hon, hennes uppehälle, snus och studielån ska försörjas av hennes partner då hon föredrar att vara hemma.

    Min man har försörjt mig i perioder och jag har försörjt honom, långt innan vi fick barn, när detta passat oss av studieskäl m m. Vi har båda jobbat deltid och haft barnen hemma några år efter föräldrapenningsslut. (Och med barnen i mellanstadieålder har vi fortfarande inte två heltidslöner.) Vi hade låginkomståren lägre inkomster än TS och hans sambo. Men vi levde efter våra inkomster och skuldsatte oss inte. Bodde trångt i liten lägenhet. Hade turen att barnen fick ärva kläder av både vänner och släktingar. Hade jobbat /mer/ om det hade behövts.

    Jag är den första att himla mig över kategoriska uttalanden att det "inte går" att leva på en lön, det går ju bevisligen för många. Tjutandet om att det är "omöjligt" bygger på att man vill ha ett modernt livsstilspaket, anpassat till två heltidslöner, till priset av en lön.
    Men att leva på en lön bör vara ett val, av båda i paret, och där man är beredd att anpassa sin livsstil utifrån de lägre inkomsterna. Inget av dessa verkar stämma på TS och sambon. I så fall borde de snarare försökt få en liten billig lägenhet, och varken snusning eller mobilabonnemang som tillåter nöjessurfning är ansvarsfulla val om man vill vara hemmafru till en låglöntagare.
Svar på tråden Sambo jobbar inte :(