Förstör jag för pappan och barnen?

Fast allt går att lösa om man vill! Och är ngt man redan borde tänkt på innan! Det handlar om att ts inte vill hitta en lösning. Det kanske inte blir det bekvämaste eller roligaste lösningen/ boendet, men den är ändå bara tillfällig och inte för evigt.

Fast allt går att lösa om man vill! Och är ngt man redan borde tänkt på innan! Det handlar om att ts inte vill hitta en lösning. Det kanske inte blir det bekvämaste eller roligaste lösningen/ boendet, men den är ändå bara tillfällig och inte för evigt.

Men varför ska ts behöva hitta en ny bostad? Hon har ju redan en?

Ja men det är långt ifrån alla som kan hålla en god stämning som barnen inte känner av om man väljer att båda bor kvar tills nytt boende är hittat. 

Kanske kan ts ta in på vandrarhem, om hon nu varken har vänner eller familj att sova hos. Är ju billigare och mer prisvärt än att själv hyra en bostad om nu exet inte vill gå på den lösningen om nu ts föreslagit det. Det är inte för alltid utan enbart tillfälligt. Jobbigt ja, men som sagt tillfälligt och för barnens skull. Och jag tror knappast ts ex vill bo hemma hos vänner hur länge som helst, för det är ju lika jobbigt för han som vem som helst att bo så, utan jag tror även han vill hitta en lägenhet så han kan gå vidare med livet. 

Eller så kan exmaken växa upp och acceptera något av ts förslag eller aktivt själv hjälpa till att hitta en lösning. Varför är det enbart ts som ska vända ut och in på sig för att göra honom nöjd? Och säg inte att det är pga att det var hennes beslut att lämna. För dom har haft problem länge, dom har vart i terapi och kommit fram till att dom vill väldigt olika saker med deras förhållande. Så det kom inte direkt som nån överraskning för exmaken. Och det är inte ts fel eller ensam hennes ansvar att lösa allt.

Jag vill tacka alla som tagit sig tid att svara i tråden!

Igår hade jag ett långt telefonsamtal med exet där vi pratade ut om vår situation. Han tycker själv att han betett sig barnsligt och har bett om ursäkt för hur han betett sig de senaste veckorna. 

Han kommer att flytta tillbaka hem när han och barnen kommer hem från resan de är på just nu. Kanske kommer vi att leta upp en liten lägenhet att bo i varannan vecka tills det löst sig med hans lägenhet längre fram men i nuläget är det inte aktuellt.

Det känns väldigt bra just nu och jag har goda förhoppningar om att vi ska få till ett bra samarbete framgent. Men framförallt känns det fruktansvärt skönt att han återigen beter sig som den person jag levt ihop med i 15 år, den han var de senaste veckorna är ingen jag kände igen och det var obehagligt.

Tack än en gång alla som tog sig tid!

Jaaa det är det :)!

Tack för alla dina svar i den här tråden, de har hjälpt mig mycket! Tycker att du och din exman verkat ha löst er skilsmässa på ett föredömligt sätt, måste vara extra svårt med en så liten som ni har med i bilden, och jag hoppas och tror att det kommer gå lika bra för er framgent.

Nu har det förvisso redan löst sig, men jag kände mig ändå sugen så...

Den här tråden handlar inte om vad som är bäst för barnen, för det har mitt EX och jag inga problem med att avgöra. Dessutom vore det fruktansvärt onödigt för mig att starta en sån tråd, då det inte finns någonting DU eller någon annan än mig, mitt ex eller våra barn kan göra för att jag ska ändra uppfattning i frågan.

Men eftersom du envisas så. Våra barn skulle inte ta någon skada av att inte BO med exet under den här tidsperioden förutsatt att han får till ett frekvent umgänge med barnen ändå. Det kommer och har han redan börjat få. Då jag vet att VÅRA barn kan få sina behov av båda sina föräldrar tillgodosedda även om jag bor kvar i lägenheten finns det ingen annan anledning för mig att vända ut och in på mig själv för att hjälpa exet när han är så ovillig själv. Det här är således ett problem mellan oss VUXNA och självklart sätter jag mina behov före exets.

Jag tror för övrigt inte ens varannan veckas lösningen är speciellt bra för VÅRA barn, inte när det skulle innebära att jag (eftersom sambon har det ordnat för sig) skulle behöva bo under väldigt oordnade former. Vi kanske har ovanliga och unika barn (eller?), men de skulle bli stressade (speciellt den yngsta som är orolig av sig) av att inte veta vart de hade mig, speciellt i den här i övrigt turbulenta perioden. 

Intressant att man kan tolka det som att barnet inte är tryggt med pappan. Jag tolkar det snarare som att barnen gärna vill veta var den frånvarande föräldern är, vilket mina barn också gärna vill veta. Jag vill också veta ungefär var min familj är

Glad att det löser sig just nu, och hoppas exet kan hitta en bra lägenhet nära er på sikt!