Hatar min bonus
Jag vet inte vart jag ska börja...
Allmänt jävla trött och vet att jag kommer få extremt mycket påhopp men jag måste få skriva av mig.
Jag och sambon har varit tillsammans i typ 9 månader. I början var jag öppen för bonusen (hon är 7år) tyckte om henne och jag har verkligen försökt allt. Fixat så hon fått större rum, målat hennes rum i dom färgerna hon vill ha. Hämtar och lämnar på skolan. tex: Tidigare var hon på fritids på morgonen för att hennes pappa börjar tidigt, jag börjar senare och kan då köra henne till skolan så hon slipper fritids som hon enligt henne själv hatar.
Hon kan önska en maträtt när man gör den och ställer på bordet är hon inte hungrig och det är äcklig mat. Tittar jag på tv så ska hon kolla på tv.
Men ju flera pappa veckor det blir ju mera ogillar jag barnet. Hon är på riktigt odräglig. Gnällig och bio mamman skämmer bort henne. När hon är här och inte får som hon vill (pappan står på sig) så blir det typ kaos. Hon säger saker som sårar mig.. tex: "du kan ju ingenting". Hon säger det typ bara när pappan inte hör...
Jag har börjat göra så att jag "gömmer mig" i sovrummet (eller åker till stallet) så jag slipper henne. Men nu vet jag inte om det är en tillfällighet eller om hon har kommit på något... Men hon använder sin pappas ipad som hon alltid har gjort. Hon kör slut på batteriet och ska sen spela när hon laddar.
Problemet är att laddaren finns vid min och sambons säng och vi har uttag i själva sängen så sladdar och sånt är undangömda i själva sängen och det ända som sticker fram är själva laddsladden = man kan liksom inte bara ta laddaren och gå för då måste man flytta på hela sängen...
Och det är inte det är inte bara det att hon då ska vara där när jag är där. Utan hon vill vara ensam. Så då ska jag LÄMNA MITT sovrum för att HON ska få vara där SJÄLV.
Ska prata med sambon ikväll när hon sover. Men är det för mycket begärt att jag ska få vara själv i mitt eget sovrum?
Jag har blivit tvungen att flytta ifrån min hemstad då min sambo inte kan flytta pga henne. Han vet att jag inte trivs i staden och att jag känner mig som en gäst i den här lägenheten.... Känner mig inte heller speciellt välkommen när hon säger att hennes rum är hennes och resten av lägenheten är hennes pappa...
Jag har tidigare föreslagit att jag och sambon skulle vara särbos. Det vill inte han. Speciellt inte nu när vi planerar och försöker skaffa barn...