Septemberbebisar 16'

Det är precis samma hos oss! Min kille jobbar borta och han verkade inte supertaggad på kurserna heller. Tror att ja kommer att gå själv, iallafall på profylaxkursen. Är väl den jag känner mig mest intresserad av :) känns inte direkt jobbigt att gå själv heller. Eller kanske om alla andra har med sig en partner men det får gå!

Gått in i vecka 18 nu, jippi! Ca 2 veckor kvar till RUL då vi ska få se en ännu större grabb in action utan oron som de tidigare ul:en har inneburit för vår del

Fråga till er andra: Det är ju mitt tredje barn, så jag är större tidigare än jag varit förut, och känner mig generellt "mer gravid" än jag gjort den här veckan med de andra barnen (även om jag inte gått upp så överdrivet många kilon i vikt). Tung & stor mage (löjligt stor mage faktiskt) = större tryck neråt, det förstår jag också. Men jag är ändå lite fundersam på om jag borde kontakta min bm innan jag egentligen ska träffa henne efter RUL.

I vecka 15 började jag nämligen känna ett tryck neråt sent på kvällarna (ni som varit gravida tidigare vet vad jag menar, den där känslan av att bära omkring ett klot mellan låren som pressar i snippan, rumpan och höfterna), samt lite sd.
För varje vecka har tiden förskjutits, så att jag nu i vecka 18 börjat känna trycket neråt redan vid 9-tiden på morgonen. Har inte ont av det egentligen, men tycker det är lite obehagligt att detta kommer så tidigt i graviditeten eftersom jag med barn nr 2 inte fick sd och tryck förrän i vecka 33 eller något sådant.

Gå långa sträckor utan vila är för min del nu uteslutet, för då känns det som om gossen ska ramla ut

Andra flerbarnsföräldrar som känner igen sig i detta och hur har ni resonerat om man inte egentligen har ont eller läcker någon vätska som tyder på för tidig förlossning? Känner mig så omogen att behöva ställa en sådan här fråga till sjukvården när det förmodligen är helt normalt och bara nojjigt att fundera över så jag tänkte stämma av med er andra experter först

Jag har världens bästa jobb och arbetsgivare (statlig myndighet och skitbra manlig chef som själv tar nästan all vabb hemma hos sig), så den här gången har vi tänkt dela föräldraledigheten lite annorlunda än förut:

Innan förlossningen: helt ledig ca 1 månad
Från förlossningen ---> bebisen 1 månad: jag är helt ledig och pappan tar ledigt med dubbeldagar några dagar varje vecka
Bebisen 1 månad ---> juni 2017: jag tar ut 4 dagar FL och arbetar 1 dag/vecka hemifrån, då är maken föräldraledig nån eller ett par dagar varje vecka
Efter semestern nästa år tar maken över och är helt föräldraledig fram till årsskiftet 2017/18 har vi tänkt så att bebisen är åtminstone 18 månader innan han skolas in på förskolan.

Eftersom jag verkar kunna arbeta hemifrån en del så sparar vi många föräldradagar och jag får behålla min position på arbetet, samt gubben får vara med bebisen redan från start mer än tidigare

Vi var på RUL i fredags och fick nytt BF 16e september, tidigare var det 22a. Både min man och jag kände "oj, så snart?!" ;)

Allt såg bra ut men jag skäms nästan för att erkänna att vi sa att om det går/syns vill vi trots allt veta kön. Barnmorskan hade inget problem med det och i slutet ägnade hon flera minuter åt att puffa och knuffa för att komma åt. Det var inte jätteviktigt men jag är galet nyfiken av mig. Har tidigare sagt att det får bli en överaskning... Nope, kunde inte hålla mig men nu kallar vi bebisen vid namn och det blir faktiskt lite mer "personligt". Det blir mer verkligt än en hen, även om man såklart vet att det är det ena eller det andra...

Efter RUL:et har vi shoppat loss, nåja, billigt och begagnat. Kände att det vore skönt att ha saker som skötbord fixat innan min foglossning ev blir etter värre. Idag blev vi även med vagn, så nu kan vi börja träna med hundarna så att de kan gå brevid.

Nu har jag nästan slutat nojja och oroa mig, jämfört med tidigare. Har känt buffar sedan v 18-19 och nu efter RUL:et har jag bestämt att jag äntligen skall få uppskatta och vara glad över graviditeten. Kan slappna av på ett helt annat sätt och vågar nu bonda med vår bebis. Trodde aldrig jag skulle uppskatta bebisrörelser... Allt är ju inte mysigt, har ont och känner mig lite kass men nu tänker jag göra det bästa av situationen, i värsta fall har jag varit glad i onödan.

Ja visst är det skönt att äntligen kunna slappna av ? Har känt rörelser varje dag nu i en vecka ungefär och är så skönt att inte känna oro hela tiden!

Jag kände första rörelserna förra veckan, vilken glädje! En stor sten lyftes från mina axlar. Har dock inte känt så värst mycket sen dess, och längtar tills det är mer frekvent. Har rul om en vecka och längtar så oerhört efter att få se den lilla <3

Absolut, det är lite som att få ett nytt liv. Igår när mannen lyssnade på magen sparkade bebisen till så att han kände det mot örat. Trodde inte det skulle kunna kännas så tidigt men det var en rejäl kick, har bara hänt en gång men var väldigt mysigt. =)

Nu har jag bevis på min magkänsla, vi ska få en pojke :)

Jag är mitt i vecka 24... Och det känns som om bebis försöker bryta sig ut från magen. Mornarna och kvällarna är "värst"... Men känns även på dagarna. Får hoppas h"n lugnar ner sig något tills det är dags för förlossning!^^

Dags för vårt RUL idag! Ska bli så kul att få se vår lille gosse igen - utan all oro som varenda ul hittills inneburit av olika anledningar. Med tanke på att jag är i vecka 20 och han sparkar hela tiden och så hårt nu att t.o.m. maken kan känna och se det utanför magen så blir han säkert en riktigt bjässe Pojkbebisar i släkten tenderar att se ut som små sumo när de kommer ut, så jag skulle inte bli förvånad om vi landar närmare 4 kilo........