S c h n a skrev 2016-01-14 21:21:38 följande:
Det är iofs väldigt relativt hur dessa inre bilder ser ut, kom jag på. Om det är jag som är utföraren där kan jag bara likna det vid hjärndöd. Parkour-style alltså
Jag är helt med dig när det gäller att prata om sånt som är mänskligt, och förstå hur människan fungerar och gärna kring stolthet och skam. Hedern.
Ett högaktuellt exempel på hur jag menar är det här med rasism och fördomar. Jag ser det som något oerhört mänskligt och något som ofta tjänar ett syfte, något som alla föds med. Däremot tycker jag inte att allt vi föds med är konstruktivt i alla lägen, tider förändras och och grupper formar om sig hela tiden. Det vore bra för samtliga om vi kunde vara lite flexiblare men det är fortfarande mänskligt om vi inte är det. Om jag då påtalar att någon sagt något rasistiskt, så konstaterar jag mest fakta så som jag uppfattat den. Jag gillar inte rasism i sig, och jag kan absolut bli arg och tycka att personen är dum i huvudet en stund, men jag vet att det inte är något konstigt och jag ser inte någon med många fördomar som omänsklig. Att jag blir förbannad och personen förbannad tillbaka, ser jag också som mänskligt. Och även om jag uttrycker mig som om jag vore en bättre och högre stående individ, så förstår jag mycket väl att det verkligen inte förhåller sig så.
Men det vet ju inte den andra personen att jag vet, och reagerar lite olika (grovt förenklat) beroende på hur stort behovet är av att det inte ska förhålla sig så, dels att han sagt något rasistiskt och dels att just jag tycker så. Om han visste det skulle han nog inte känna ett behov av att försvara sig mot mig och det jag sa. Han skulle inte behöva inta en försvarsställning.
Och om han själv förstod att det är fullständigt mänskligt (även om han vill bli fördomsfri) så hade det varit obeskrivligt mycket bättre.
Det här går ju att applicera på så mycket mer än rasism, manlighet går ju lika bra.
Så jag köper fullständigt att det skulle bli så oerhört mycket bättre utan den där "det minsta man kan begära av en person"-attityden.
Haha.. nejdå, ingen utav oss figurerar i dessa bilder, tack och lov! Det ser dock hysteriskt ut, vill jag lova, haha..
Ok! Jag älskar ärliga och utförliga perspektiv så även om jag inte håller med om mycket i just sak, så tänker jag spendera några timmar på att formulera mitt eget så gott jag bara kan.
Den naturliga parallellen skulle jag välja att benämna som "främlingsmisstänksamhet" istället för någonting annat och speciellt inte för någonting så väldefinierat som "rasism" - för vår natur, den ligger bortom vår rationella fattningsförmåga. Vad är en människa? Håller dock med om det essentiella här, att det finns en sådan och biologisk mekanism i oss.
Fördomar, springer ur ideologi (om vi lånar begreppet ur folklig definition och för ändamålet, en stund). Du har inte fördomar om mig för att du har träffat mig, ens på avstånd, men du kan redan nu ha fördomar om mig för att jag kallar mig för anarkist/religiös/feminist. Rasism, springer ur samma mekanism men utifrån ras - men kokar man ner det, handlar även det om ideologi. För dessa raser anses ha annorlunda värderingar och tankar, som anses få dem att bete sig på specifika vis = ideologi. Sedan kan man (enligt en del och de flesta) slänga på kultur i kalkylen men det är dock, betydligt mer intimt. Intimt på det viset att kultur tar sig in bakvägen i en människa, jämfört med ideologi; det är ingenting som man först sätter ord på, anammar och sedan försöker uttrycka efter förmåga - som i fallet med ideologi - utan det är någonting som man faktiskt har anammat (redan som barn), uttrycker och sedan blott försöker sätta ord på. En väldigt distinkt skillnad.
Vi ÄR flexibla - det är därför som möten med andra människor de facto går så bra och väl, i stort. Det är ideologi som sätter gränser och skapar onödiga konflikter. Man behöver bara reflektera över sin yngre barndom för att inse det; för hur fördomsfull var man då, långt innan det här med ideologi existerade i en? - för att inte fråga hur mötet med andra människor fungerade då.
Kollade vi in kläderna som sexåringar och tänkte "- Jävla hippe!"? Nej, det gjorde vi inte. Brydde vi oss som sexåringar mer om hur det mänskliga mötet gick med den snälla släktingen - Hade vi kul? När ses vi igen? Måste vi sluta nu för att vi ska sova? - än huruvida släktingen var med i Svenskarnas Partis ungdomsförbund? Ja, det gjorde vi. Brydde vi oss som sexåringar om huruvida tanten på samma gård hade en sjal på huvudet när vi ringde på dörren vid Helloween eller brydde vi oss om huruvida hon hade godis hemma eller inte? Vi brydde oss om godiset.
Då kommer frågan; var det vi som sexåringar som hade rätt eller var det alla ideologier som tänkas kan i sammanhanget, som vi bör rätta oss efter? Observera att i detta kontext så hade även vårt tycke om hippies, Svenskarnas Partis sympatisörer och muslimer räknats som ideologi, oavsett vår ålder, och även muslimens val att stänga igen dörren och säga "- Jag firar inte Helloween." (Och även vårt, som yrkar om godis på grund av Helloween, kan tilläggas, och oavsett av vem vi ställer yrkan om godis till), släktingens val att inte leka med oss för att vår pappa var jude samt hippie:ns fnysningar åt vår kostym och ja, svaret är givet - ALLA hade rätt som sexåringar.
Plusa nu på att etablerade ideologier, det är inte våra i?éer - det är någon annans. Allt det här, för någonting som varken du, jag eller någon annan ens har skapat åt oss själva och för oss själva. Så hur kan etablerade ideologi säga någonting om oss som individer överhuvudtaget? - utöver hur lättpåverkade vi är.
Etablerade ideologier är ingenting annat än tankens klädesmärken - någonting som du köper och jämför dig och andra med, för att du inte "kan" sy dina egna kläder. Här vill jag dock tillägga att jag älskar att låna andras kläder, om så bara för att känna hur de känns (läs: för reflektion). Vissa passar även väldigt bra.
Om precis alla människor sydde sina egna kläder och bara hade dessa i garderoben. Hade vi sett konstigt på varandra då?* Hade vi haft mode och trender? Hade vi sett förhållandet "fula och snygga"-kläder* eller sett "hela och trasiga"-kläder?
Är en ondsint människa hel?
Är en godsint människa trasig?
Det är dock inget essentiellt fel med ideologi. Att dock tvingas till att samlas kring annat än gemensam ideologi - det går såhär. Ja, jag pekar på världen. Och den har inte människor så gränsfria som sexåringar skapat, direkt, för att uttrycka sig milt.
En sista retorisk fråga. Du är sex år gammal; vill du välja dina kläder själv? Hehe..
* Ja, det skulle vi. Det är svårt att komma ifrån. Men vi hade kunnat välja både våra kläder och sällskapet, helt själva. Viktigast är dock, att ha hela kläder. Det kan få symbolisera ärlighet, mot sig själv som mot andra.
- - - - - - - - -
Mer helt on-topic. I en demokrati om ~9 miljoner så krävs det större organisering för att kunna påverka och för att ge sin röst inflytande, därmed är det viktigt att folk får reda på att feminism - BARA är ett politiskt område, med i sin tur lika många grundideologier - till och med exakt samma - som i politik i övrigt. Och ~ALLA känner igen sig i politiken i övrigt.
Vaknar inte folket upp ur propagandan och organiserar sig på området feminism så spelar det ingen roll vad vi pratar om för förändringar som vi vill se, oavsett om vi pratar här, vid köksbordet eller utanför riksdagen - det blir ändå bara vad etablissemanget vill.
