• okt_bebban

    BF Oktober 2016

    Hej på er!
    Det fanns ju inget inlägg för oss som har BF i oktober, så jag startade ett :)
    Idag köpte jag ett digitalt graviditetstest och det visade: Gravid 1-2 veckor, men entligt graviditets appen så är jag 4 veckor (3+4)! Vet någon hur bra dom funkar? 
    Detta är min tredje graviditet.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2016-01-25 22:16
    BF 1 oktober!

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2016-02-04 23:09
    För er som är intresserade så finns en privat Facebook-grupp! Ni kan maila sötnöten. Hoppas vi ses där.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2016-02-11 20:47
    Nu är maxgränsen uppnådd på Facebook gruppen, så det går inte att maila Sötnöten.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2016-02-17 21:50
    Nu finns en ny hemlig fb grupp, maila Helena­Saga

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2016-02-21 21:31
    Hej! Jag vill meddela er att den andra fb gruppen också nått sin maxgräns. Det kanske finns någon som vill starta en tredje?

  • Svar på tråden BF Oktober 2016
  • orzia1
    LisenB skrev 2016-06-05 17:20:39 följande:

    Är det någon mer än mig som har tvivel? Vi planerade att bli gravida, men bara några månader innan vi blev det. Och hela tiden när vi planerade och fram till v 12 gick det bra - då va det liksom att man inte visste om man skulle bli gravid eller om vi skulle få behålla det. Fokuset låg där. Men nu så blir jag så förvirrad. Vi har ett bra förhållande och jobb och hus.. Det var liksom barn som stod på tur. Och jag har väl alltid tänkt att jag vill ha barn.. Men nu när jag är här i v 21 får jag bara en ledsam känsla, vet inte varför jag ska ha barn och blir förvirrad inför alla förändringar jag tvingas och kommer tvingas till.. Jag ogillar verkligen att vara gravid. Inte för att jag mått så dåligt utan för att jag går upp i vikt och blir stor - och folks kommentarer, att alla ska vara så glada hela tiden. När jag mest inte vet vad jag ska känna..

    Vet inte vad jag ska göra för att se fram emot detta... Efter rul har jag nästan mått sämre. Jag hade förväntat mig att jag skulle känna något mer då. Och när vi fick reda på kön... Men jag har mest känt mer ledsamhet, att det närmar sig men att jag fortfarande inte vet vad jag känner. Det känns som det är någon annans barn vi har på bild på kylskåpet.

    Är det någon som känner igen sig?


    Jag tror många har det så. Min kurator sa till mig att de flesta börja knyta an till bebisen mellan vecka 20-25 och har man inte börjat typ vid v 25 så bör man försöka prata med någon så man inte riskerar att hamna i förlossningsdepp efter förlossningen.

    Att man ska vara så lycklig osv är inte alla som är, det är en stor förändring och även panik känslorna kommer ibland.. gjorde det me första barnet för mig. Kommer man klara de? Kommer man vara en bra mamma? Man har ju helt plötsligt ansvar för en annan människa, en annan människa som ska sättas först. Det kommer inte längre vara lika lätt och vara spontan osv... min BM i min första graviditet sa att det finns en anledning man är gravid så länge som 9 mån, för att hinna förbereda sig.

    Fick ni veta kön? Har ni kommit på namn? Har du köpt något liten bebis sak? Som kanske gör det mer verkligt?

    Kram på dig
  • Alvsten
    Decibel84 skrev 2016-06-04 12:24:14 följande:

    jag har funderat på att boka in ett UL där vi gjorde vår fertilitetsutredning, men är lite"feg" för o fråg...typ.."vi har gjort rul men fick dåliga bilder"... har högkostnadsskydd så det skulle inte kosta något iaf:D


    Äsch jag skulle ha bokat in! Man behöver väl inte uppge någon anledning? Om de frågar så säg bara att du är orolig.
  • Alvsten
    Meriall skrev 2016-06-05 12:54:15 följande:

    Hej alla!

    Jag upptäckte väldigt sent att jag är gravid (i v 17-18!) efter att ha tagit test som blivit negativt trots att jag var gravid. Jag har en rätt komplicerad hemsituation och det är inte alls läge för en bebis men nu blev det som det blev och jag försöker ta in det som hänt och vänja mig vid tanken och göra det bästa av det så tänkte att jag går med här och tar del av alla härliga positiva känslor ni har kring era små kommande! :)

    Jag har bf i slutet av oktober och magen har just börjat växa och det känns som att den vuxit allting senaste veckan bara! För två veckor sedan visste jag inte att jag var gravid och nu känner jag hur bebisen rör sig i magen varje dag. Jag borde vara i v 19-20 nu, har gått upp 2,5 kg och magen är 81 cm på största stället. Hur ser det ut för er? :)

    Har fått göra nipt eftersom det var försent för kub och allting såg bra ut och jag väntar en liten flicka.


    Välkommen :)

    Vad överraskande att få reda på det så sent, men stort grattis till flickan :)

    Jag har faktiskt slutat väga och mäta för jag mår så sjukt dåligt av att jag går upp i vikt. Vill kunna glädjas åt bebisen utan att känna ångest. Jag överlåter den biten till BM istället :P
  • Alvsten
    LisenB skrev 2016-06-05 17:20:39 följande:

    Är det någon mer än mig som har tvivel? Vi planerade att bli gravida, men bara några månader innan vi blev det. Och hela tiden när vi planerade och fram till v 12 gick det bra - då va det liksom att man inte visste om man skulle bli gravid eller om vi skulle få behålla det. Fokuset låg där. Men nu så blir jag så förvirrad. Vi har ett bra förhållande och jobb och hus.. Det var liksom barn som stod på tur. Och jag har väl alltid tänkt att jag vill ha barn.. Men nu när jag är här i v 21 får jag bara en ledsam känsla, vet inte varför jag ska ha barn och blir förvirrad inför alla förändringar jag tvingas och kommer tvingas till.. Jag ogillar verkligen att vara gravid. Inte för att jag mått så dåligt utan för att jag går upp i vikt och blir stor - och folks kommentarer, att alla ska vara så glada hela tiden. När jag mest inte vet vad jag ska känna..

    Vet inte vad jag ska göra för att se fram emot detta... Efter rul har jag nästan mått sämre. Jag hade förväntat mig att jag skulle känna något mer då. Och när vi fick reda på kön... Men jag har mest känt mer ledsamhet, att det närmar sig men att jag fortfarande inte vet vad jag känner. Det känns som det är någon annans barn vi har på bild på kylskåpet.

    Är det någon som känner igen sig?


    Åh vad jobbigt att gå med dessa känslor <3 Jag kände mig rätt panikslagen till en början och känner ibland "hur ska vi klara detta". Vad säger din kille?

    Kan du inte kontakta någon kurator så du får prata med någon?
  • Alvsten

    Blev tvungen att väga mig iaf bara för att jag blev så nyfiken. Drog en lättnadens suck när vågen "bara" visade 5 kg upp :) vecka 20 idag.

  • Meriall

    Alvsten: 5 kg låter ju inte mycket! Jag har en väninna som är gravid i v 24 och har gått upp 12 kg och hon är jättesmal förutom magen, så du behöver nog inte oroa dig :) Men ibland kan man ju inte låta bli ändå. Så länge det inte strävar iväg till +15 i halvtid så.

    LisenB, jag har väldigt mycket tvivel också och osäkerhet kring den här graviditeten men hoppas att det ger med sig med tiden när man börjar känna barnets individuella rytm i magen och har bestämt namn och sådär, att det blir mer verkligt då. Men även om känslorna varar ett bra tag så kan det bli bra till slut. Med mitt förra barn så var jag lite ambivalent hela graviditeten (då var jag väldigt ung) och när han föddes kändes det som "ett barn" och inte "mitt barn". Tyckte att han var ju söt och så men knöt inte an till hundra. Sedan efter tre månader släppte det och han "blev min" på alla sätt. Tror att det är en fas som för vissa händer redan i magen och för andra efter födseln och båda är normalt :) Mår du dåligt av graviditeten så är det nog bra att prata med en kurator eller så men om du mår dåligt av att du tänker att du inte känner som du "borde" så kan det vara bra att veta att det är normalt :)

  • aperfectsonnet
    TredjeBullen skrev 2016-06-05 15:01:23 följande:

    Milde jösses!! :) ställde mig på vågen idag, tror jag dog lite. Hahahahahaha!! +8kg!! Var ska detta sluta?! Är i vecka 21 (20+2). Hur ser det ut för er andra? ;)


    Eftersom det är så extremt individuellt hur mycket man går upp och hur snabbt man går ner igen kan jag tycka att jämförelser är lite onödiga. Kan bli lite ledsen av tanken på om någon halvvägs in i graviditeten hunnit gå upp betydligt mer än åtta kilo (som verkligen inte är mycket i mina ögon) och så läser hon "tror jag dog lite. Hahahahahaha!! +8kg!! Var ska detta sluta?!".
  • LisenB
    Alvsten skrev 2016-06-06 10:05:33 följande:
    Åh vad jobbigt att gå med dessa känslor <3 Jag kände mig rätt panikslagen till en början och känner ibland "hur ska vi klara detta". Vad säger din kille?

    Kan du inte kontakta någon kurator så du får prata med någon?
    Tack för stödet! Ja min kille tänker mest på att det kommer bli mysigt och kul att få följa utveckligen mm.. Jag känner mest att jag lever i detta här och nu och han är mer i framtiden...
    Vi vet kön och varit på ul, jag kände nästan ännu mer förvirrade känslor efteråt, som att nu börjar det närma sig och jag har verkligen inte tänkt klart kring allt detta!! Jag tvivar inte på att vi kommer vara bra föräldrar eller hur vi ska klara oss utan mer på varför och vad jag vill...
    Jag har inget samtalsstöd.. Inte direkt vänner att prata om detta med heller.. De som skulle vara aktuella har försökt få barn i flera år innan de blev gravida, så jag tänker att det måste kännas annorlunda för dem..
  • LisenB

    Jag får se hur det känns om några veckor.. Känslan av att bara acceptera känns också konstigt, även fast jag/vi valde detta själva. Lurad av sig själv känns det som i mina värsta stunder (dom igår).. Konstigt hur hjärnan går på högvarv...
    Vi vet kön och har även köpt något men inte känns det bättre för det, kanske mer stressande... :(

Svar på tråden BF Oktober 2016