• Anonym (Trött)

    Hatar min bonus

    Jag vet inte vart jag ska börja... 
    Allmänt jävla trött och vet att jag kommer få extremt mycket påhopp men jag måste få skriva av mig. 

    Jag och sambon har varit tillsammans i typ 9 månader. I början var jag öppen för bonusen (hon är 7år) tyckte om henne och jag har verkligen försökt allt. Fixat så hon fått större rum, målat hennes rum i dom färgerna hon vill ha. Hämtar och lämnar på skolan. tex: Tidigare var hon på fritids på morgonen för att hennes pappa börjar tidigt, jag börjar senare och kan då köra henne till skolan så hon slipper fritids som hon enligt henne själv hatar. 
    Hon kan önska en maträtt när man gör den och ställer på bordet är hon inte hungrig och det är äcklig mat. Tittar jag på tv så ska hon kolla på tv. 

    Men ju flera pappa veckor det blir ju mera ogillar jag barnet. Hon är på riktigt odräglig. Gnällig och bio mamman skämmer bort henne. När hon är här och inte får som hon vill (pappan står på sig) så blir det typ kaos. Hon säger saker som sårar mig.. tex: "du kan ju ingenting". Hon säger det typ bara när pappan inte hör...
    Jag har börjat göra så att jag "gömmer mig" i sovrummet (eller åker till stallet) så jag slipper henne. Men nu vet jag inte om det är en tillfällighet eller om hon har kommit på något... Men hon använder sin pappas ipad som hon alltid har gjort. Hon kör slut på batteriet och ska sen spela när hon laddar. 

    Problemet är att laddaren finns vid min och sambons säng och vi har uttag i själva sängen så sladdar och sånt är undangömda i själva sängen och det ända som sticker fram är själva laddsladden = man kan liksom inte bara ta laddaren och gå för då måste man flytta på hela sängen...

    Och det är inte det är inte bara det att hon då ska vara där när jag är där. Utan hon vill vara ensam. Så då ska jag LÄMNA MITT sovrum för att HON ska få vara där SJÄLV. 
    Ska prata med sambon ikväll när hon sover. Men är det för mycket begärt att jag ska få vara själv i mitt eget sovrum?


    Jag har blivit tvungen att flytta ifrån min hemstad då min sambo inte kan flytta pga henne. Han vet att jag inte trivs i staden och att jag känner mig som en gäst i den här lägenheten.... Känner mig inte heller speciellt välkommen när hon säger att hennes rum är hennes och resten av lägenheten är hennes pappa...

    Jag har tidigare föreslagit att jag och sambon skulle vara särbos. Det vill inte han. Speciellt inte nu när vi planerar och försöker skaffa barn...

  • Svar på tråden Hatar min bonus
  • ungbrunett
    Anonym (Imbecill?) skrev 2016-01-31 13:06:27 följande:
    Du måste ha missförstått. Skulden ligger på ts enligt mig.
    Varför då?

    Enligt mig är det en uppfostringfråga. Uppfostringsansvaret ligger inte hos ts.
  • Anonym (Imbecill?)
    ungbrunett skrev 2016-01-31 13:08:59 följande:

    Fast hon är ju inte utomstående. Alla är ju en del av hushållet men hur man sedan definierar varandra kan se olika ut. Jag tror inte att det är ovanligt att exempelvis bonusföräldern inte känslomässigt ser barnet som en del av sin familj, men att barnet gör det. Det ena är inte bättre eller sämre än det andra och man måste tillåta barn att känna såsom de vill. Alla är en del av varandras hushåll och barnen har automatiskt en beroendeställning inför de vuxna i det, biologiska eller ej. 

    Mitt bonusbarn brukar rita teckningar på dagis av henne, hennes mamma, hennes pappa och jag och säga "detta är min familj". Ska jag säga "apapaaap, vi är inte familj bonus!" eller ska jag låta det bero? Självklart låter jag det bero, skulle aldrig ta från henne den känslan av trygghet som hon har bara för att jag ser saker på ett annat sätt. Tilläggas kan att barnets mammas kille knappast står med. Men då bor barnet till ca 90% hos oss så det är ju knappast konstigt.


    Om inte ts är utomstående så är inte heller barnet d. Det är ju ni som sagt att ts har rätt att tycka att barnet är utomstående, men då kan väl vissa få tycka att ts är utomstående. Eller har ni ändrat er nu? Ska ingen kallas för utomstående?
  • ungbrunett
    sandlilja skrev 2016-01-31 13:10:23 följande:

    Normalt sett löser man praktiska problem som att köpa en extra laddare och låta flickan använda ipaden på sitt rum, eftersom hon ändå tycks få använda den fritt i alla andra rum. Men det verkar ju bara vara symptom på större bekymmer. Att flickan kommer efter in i sovrummet och sen efter igen, kan det inte bero på att hon söker sällskap? Pappan är inte hemma, bonusmamma flyr till stallet eller stänger in sej på rummet. Det skulle kanske funka bättre om du ts ibland läste en saga eller spelade ett spel med henne så att hon fick tillfredsställt behovet att lära känna dej och en sjuårings behov av sällskap.

    Men mitt råd är att bli särbos och absolut inte bli gravid innan ni fått er konstellation att fungera. Om din sambo ger upp sin dotter och har henne bara varannan helg för att få ha dej som sambo på heltid - vill du ha en sån man som far till ditt barn? Som ger upp en sjuårig dotter för att hans tjej hatar barnet?


    Håller med dig delvis i det du säger. Dock tycker jag att det bör ligga på sambons ansvar att vara den som har huvudansvaret för att barnet blir stimulerat med lek osv. Ts kan ju leka men barnet om hon vill, men som det ser ut nu verkar det knappast vara det bästa för någon av dem.
  • Anonym (Imbecill?)
    StarTrust skrev 2016-01-31 13:12:14 följande:

    Barnet räknas som utomstående för Ts vilket inte mannen gör.


    Och baserat på att ts sambos barn har sagt att hemmet inte är ts hem så räknas ts som utomstående för barnet.
  • Anonym (Imbecill?)
    ungbrunett skrev 2016-01-31 13:12:54 följande:

    Varför då?

    Enligt mig är det en uppfostringfråga. Uppfostringsansvaret ligger inte hos ts.


    Eftersom problemet ligger i ts relation till barnet.
  • ungbrunett
    Anonym (Imbecill?) skrev 2016-01-31 13:13:46 följande:
    Om inte ts är utomstående så är inte heller barnet d. Det är ju ni som sagt att ts har rätt att tycka att barnet är utomstående, men då kan väl vissa få tycka att ts är utomstående. Eller har ni ändrat er nu? Ska ingen kallas för utomstående?
    Alla är (eller ska iaf vara) en del av hushållet på lika villkor. Dock så kan barnet för ts vara en utomstående, någon som ts inte räknar till sin familj. Detta innebär inte att barnet är utomstående hushållet - barnet och barnets pappa har ju ett band. Detta innebär heller inte att barnet ser ts som en utomstående i barnets familj. Förstår du?
  • ungbrunett
    Anonym (Imbecill?) skrev 2016-01-31 13:16:05 följande:
    Och baserat på att ts sambos barn har sagt att hemmet inte är ts hem så räknas ts som utomstående för barnet.
    Det kan barnet tycka och tänka så mycket barnet vill kring. Där ska ts och sambon sätta ner foten. Ett sådant beteende är inte acceptabelt. Hemmet är ts. 
  • Ess
    Anonym (Imbecill?) skrev 2016-01-31 13:13:46 följande:
    Om inte ts är utomstående så är inte heller barnet d. Det är ju ni som sagt att ts har rätt att tycka att barnet är utomstående, men då kan väl vissa få tycka att ts är utomstående. Eller har ni ändrat er nu? Ska ingen kallas för utomstående?
    Barnets familj består av pappan.
    Ts familj består av pappan, dvs sambon.
    Hans familj består av barnet och ts.
  • StarTrust
    ungbrunett skrev 2016-01-31 13:18:39 följande:

    Det kan barnet tycka och tänka så mycket barnet vill kring. Där ska ts och sambon sätta ner foten. Ett sådant beteende är inte acceptabelt. Hemmet är ts. 


  • ungbrunett
    Anonym (Imbecill?) skrev 2016-01-31 13:17:33 följande:
    Eftersom problemet ligger i ts relation till barnet.
    NEJ. Problemet ligger i barnets uppfostran och barnets otrygghet som leder till ett dåligt beteende mot alla i sammanhanget. Ansvaret ligger på föräldrarna att se till så att deras barn sköter sig och visar respekt mot andra. Ts reaktion: att "gömma" sig och vilja bort, är enligt mig helt naturligt när situationen är som den gör. Jag gör samma sak som hon när jag tycker att det blir för mycket här hemma.
Svar på tråden Hatar min bonus