BF Augusti 2016

Tack för stöttning! pratade med en kompis nyss och hennes barn vägde 4,2 och 4,6 när

De Föddes och de hade fastnat på Väg ut. Haha precis vad man inte vill höra!

Förstår dig Kela! Jag hade ju tur att det eskalerade. Hade aldrig pallat en natt med de värkarna.

Och förstår att du vill vara utvilad, men du kommer inte vara det när det kör igång oavsett. Och ändå kommer du ha den där energin du inte visste att du hade och orka krysta ut din lilla skatt.

Men kan du inte åka in så de kan ta hinnorna eller nåt? De är ju positiva till att ni får komma in när inte orkar mer så då är det väl lika bra att köra på. Ut på andra sidan gumman! Du fixar det här!

Skönt med bättre besked på tul Nmg.

Det kommer gå toppen, och med igångsättningstid så har du ju en definitiv deadline för när det är över och du får träffa bebisen :)

Vi har kommit hem. Allt såg bra ut på alla undersökningarna och snuttan har bara gått ner 7% av vikten så hoppas att det vänder också de kommande dagarna.

Ni som har fått era bebisar, när vände viktkurvan för er?

Varning Lång text

Natten till onsdag började jag få ont i bröstkorgen och mådde ganska illa men kunde inte spy. Smärtorna eskalerade så pass att sambon fick ringa en ambulans som kom och hämtade mig. Hade skyhögt blodtryck och jättesvårt att andas när jag kom in och värre blev det hela tiden. De satte in massa dropp och mediciner och konstaterade att det var en allvarlig havandeskapsförgiftning. Dom sa att vi skulle bli kvar ett par dagar för att sätta igång förlossningen, men mina värden fortsatte att kaosa och plötsligt pratar dom om hellps syndrom och akut kejsarsnitt. Jag får förklarat för mig att det är bråttom och vi måste få ut bebisen NU. På operation sprang 10 pers och presenterade sig och jag blir nersövd.

När jag vaknar så är jag groggy och vet knappt om jag drömmer. Får världens finaste lilla pojke på bröstet, 48cm lång och 2600 gram. Jag minns inte så mycket därifrån men man har tagit ytterligare tester på mig, satt en kateter och på ett ekg har dom sett avvikande hjärtaktivit som ska undersökas. Jag kan inte stå, gå eller göra någonting själv. Spyr upp allt jag äter och dricker. Blir förda allihop till hjärtintensiven där jag fortfarande ligger. Får massa dropp och mediciner så jag får inte amma. Snittad och orolig som fan för vad som händer. Sambon och pojken har fått gå till specialförlossningen för att undersöka lillens syreupptagning som tydligen inte är helt bra.

Jag är helt jävla förstörd här. Allt är så förvirrat och allt händer på en gång. Jag vill bara ha min bebis! Nu ligger jag ensam i en säng på hjärtintensiven och längtar bort. Jag har kateter, de svullnaste ben jag sett i hela mitt liv, är snittad och helt blå från naveln och ner. Jag önskar bara jag kunde hämta sambon och bebis och åka hem. Men tidigast måndag enligt en av alla läkare. Fy fan va allt suger. Stackars min bebis, vad har jag gjort med dig.....