Anonym (Trött)

Äldre 30 Jan 13:31

370 svar

Hatar min bonus

Jag vet inte vart jag ska börja...
Allmänt jävla trött och vet att jag kommer få extremt mycket påhopp men jag måste få skriva av mig.

Jag och sambon har varit tillsammans i typ 9 månader. I början var jag öppen för bonusen (hon är 7år) tyckte om henne och jag har verkligen försökt allt. Fixat så hon fått större rum, målat hennes rum i dom färgerna hon vill ha. Hämtar och lämnar på skolan. tex: Tidigare var hon på fritids på morgonen för att hennes pappa börjar tidigt, jag börjar senare och kan då köra henne till skolan så hon slipper fritids som hon enligt henne själv hatar.
Hon kan önska en maträtt när man gör den och ställer på bordet är hon inte hungrig och det är äcklig mat. Tittar jag på tv så ska hon kolla på tv.

Men ju flera pappa veckor det blir ju mera ogillar jag barnet. Hon är på riktigt odräglig. Gnällig och bio mamman skämmer bort henne. När hon är här och inte får som hon vill (pappan står på sig) så blir det typ kaos. Hon säger saker som sårar mig.. tex: "du kan ju ingenting". Hon säger det typ bara när pappan inte hör...
Jag har börjat göra så att jag "gömmer mig" i sovrummet (eller åker till stallet) så jag slipper henne. Men nu vet jag inte om det är en tillfällighet eller om hon har kommit på något... Men hon använder sin pappas ipad som hon alltid har gjort. Hon kör slut på batteriet och ska sen spela när hon laddar.

Problemet är att laddaren finns vid min och sambons säng och vi har uttag i själva sängen så sladdar och sånt är undangömda i själva sängen och det ända som sticker fram är själva laddsladden = man kan liksom inte bara ta laddaren och gå för då måste man flytta på hela sängen...

Och det är inte det är inte bara det att hon då ska vara där när jag är där. Utan hon vill vara ensam. Så då ska jag LÄMNA MITT sovrum för att HON ska få vara där SJÄLV.
Ska prata med sambon ikväll när hon sover. Men är det för mycket begärt att jag ska få vara själv i mitt eget sovrum?

Jag har blivit tvungen att flytta ifrån min hemstad då min sambo inte kan flytta pga henne. Han vet att jag inte trivs i staden och att jag känner mig som en gäst i den här lägenheten.... Känner mig inte heller speciellt välkommen när hon säger att hennes rum är hennes och resten av lägenheten är hennes pappa...

Jag har tidigare föreslagit att jag och sambon skulle vara särbos. Det vill inte han. Speciellt inte nu när vi planerar och försöker skaffa barn...

Anonym (...)

Äldre 1 Feb 18:10

#246

Pkb skrev 2016-02-01 17:59:40 följande:

Jag påpekade i ett tidigare inlägg om att hata är ett starkt ord. Hon sa att hon var medveten om det men att ja, hon hatade henne. Då får man väl tro på henne, så länge hon inte skriver ett nytt inlägg om att hon inte hatar henne.

Återigen - Vad man skriver/känner när tröttheten, hopplösheten, rädslan, besvikelsen, sorgen, ilskan, frustration osv osv väller över en, stämmer oftast inte överens med den man egentligen är och känner.

En sönderstressad och frustrerad hjärna blir ologisk och orationell. Att klassa ts som en barnhatare/barnmisshandlare utifrån det hon i sitt dåliga mående har skrivit här är onödigt av oss som inte befinner oss under samma stress.

Är det inte då bättre att vi slutar fokusera på vad det är hon behöver hjälp och stöttning med för att på bästa sätt för alla parter ta sig ur den onda cirkeln, istället för att hänga upp oss på hur hon uttrycker sig?

ungbrunett

Äldre 1 Feb 18:25

#247

Anonym (öh) skrev 2016-02-01 17:09:46 följande:

Barnet. Barnet bor ihop med en människa som går och gömmer sig för barnet (och som dessutom har så extremt liten inneboende kapacitet att hon inte ens förmår skaffa en extra laddarsladd). Bland annat. Förövaren är ts men också pappan om han låter detta fortgå. Vanföreställningar finns det gott om i ts inlägg. Vad sägs om att hon var "tvungen att flytta från sin hemstad".

Att flytta ut löser väl verkligen saker, inte minst för barnet, vilket är vad jag bryr mig om i valet mellan vuxnas känsla av att vara "gäst i sitt eget hem" och barn som far illa av att "gästen" går runt och hatar dem.

Sluta. Ts gör rätt i att aktivt ta ett steg tillbaka i en situation som hon inte trivs med. En annan kanske hade agerat på ett annat sätt, kanske blivit verbalt eller fysiskt utåtagerande mot barnet?

I övrigt är det pappans ansvar att förse barnet med prylar och sådant som hen behöver. Ts ska inte gå och köpa extrasladdar till en unge vars pappa inte lärt ungen att bete sig på ett bra och uppfostrat sätt.

Är så trött på er som alltid letar fel i bonusföräldrar. Så skevt.

Alla ska trivas i sitt eget hem. Detta gäller såväl barnet som biologiska föräldrar eller partners till föräldrar. Alla har lika stor rätt att trivas och är det något som inte funkar så ska detta lösas - inte genom att skuldbelägga bonusföräldrar (vi vet hur gärna ni vill göra det, men realiteten är en annan). Det är alltså inte ts fel detta. Pappan måste ta sig i kragen.

Pkb

Äldre 1 Feb 18:29

#248

Anonym (...) skrev 2016-02-01 18:10:54 följande:

Återigen - Vad man skriver/känner när tröttheten, hopplösheten, rädslan, besvikelsen, sorgen, ilskan, frustration osv osv väller över en, stämmer oftast inte överens med den man egentligen är och känner.

En sönderstressad och frustrerad hjärna blir ologisk och orationell. Att klassa ts som en barnhatare/barnmisshandlare utifrån det hon i sitt dåliga mående har skrivit här är onödigt av oss som inte befinner oss under samma stress.

Är det inte då bättre att vi slutar fokusera på vad det är hon behöver hjälp och stöttning med för att på bästa sätt för alla parter ta sig ur den onda cirkeln, istället för att hänga upp oss på hur hon uttrycker sig?

Visst kan det vara så, men jag utgår från att TS tycker det hon skriver så länge hon inte skriver ett nytt inlägg och säger att hon inte hatar barnet.

Anonym (...)

Äldre 1 Feb 19:30

#249

Pkb skrev 2016-02-01 18:29:00 följande:

Visst kan det vara så, men jag utgår från att TS tycker det hon skriver så länge hon inte skriver ett nytt inlägg och säger att hon inte hatar barnet.

Och det hjälper situationen hur? Var det verkligen det viktigaste att reda ut här?

Säg nu att det verkligen är så att ts hatar barnet - Hur hjälper man henne bäst då att ta sig ur det? Genom gång på gång påpeka det och berätta för henne hur fel det är att känna så, eller att komma med konstruktiva och praktiska råd som är till nytta för alla inblandade?

Ovsett ts känslor så är ju situationen densamma. För det började ju inte med att ts tog avstånd pga sina negativa känslor.

Anonym (Lisa)

Äldre 1 Feb 19:59

#250

Anonym (...) skrev 2016-02-01 19:30:44 följande:

Och det hjälper situationen hur? Var det verkligen det viktigaste att reda ut här?

Säg nu att det verkligen är så att ts hatar barnet - Hur hjälper man henne bäst då att ta sig ur det? Genom gång på gång påpeka det och berätta för henne hur fel det är att känna så, eller att komma med konstruktiva och praktiska råd som är till nytta för alla inblandade?

Ovsett ts känslor så är ju situationen densamma. För det började ju inte med att ts tog avstånd pga sina negativa känslor.

Ts har fått många svar om att flytta!

Anonym (...)

Äldre 1 Feb 20:15

#251

Anonym (Lisa) skrev 2016-02-01 19:59:23 följande:

Ts har fått många svar om att flytta!

Och en eventuell flytt kommer resultera i att?

Pkb

Äldre 1 Feb 20:38

#252

Anonym (...) skrev 2016-02-01 19:30:44 följande:

Och det hjälper situationen hur? Var det verkligen det viktigaste att reda ut här?

Säg nu att det verkligen är så att ts hatar barnet - Hur hjälper man henne bäst då att ta sig ur det? Genom gång på gång påpeka det och berätta för henne hur fel det är att känna så, eller att komma med konstruktiva och praktiska råd som är till nytta för alla inblandade?

Ovsett ts känslor så är ju situationen densamma. För det började ju inte med att ts tog avstånd pga sina negativa känslor.

Nu kan ju inte jag ta på mig skulden för vad andra har sagt, jag brukar inte säga att personer jag inte känner är hemska och visst, jag kan komma med något konstruktivt, brukar oftast slänga in ett inlägg här och där då jag inte känner att det är värt att lägga ner massa tid och energi på flera långa inlägg om något som inte påverkar mitt liv, men då jag ändå vill kommentera. Men here it goes om ni så gärna vill höra min åsikt, hehe :p

Jag vet inte om pappan har uppfostrat sin dotter dåligt. Ts sa även något om att barnet säger vissa saker när pappan inte hör, det är viktigt att hon tar upp det med pappan så att han vet. Kanske är han på barnets sida av anledningar vi inte vet, vi har ju bara hört ts version och vet inte om hon valt att utelämna något, det vill jag dock inte spekulera i. Men även väluppfostrade barn beter sig någon gång dåligt, det är något som vi alla gör/gjort när vi håller på att bli vuxna. Det ett barn då behöver är vägledning och förebilder. Man kan ju inte tvinga någon att gilla någon annan men jag tror det är viktigt för ett barn att få veta att man inte hatar dom så fort dom gör något som är fel och gillar dem endast när de gör det som är rätt utan istället tillrättavisar dem. Ts man kan göra det om inte ts vill och vill inte hennes man det så kanske hon ändå borde överväga att tillexempel sätta ner foten när barnet försöker köra ut ts från rum efter rum. Man kan inte förändra andra, man kan endast förändra sig själv och detta blir extra tydligt när en vuxen är osams med ett barn. Barn har inte den mogenhet vi vuxna har och därför tycker inte jag att det låter bra att säga att det är barnets fel att det är hatat och att det är barnets fel att relationerna i hemmet inte fungerar, ett barn på 7år kan ju inte lösa en sådan situation utan vi måste visa hur och ge dom verktyg för att lära sig att lösa konflikter när det blir äldre, verktyg som de i sin tur kan föra vidare till sina barn. Alla måste göra förändringar här men de vuxna måste vara de första med att föregå med gott exempel då vi är bättre på det än ett barn, därför anser jag att det är rätt att börja i de vuxnas ände.

Pkb

Äldre 1 Feb 20:41

#253

Och en sak till, ts man/sambo: köp en laddare

Anonym (hoja)

Äldre 1 Feb 20:42

#254

Anonym (...) skrev 2016-02-01 17:52:36 följande:

Hur blir barnet misshandlat när ts drar sig undan? Laddsladdens placering var pappans beslut förstod jag det som.

För att få bo ihop med sin partner så behövde hon byta stad ja. Hennes sambo kunde inte flytta då barnets mamma fanns på den orten han befann sig i. Hur är det en vanföreställning?

Barnets känslor började inte med ts, som det tydligt framgår i trådstarten. Min gissning är att pappans oförmåga att tillgodose flickans behov och att guida henne i den nya familjesituationen, skapade känslor hos flickan som hon hade svårt att hantera och lät gå ut över bonusmamman. Utan stöttning och vägledning från honom så eskalerade givetvis situationen till det den är idag.

Så oavsett om ts väljer att avsluta relationen och flytta ut eller inte, så kvarstår det faktum att flickan behöver en pappa som är engagerad, intresserad, pedagogisk och inkännande.

Tror pappan och ts är lika stora kålsupare båda två.

Ts misslyckas ju med det mest grundläggande för att få en relation att fungera - att sätta gränser för sin egen person och att kommunicera.

Ts kan inte förvänta sig att andra ska vara tankeläsare eller ta ansvar för henne som för ett barn. Det bästa vore om hon kunde kommunicera till sin partner om hur hon upplever situationen och hur hon skulle vilja ha det istället. Och att hon satte gränser för pappan och flickan om sånt som hon inte är okej med.

Varför i hela fridens namn kör hon ungen till skolan när hon egentligen inte vill?? Och gnäller över det efteråt. Gillar hon att ha på sig offerkoftan eller? Och varför säger hon inte bara till ungen att deras sovrum är deras rum och att hon snällt får vänta på paddan när hon ligger där inne och vilar.

Barn känner av vibbar. Och hatar falska människor. Mycket bättre att ts är ärlig. Då finns det åtminstone något att bygga vidare på.

Tror ts och sambon behöver familjerådgivning för att förbättra situationen.

Anonym (...)

Äldre 1 Feb 21:07

#257

Pkb skrev 2016-02-01 20:38:50 följande:

Nu kan ju inte jag ta på mig skulden för vad andra har sagt, jag brukar inte säga att personer jag inte känner är hemska och visst, jag kan komma med något konstruktivt, brukar oftast slänga in ett inlägg här och där då jag inte känner att det är värt att lägga ner massa tid och energi på flera långa inlägg om något som inte påverkar mitt liv, men då jag ändå vill kommentera. Men here it goes om ni så gärna vill höra min åsikt, hehe :p

Mitt inlägg var inte riktat till dig personligen, och frågeställningarna var mer som tankeställare till de som leder lynchmobben. Svart eller vitt funkar inte i relationer, särskilt inte i styvfamiljer, och det verkar en del här inne ha missat. Man fokuserar på ts sätt att uttrycka sin frustration istället för att konstruktivt ge henne verktyg att komma vidare med.

Pkb skrev 2016-02-01 20:38:50 följande:

Jag vet inte om pappan har uppfostrat sin dotter dåligt. Ts sa även något om att barnet säger vissa saker när pappan inte hör, det är viktigt att hon tar upp det med pappan så att han vet. Kanske är han på barnets sida av anledningar vi inte vet, vi har ju bara hört ts version och vet inte om hon valt att utelämna något, det vill jag dock inte spekulera i. Men även väluppfostrade barn beter sig någon gång dåligt, det är något som vi alla gör/gjort när vi håller på att bli vuxna. Det ett barn då behöver är vägledning och förebilder. Man kan ju inte tvinga någon att gilla någon annan men jag tror det är viktigt för ett barn att få veta att man inte hatar dom så fort dom gör något som är fel och gillar dem endast när de gör det som är rätt utan istället tillrättavisar dem. Ts man kan göra det om inte ts vill och vill inte hennes man det så kanske hon ändå borde överväga att tillexempel sätta ner foten när barnet försöker köra ut ts från rum efter rum. Man kan inte förändra andra, man kan endast förändra sig själv och detta blir extra tydligt när en vuxen är osams med ett barn. Barn har inte den mogenhet vi vuxna har och därför tycker inte jag att det låter bra att säga att det är barnets fel att det är hatat och att det är barnets fel att relationerna i hemmet inte fungerar, ett barn på 7år kan ju inte lösa en sådan situation utan vi måste visa hur och ge dom verktyg för att lära sig att lösa konflikter när det blir äldre, verktyg som de i sin tur kan föra vidare till sina barn. Alla måste göra förändringar här men de vuxna måste vara de första med att föregå med gott exempel då vi är bättre på det än ett barn, därför anser jag att det är rätt att börja i de vuxnas ände.

Håller med dig helt.

Hatar min bonus

INNEHÅLL