• Anonym (?)

    Förstör jag för pappan och barnen?

    Min sambo och jag separerade nyligen, vi har två barn tillsammans som är 9 och 11. Det var jag som ville avsluta relationen då jag börjat se honom mer som än kompis än en partner samt att vi ville olika saker med vår relation.

    Jag kommer att bo kvar i lägenheten och köpa ut honom och han kommer att köpa en ny till sig. Detta är vi överens om och han har varit tydlig med att han inte vill bo kvar här. När han har hittat boende till sig kommer vi att ha barnen varannan vecka.

    För mig hade det varit helt okej att han bott kvar här tills dess att han hittat en ny lägenhet, men han vill inte utan har valt att bo hos sin bror så länge. Där kan han inte ha barnen varannan vecka så de har bott kvar här hos mig och bara träffat pappan någon gång (det har bara gått ca 2 veckor).

    Nu har pappan kommit fram till att han vill vara med barnen lika mycket som jag och hans lösning på det är att vi bor varannan vecka i min lägenhet till dess att han fixat sin egen lägenhet. Denna lösning fungerar inte alls för mig eftersom jag inte har någonstans där jag kan bo varannan vecka under en längre tid. Pappan tycker att jag får lösa det på något sätt.

    Mitt förslag är att han flyttar tillbaka hit. Jag har erbjudit mig att sova i ena barnets rum så han kan ha sovrummet för sig själv, men det vill han inte. Jag har då lagt fram som förslag att jag kan hålla mig hemifrån två kvällar i veckan så kan han och barnen umgås här hela kvällen. Samt att jag kan åka bort någon helg. Han får givetvis träffa och umgås med barnen övrig tid också, bara det att det får ske på annan plats än i mitt hem om han inte vill träffa mig.

    Pappan tycker att jag är oresonlig och förstör för honom och barnen för att jag inte går med på lämna mitt hem varannan vecka. Jag tycker väl egentligen att han kan vara glad för det jag erbjudit honom, samtidigt som jag så klart inte vill försvåra hans umgänge med barnen. Så vad tycker ni? Förstör jag för pappan och barnen? Borde jag lämna min lägenhet till honom varannan vecka (hur nu det skulle gå till)?

  • Svar på tråden Förstör jag för pappan och barnen?
  • Anonym (Så fel.)
    fkh skrev 2016-02-26 18:36:27 följande:

    Visserligen är det hans problem men det är du som ställt till det. Den som bryter upp får i min mening göra lite mer uppoffringar i det praktiska. Du kan ju uppenbarligen inte sätta dig in i hans situation. Hade scenariot varit omvänt och tråden startats av en man så hade han inte fått samma medhåll som du får här.


    Håller med till 100%. De som väljer att bryta får göra lite mer uppoffringar. Spelar ingen roll om det är en kvinna eller man.
  • Anonym (Så fel.)
    Anonym (suck) skrev 2016-02-26 18:55:25 följande:

    Den som bryter upp får göra mer uppoffringar? Dummaste jag hört! Det tog mig många år och oändligt många tårarar innan jag hade lyckats samla tillräckligt med ork att faktiskt lämna min man. Våra problem gick inte att lösa men han hade gärna fortsatt va gifta, dock va det ju på bekostnad av mitt välmående. Så när jag väl satt ner foten så var jag färdig med att offra mig själv för honom. Sen självklart hjälper jag honom och underlättar så mycket jag kan, men det får gå åt båda hållen.


    Jag antar att din föredetta är en kvinnomisshandlare annars är allt det du skrivit skitsnack.
  • Anonym (suck)
    Anonym (Så fel.) skrev 2016-02-26 19:02:51 följande:

    Jag antar att din föredetta är en kvinnomisshandlare annars är allt det du skrivit skitsnack.


    Nej han har aldrig slagit mig. Så jag kan inte må dåligt för någonting annat än om han misshandla mig? Eller hur menar du att det skitsnack?
  • Anonym (Nnn)
    Anonym (suck) skrev 2016-02-26 18:55:25 följande:

    Den som bryter upp får göra mer uppoffringar? Dummaste jag hört! Det tog mig många år och oändligt många tårarar innan jag hade lyckats samla tillräckligt med ork att faktiskt lämna min man. Våra problem gick inte att lösa men han hade gärna fortsatt va gifta, dock va det ju på bekostnad av mitt välmående. Så när jag väl satt ner foten så var jag färdig med att offra mig själv för honom. Sen självklart hjälper jag honom och underlättar så mycket jag kan, men det får gå åt båda hållen.


    Har exakt samma erfarenhet men folk här tycks tro att man dumpar och ser går ut och firar med champagne. Den som "blir lämnad" kan mycket väl ha uppfört sig som ett tvättäkta arsle under många år och parasiterat på den andre parten både känslomässigt och ekonomiskt. Helt plötsligt ska vederbörande alltså ha någon form av "offerstatus" och rätt att diktera villkoren - helt galet!
  • micromat
    fkh skrev 2016-02-26 18:36:27 följande:

    Visserligen är det hans problem men det är du som ställt till det. Den som bryter upp får i min mening göra lite mer uppoffringar i det praktiska. Du kan ju uppenbarligen inte sätta dig in i hans situation. Hade scenariot varit omvänt och tråden startats av en man så hade han inte fått samma medhåll som du får här.


    Men herregud! Sen när ställer man till det för att man avslutar ett förhållande som inte är bra och som varit dålig en lång period? Herregud!! Det är så man förundras ibland.

    Man ställer inte till det för att man avslutar något dåligt, man rättar till något.

    Hade det varit en man som startat tråden hade alla klappat honom medhårs och ansett att hans ex skulle bo kvar tills hen hittat något eget. Det för barnens skull.
  • micromat
    Anonym (Så fel.) skrev 2016-02-26 19:02:51 följande:

    Jag antar att din föredetta är en kvinnomisshandlare annars är allt det du skrivit skitsnack.


    Varför skulle han va en kvinnomisshandlare och varför är det skitsnack?

    Jag har precis samma erfarenhet. Brukar du själv fira, festa och göra kullerbyttor av glädje när du gör slut med någon?
  • fkh
    Anonym (suck) skrev 2016-02-26 18:55:25 följande:

    Den som bryter upp får göra mer uppoffringar? Dummaste jag hört! Det tog mig många år och oändligt många tårarar innan jag hade lyckats samla tillräckligt med ork att faktiskt lämna min man. Våra problem gick inte att lösa men han hade gärna fortsatt va gifta, dock va det ju på bekostnad av mitt välmående. Så när jag väl satt ner foten så var jag färdig med att offra mig själv för honom. Sen självklart hjälper jag honom och underlättar så mycket jag kan, men det får gå åt båda hållen.


    Egentligen orkar jag inte höra allas personliga historia här men det är nog för de flesta underförstått att jag syftade till den som brutit upp ett förhållande där den ena blir lämnad och får sitt hjärta krossat som ts beskrivning av situationen antyder. Lämnar man en person som bedragit, sårat eller dyl så är det naturligtvis inte samma sak. Gör dig själv en tjänst och var inte så lättkränkt.
  • Anonym (suck)
    Anonym (Nnn) skrev 2016-02-26 19:21:32 följande:

    Har exakt samma erfarenhet men folk här tycks tro att man dumpar och ser går ut och firar med champagne. Den som "blir lämnad" kan mycket väl ha uppfört sig som ett tvättäkta arsle under många år och parasiterat på den andre parten både känslomässigt och ekonomiskt. Helt plötsligt ska vederbörande alltså ha någon form av "offerstatus" och rätt att diktera villkoren - helt galet!


    Exakt. Att skilja mig var något av det svåraste jag har gjort. Även om beslutet var mitt så har jag mått lika dåligt som honom, jag är också ledsen och sårad. Sånt här är aldrig lätt för nån part.
  • fkh
    micromat skrev 2016-02-26 19:59:48 följande:

    Men herregud! Sen när ställer man till det för att man avslutar ett förhållande som inte är bra och som varit dålig en lång period? Herregud!! Det är så man förundras ibland.

    Man ställer inte till det för att man avslutar något dåligt, man rättar till något.

    Hade det varit en man som startat tråden hade alla klappat honom medhårs och ansett att hans ex skulle bo kvar tills hen hittat något eget. Det för barnens skull.


    Suck..

    Ts beskrivning av situationen är att hon själv under en längre tid sett sin sambo som en kompis mer än något annat och därför vill separera. Kändlan är enligt henne inte ömsesidig då han vill stanna i förhållandet. Hade min man fått för sig detsamma efter mer än tio år tillsammans så är det naturligtvis mitt problem att han bryter upp men det är han som har skapat problemet. Han lider inte av det på samma sätt som jag gör då jag inget hellre vill än att lappa ihop oss och fortsätta leva tillsammans. Med det är det inte sagt att man inte ska bryta upp men man kan ju fortfarande kalla saker för vad de är. För ts är inte situationen olidlig då hon vill bryta upp, för hennes sambo är den ju det eftersom han inte vill bryta upp.

    ?? Vad är problemet?
  • Anonym (Nnn)
    fkh skrev 2016-02-26 20:09:55 följande:

    Suck..

    Ts beskrivning av situationen är att hon själv under en längre tid sett sin sambo som en kompis mer än något annat och därför vill separera. Kändlan är enligt henne inte ömsesidig då han vill stanna i förhållandet. Hade min man fått för sig detsamma efter mer än tio år tillsammans så är det naturligtvis mitt problem att han bryter upp men det är han som har skapat problemet. Han lider inte av det på samma sätt som jag gör då jag inget hellre vill än att lappa ihop oss och fortsätta leva tillsammans. Med det är det inte sagt att man inte ska bryta upp men man kan ju fortfarande kalla saker för vad de är. För ts är inte situationen olidlig då hon vill bryta upp, för hennes sambo är den ju det eftersom han inte vill bryta upp.

    ?? Vad är problemet?


    [quote=76381025][quote-nick]fkh skrev 2016-02-26 20:09:55 följande:[/quote-nick]Suck..

    Har skrivit fler inlägg med andra synpunkter men nu orkar jag ärligt talat inte dra detta fler varv.
Svar på tråden Förstör jag för pappan och barnen?