Socionomprogrammet - ett skämt?

Från flumutbildning som massivt kritiseras av studenterna själva?

Nej jag menar tiden innan er klass såklart. När jag gick ut gymnasiet och var därefter verksam i skolvärlden var det bara losers som började på socionomprogramet. Att du berättar att de inte ens klarar den utbildningen är väl ännu värre. Igen talar jag inte om dig. Du kan vara undantaget som bekräftar regeln.

Om en utbildning ser ut som

Jamen vad roligt? Vad tillför det tråden när det inte är klasskamraterna som klagas på?

Gymnasiebetyg säger inte direkt allt och inte heller tidigare problem. Vi är alla olika och det är rätt oempatiska att dra alla över en kam. Socionom är ett av få program som jag skulle kunna tänka mig och det är helt oberoende av mina betyg. Alla har inte intresset för de programmen som i vissa världar ger mycket status.

Vi var 60 personer i min klass. Vi var drygt 50 som fick ut examen. Av dessa vet jag tre personer som har haft lite svårt att få jobb.

Min kille läste ekonomi... De var 30 från början, 15 som tog examen. De flesta i hans klass kom direkt från gymnasiet och visste inte vad de ville å "tog bara nåt". I min klass visste de flesta vad de ville och var/är väldigt målmedvetna.

Vad jobbar du med kungen av kungar?

Ska tillägga att de flesta som inte fick ut examen hoppade av självmant.

Verkligen? Kanske man kan plugga lite annat vid sidan om då om man inte är "studiesvag" för att inte mest slösa bort tiden i väntan på examen.

Really? Det måste väl vara värre med beteendevetarprogrammet?

Intagningspoängen på socionomprogrammen har ju höjts och det har varit hårt tryck. Där jag bor läser de "studiesvaga" förskollärare eller lärare då vem som helst kommer in på det. Om inte DET är oroande så säg.

Socoinomprogrammet är ingen glidarlinje. Det är psykologi och juridik. Det går inte att vara "studiesvag" där, inte.

Jo det är faktiskt en allmän "sanning" att socionomprogrammet är en flumutbildning för studiesvaga!

Själv skrev jag 1,7 på högskoleprovet och det var på håret att jag kom in, då intagningspoängen var höga. Det var iof Stockholms universitet för 15 år sedan. Kanske skiljer mellan universitet.

Denna tråden spårade ur....

Räkna med en "skit lön", precis som alla yrken där man jobbar mycket med människor.

Personligen tycker jag att en del socialarbetare gör ett beundransvärt jobb, fältarbetare till exempel. Den person jag känner som valde att plugga till socionom var för övrigt inte speciellt studiesvag, han pluggade naturvetenskapligt program med ganska bra betyg och hade kunnat välja diverse tekniska utbildningar på t ex Chalmers och KTH. 

Nu blev han en "flumnisse" istället.  

"Skitlön" är ju relativt. Socialsekreterarna har på många håll passerat 30-strecket i ingångslön och det är väl en helt ok lön jämfört med de flesta yrkesgrupper. Däremot är löneutvecklingen i det offentliga inte samma som i många andra branscher, så det gäller ju att man kan känna sig nöjd med löner i samma svängar både som 25 och 55...

Den allmänna kännedomen är väl snarare att personer som röstar vänster väljer socionom eller möjligen journalist? Socionom hör till de program som har högst i antagning och som är svårast att komma in på.

Absolut, det är det, men det var ju bättre än förväntat dock, när min polare började jobba var det lägre ingångslön än ett industrikneg. Detta var kanske 8 år sedan. Han tjänade mer på Volvo Cars som golvarbetare(förvisso nattskift) där han jobbade ett par år innan han bestämde sig för vad han ville plugga. 

Jag har inte diskuterat svårigheten att få jobb. Det är väl inte speciellt svårt att få pengar som är konfiskerade från andra individer i.e. skattepengar och således inte svårt att få "jobb".

Ekonomi som du säger 30 från början troligen studiemotiverade, enbart 15 som fick examen. Det vill säga en tuff utbildning. Inget flumm.

Mitt jobb är totalt irrelevant i sammanhanget.

Nuförtiden finns ett underskott på socionomer och ingångslön på över 30 är vanligt.

Ja utbildningen är lite flummig. Du kommer inte lära dig så mycket om hur du ska jobba rent praktiskt. Däremot så upplevde jag faktiskt att jag fick ett annorlunda förhållningssätt efter utbildningen. Håll ut. Det går fort och det är inte särskilt jobbigt för det mesta.

För mig är socionomprogrammet något man väljer när man inte kunde komma in på psykologprogrammet, var själv i de tankarna för ett par år sedan, men kom in på psykologprogrammet ändå. Har egentligen dålig koll på socionomprogrammet, vet bara att jag såg det som ett alternativ ifall jag inte fick upp betygen, trodde de var relativt lika men de kanske inte är det. Jag vet en hel del andra tjejer som valt socionomprogrammet istället för psykologprogrammet, de verkar hyfsat nöjda dock, även om det inte var vad de egentligen ville. Sedan finns det såklart de som har det som förstahandsval, men då vet man antagligen vad man ger sig in på. Tycker dock du ska stå ut, 3 (snart 2 år) år är ändå inte jättemycket, värt att stå ut för att få ett jobb du trots allt vill ha, annars måste du ju börja om att plugga? Känner lika dant med min utbildning, den är ju dock på  5 år, men jag tror kurserna blir roligare ju längre man går. Just nu är det bara biologi och statistik, i princip. Inget som intresserar mig alls egentligen, men som sagt, de roligare kurserna kommer mot mitten/slutet av utbildningarna, oftast. Lycka till :)

Nu har jag inte läst alla svar här , men vill iaf bidra med att säga att jag valde att hoppa av!
Efter en termin kände jag att jag inte fick ihop det jag läste med den framtid jag tänkt mig. Förvisso är möjligheterna många efteråt men jag kände ändå att det var så jävla akademiskt och icke verklighetsförankrat. Sedan är det en annan sak kanske att jag förfärades över mina klasskollegor. Själv var jag vuxen, vilket jag tror man behöver vara för flera socionomyrken, medan flera kom direkt från gymnasiet, i princip jämngamla med mitt äldsta barn.
Händer kanske mycket mognadsmässigt under 3,5 år, men jag kunde ändå känna att flertalet av dem inte var några jag hade velat hamna hos som klient.
Party, studentspex, allmän trams och så en massa ofattbar märkvärdighet mitt i allt.
Jag var väldigt besviken och hade länge sett fram mot att börja läsa just denna utbildning. Dock fanns det flera o mer privata anledningar till mitt avhopp, men jag tror faske mig inte jag hade pallat 3,5 år i samma anda ändå...

Har gått både socionom och jurist. Går inte att jämföra. Juristutbildningen är mycket tuffare!

Nu har vi en lärare som gått juristutbildningen och som själv påstår att juridikterminen på socionom är mer intensiv eftersom vi läser så mycket på så kort tid. Läraren sa att "det ni läser nu på en termin hade vi mycket längre tid på oss att läsa".

Sen har jag inte jämfört soc med jur, utan jag menade bars att juridik ingår i programmet, till skillnad från många andra program, vilket inte direkt vittnar om att socionom är något glidarprogram för "studiesvaga".