Förstör jag för pappan och barnen?

Han skulle ju lika gärna kunna kräva sin rätt att få köpa ut henne istället för vice versa och bett henne hitta nytt boende. Sen är det en stor skillnad på att slänga ut någon och att be någon hitta en alternativ boendelösning varannan vecka, men varför inte bre på med lite melodramatik. Det ser inte ut som att någon hamnar på gatan iallafall så lugna dig lite.

Men det skulle ju inte spela någon roll om han ville köpa ut ts istället. Fram tills bodelningen är lägenheten deras gemensamma hem oavsett vem som slutgiltigen köper ut vem.

Ja men det är ju precis det jag säger. Medan ts i trådstarten skriver "jag tycker väl egentligen att han kan vara glad för det jag erbjudit honom" hon har ju inte erbjudit något alls när det är underförstått att han har lika stor rätt att bo där som hon har. Det han ber om är en lösning för att kunna bo med sina barn och samtidigt slippa bo tillsammans med sin fd som nyligen brutit upp med honom; legitimt. Hon har i sin tur erbjudit sig att hyra en lägenhet tillsammans med honom att bo i växelvis även om det är synd att hon inte understryker detta i trådstarten så är det också legitimt. Det känns lite som att du diskuterar med dig själv.

Men what's the problem then? De har ett gemensamt hem som de båda kan bo i. Den enda skyldigheten de har mot varandra är att bete sig respektfullt mot varandra i hemmet.

Ja vad är problemet frågade jag ju dig? Det är du som skriver till mig. Jag inledde här med att dela på lägenheten och bo växelvis någon annanstans är gynnsamt för barnen och en bra kompromiss för båda parter. Då stod det inte klart att ts erbjudit ett sådant upplägg men sen kröp det fram. Därför fattar jag inte vad du vill riktigt.

Du har alltså inte brytt dig om att läsa alla ts inlägg? Och svarar/argumenterar utifrån en liten del av den information hon gett?

Likadant orkar du inte läsa allt i de inlägg du svarar på?

Bra att veta! Då slutar jag läsa dina inlägg och struntar i dina argument.

Att jag avslutade en relation vi båda är ansvariga för inte fungerade gör mig INTE skyldig att göra några som helst uppoffringar för hans skull. Vidare har mitt ex ingen som helst ensamrätt på att må dåligt över separationen bara för att det var jag som avslutade den. Jag är också ledsen och mår dåligt. 

Jag har inte fördjupat mig i anledningen till separationen då det inte är den tråden handlar om. Att jag överhuvudtaget behandlar den i trådstarten är för att klarlägga grundförutsättningarna, det vill säga att vårt uppbrott inte rör otrohet, misshandel, missbruk eller dylikt.

Att jag i trådstarten bara skriver att separationen beror på att jag inte längre har "rätt" känslor för mitt ex innebär inte att jag, som du nästan verkar tro, har VALT att tappa mina känslor för exet. Utan självklart finns det bakomliggande orsaker till varför jag inte längre känner likadant för för honom. Jag skriver också att jag valt att avsluta relationen för att vi vill olika med den, med det menar jag att vi inte kan leva tillsammans utan att minst en av oss mår dåligt, i praktiken båda. För det var faktiskt inte så att mitt ex mådde speciellt bra i vår relation innan jag valde att avsluta den.

Jag saknar varken empati eller förmåga att sätta mig in i mitt ex situation. Jag förstår som sagt mycket väl att han mår dåligt över situationen och varför han håller på som han gör. Det finns ingen motsättning mellan att ha empati och att inte göra som han kräver.

Mitt ex kräver att jag ska lämna lägenheten till honom varannan vecka samtidigt som han vägrar att diskutera hur det skulle gå till, det enda han sagt när jag försökt prata med honom om det är att det är min sak att lösa. När inte ens han själv är villig att komma med förslag eller diskutera hur vi ska lösa HANS problem så har jag ingen lust att sätta mina behov åt sidan för att "hjälpa" honom.

Jag har inte förstått det som att du har argumenterat utifrån barnens perspektiv utan ifrån mitt EX perspektiv. Det är ju att inte kunna se saken från hans sida du kritiserad mig för. Vidare har du DINA erfarenheter av dina föräldrars separation och av vad som fungerade för er och de är på intet sätt allmängiltiga. Att varannan veckas lösningen var det bästa för dig innebär INTE att den skulle vara det för våra barn och det är den inte heller, men det är faktiskt inte det tråden handlar om. 

Att du känner dig tvungen att rättfärdiga ditt uppbrott med ditt ex är inte mitt problem. Du startar en tråd på ett diskussionsforum och frågar vad andra tycker. I mitt första inlägg riktat till dig så skriver jag att jag och min syster som skilsmässobarn fick mycket i utbyte av att mina föräldrar hade samma upplägg som din sambo föreslog, då vi fick vänja oss vid tanken av föräldrar som bor isär inledningsvis inom hemmets trygga väggar, för att sedan flytta ut och bo halvtid i ett annat hem. Att du valde att bli kränkt och ta åt dig av den sista meningen i hela inlägget är ju inte heller mitt problem utan snarare synd att du inte kunde kontra med att "jag har erbjudit honom att tillsammans hyra lägenhet som vi bor i växelvis" om nu så är fallet. Det hade ju liksom haft lite mer relevans då jag aldrig ifrågasatt anledningen bakom eran separation och jag inte ser att den har någon betydelse heller. Faktumet att du inte har några problem med att bo under samma tak som honom medan han har det tyder ju på att det just är svårt för honom att bo under samma tak och inte för dig. Då kan det vara värt att mötas på vägen vilket du också gjort tydligen men valde att undanhålla den lilla informationen i din respons till mig för att, ja man får väl anta att du gillar att tjafsa om ingenting eller så sticker det dig i ögonen att någon inte ger dig 100% medhåll. Det kan du få av dina väninnor istället tycker jag. Starta inte en tråd där du ber om folks syn på saken ifall du bara tänker snäsa att "du vet ju ingenting om vår situation" för att du just har förklarat den halvtaskigt i inledningen och inte bara får medhåll. Hoppas du lyckas eliminera den procenten som vågar säga emot ditt tillvägagångssätt så du får leva med den antagligen falska övertygelsen att han gjort allt fel och du har gjort allt rätt, så får du sova gott om nätterna. Lycka till med det