varför städar folk inte????

Värsta med att vara hos kattägare är den ständiga brist på vädring samt att de flesta är helt gränslösa. Bristen på vädring gör att det ständigt luktar instängt och gränslösheten är att katterna är överallt. Katter på diskbänken när man tillagas, katter på köksbordet när mat äts, katter på tallriken, katter på fisken . Seriöst, katter slickar sig i rumpan och står i bajslådor med jämna mellanrum, jag vill inte ha det i min mat.

Får man ingen hjälp av övriga i familjen ger man upp tillslut... Jag hade det så.. Mitt ex var fenomenal på att dra ner med sjukt dålig på att städa undan efter dig... Levde i kaos även om det inte var skitigt men man orkar inte Plocka, plocka, plocka själv hela tiden... ....

Min nuvarande man är mer prydlig och jag lever i en helt annan miljö.....

Exet däremot har en liknande sambo så hemma där är det alltid total kaos och jag tar helst inte av mig skorna när jag går in en sväng....

För att det är tråkigt och jobbigt och det varar i några timmar eller en dag max, sedan måste man göra det igen? 

Där har du fel.

Har du sagt det till kattägaren?

Ja, men det är tydligt "såååå guuuuuulligt att katten vill vara med och laga mat" och "åååhh, låt honom smaka lite av fisken" samt "Fniss, så sött. Sitt still så tar jag en bild *Murre ville också vara med på middagen*"

Ok, våra katter kommer och stryker sig runt benen om man står och skär kött tex, då brukar dom få en liten bit, thats it.
Vi har lärt våra katter att man inte går på matbordet eller vardagsrumsborden, det händer inte här hemma.

Jag har två katter dom är inte på bordet, inte på bänken och det luktar varken katt eller instängt i vårat hem även om vi faktiskt inte vädrar varje dag *gör någon ens det* gör rent kattlådan varje dag men även om det glöms en dag har vi bra kattsand så det luktar ändå inte från den....

 Somliga hundägare är inte långt efter kattägarna. Jag dör inte av lite hår, men hos somliga djurägare känns det som man inte kan röra sig utan att röra upp moln av hår. Sockarna ser ut som ulltofflor efter att man gått några steg. Man sitter på helst på trästolar istället för stoppade möbler. Om man ska äta eller dricka något kollar man alltid på porslinet och besticken att det inte finns något hår.
Kattlådorna stinker alltid. Jag tror inte kattägarna känner lukten, för de har blivit så vana vid den. Det kan vara mer eller mindre, men hos somliga tåras ögonen av lukten.

Men jag kan ju välja att inte gå dit (och det väljer jag ofta) och istället träffas på neutral plats eller hemma hos mig (vilket betyder att jag får städa lite hår hemma hos mig en stund oavsett om pälsdjuret varit med eller inte). Jag förstår att man älskar sina djur, i sitt eget hem får man göra som man vill. Besökare får ta skeden i vacker hand, det är ju inte så att man inte vet att dom har djur.

Värst är när man kommer hem till en ny bekantskap (som inte har djur) och som ytligt sett framstår som vem som helst. Och så kliver man in i en mardröm av flottiga bord, toaletter som inte rengjorts på månader och kök som borde utdömts som sanitära olägenheter. Sängkläder som gulnat av svett och kroppsfett och stinker på flera meters håll.

Lite damm på listen, grus på golvet i hallen eller leksaker under rumsbordet är inget att prata om, men ingrodd smuts är nåt heeeelt annat.

Mitt liv i ett nötskal.

Min man har adhd och kan få ett ryck att städa typ 2 ggr/år. Själv städar jag konstant men det hinner i stort sett bli lika stökigt eller värre under tiden. Vi har 3 barn och uttrycket "att städa med barn är som att skotta snö i en snöstorm" stämmer väldigt bra.
Vi bor trångt och har för mycket grejer för ytan.

Att jag själv dessutom hatar att städa och troligen har add (har väldigt svårt att komma mig för att börja saker samt avsluta saker) gör inte saken bättre.

Hade en väninna hos mig. Hon sa att nu förstår hon vad jag menar, efter att ha varit hemma hos mig när det var städat och under tiden hon var där såg hon hur det blev stökigare och stökigare.