BF Augusti 2016

Grattis kela till bebisen!

Jag har kommit ner i varv och ikväll fick jag äntligen komma till bebis och sambos avdelning. Mina känslor har varit så splittrade och dessa dagar som skulle kretsat kring att lära känna bebis blev bara kaos. Jag fick inte föda fram honom, jag fick inte se honom förrän efter flera timmar och då en kortis eftersom jag var så snurrig. Jag kunde inte sova med honom på grund av slangar och snitt och jag kunde inte amma honom på grund av alla mediciner jag fick. Och inte nog med det så fick han i sig för dåligt med näring och syre och fick åka med sin pappa till en annan avdelning. Jag var ensam och helt förstörd. Men nu är jag med dom! Pallar inte tänka mer på att tömma kateter, ekg test och nålar i armarna. Nu är fokus på att återhämta från kejsarsnittet. Och den lille lille plutten <3

Du är stark !! Snart slipper du katetern och allt vad det är ska du se <3 hur mår bebben?

Oj men Gud va jobbigt :o låter som att kroppen tränar upp iaf inför förlossningen så det händer nog snart :) jag kan bli sådär spänd under nattetid av någon anledning. Magen blir stenhård länge och jag blir extra otymplig :/ men det gör inte ont. Nån gång har jag fått sammandragningar som gör ont, kallas det ändå sammandragningar då eller e det förvärkar? Det är så förvirrande haha. Längtar också som en galning :( kan inte ens tänka mig hur det blir om man går över tiden... Jag blir besviken varje morgon nu när jag vaknar -_-

Nej jag fattar inte heller skillnaden på sammandragningar och förvärkar. Jag blir också besviken varje morgon och varje kväll! Men egentligen så kommer ju bebis snart. Det vet vi ju! Ändå blir man besviken! Om vi inte hade haft ett datum så hade vi nog inte varit så fixerade... Heja alla oss som är kvar i alla fall :):)

aaw tack :)

Han mår bra! Liten och så men stark och envis.

Tack förresten allihopa för era snälla kommentarer och stöttning! Jag vet inte vad jag hade gjort riktigt utan den här tråden.

Hej!

Jag är en i skaran som följt er här i tråden, särskilt nu den sista månaden.

Jag börjar bli väldigt trött på att vara gravid nu, det är andra barnet och idag är jag på Bf +3. Jag fick mitt första barn på just Bf +3 och jag hade nog trott att jag skulle få tidigare med nummer två.

Är det någon mer i tråden som gått över sin bf? Känns som de flesta barn redan kommit nu? :)

Varning Lång text

Natten till onsdag började jag få ont i bröstkorgen och mådde ganska illa men kunde inte spy. Smärtorna eskalerade så pass att sambon fick ringa en ambulans som kom och hämtade mig. Hade skyhögt blodtryck och jättesvårt att andas när jag kom in och värre blev det hela tiden. De satte in massa dropp och mediciner och konstaterade att det var en allvarlig havandeskapsförgiftning. Dom sa att vi skulle bli kvar ett par dagar för att sätta igång förlossningen, men mina värden fortsatte att kaosa och plötsligt pratar dom om hellps syndrom och akut kejsarsnitt. Jag får förklarat för mig att det är bråttom och vi måste få ut bebisen NU. På operation sprang 10 pers och presenterade sig och jag blir nersövd.

När jag vaknar så är jag groggy och vet knappt om jag drömmer. Får världens finaste lilla pojke på bröstet, 48cm lång och 2600 gram. Jag minns inte så mycket därifrån men man har tagit ytterligare tester på mig, satt en kateter och på ett ekg har dom sett avvikande hjärtaktivit som ska undersökas. Jag kan inte stå, gå eller göra någonting själv. Spyr upp allt jag äter och dricker. Blir förda allihop till hjärtintensiven där jag fortfarande ligger. Får massa dropp och mediciner så jag får inte amma. Snittad och orolig som fan för vad som händer. Sambon och pojken har fått gå till specialförlossningen för att undersöka lillens syreupptagning som tydligen inte är helt bra.

Jag är helt jävla förstörd här. Allt är så förvirrat och allt händer på en gång. Jag vill bara ha min bebis! Nu ligger jag ensam i en säng på hjärtintensiven och längtar bort. Jag har kateter, de svullnaste ben jag sett i hela mitt liv, är snittad och helt blå från naveln och ner. Jag önskar bara jag kunde hämta sambon och bebis och åka hem. Men tidigast måndag enligt en av alla läkare. Fy fan va allt suger. Stackars min bebis, vad har jag gjort med dig.....