tuuli skrev 2017-02-01 00:38:39 följande:
Nu är vår bebis snart tre veckor, så lite sent att meddela födelsen kanske. Men liksom fernandasmamma blev jag snittad (urakut, alltså nedsövd tyvärr) efter att ha varit helt öppen flera timmar. Hade en fruktansvärt usel barnmorska under utdrivningsskedet och en traumatisk upplevelse av de sista timmarna, men försöker tänka på barnmorskan som hade skiftet innan istället. Op-teamet gjorde också ett jättebra jobb även om jag inte minns dem speciellt väl.
Vår son föddes 11 jan på förmiddagen, 4430 g och 50 cm, så en riktigt trind liten kerub. Han hade fullt med hår som börjar bli långt i nacken. :) Otroligt gullig, tycker vi naturligtvis,
Jag skulle inte rekommendera tidig igångsättning, för er som börjar bli trötta på att vänta. Är man överburen har man ju inget val men om jag kunnat ta tillbaka min igångsättning i vecka 39+3 så skulle jag gjort det på en sekund. Min förlossning tog två dygn och slutade som sagt med katastrofsnitt för att värkarna var för svaga. Det gjorde ONT att vara öppen 10 cm i 3½ timmar kan jag säga, men det värsta var att jag fick panik. Det är jobbigt att tänka på. Hade förlossningen fått starta av sig själv hade jag kanske sluppit allt jag var tvungen att gå igenom för att träffa vår lilla unge. Allt är ju självklart värt det i slutändan men det var ledsamt att inte få se honom förrän två timmar efter operationen.
Amningen funkar fortfarande dåligt pga snittet också, det börjar bli bättre nu men det går väääldigt långsamt. De tilläggsmatade honom från det att jag var sövd och sen var det kört, han ville inte amma, det var för jobbigt och han blev bara arg. Så det är jag också ledsen för. Fick ingen riktig hjälp på BB, mest en massa pikar och kritik för att jag inte satt med ungen till bröstet dygnet runt och kämpade med amningen. Han sov ju jämt! De ställde in en pump på rummet men det kom typ tre droppar på en halvtimme varje gång jag pumpade. Hyrde pump när jag kom hem men tre veckor senare pumpar jag bara ut en tredje- eller fjärdedel av vad han får i ersättning per matningstillfälle, alltså 20-30 ml. Vet inte vad han suger ut men det är iaf alldeles för lite för att han ska bli mätt.
Hur som, han gillar iaf att amma numera (äntligen!) och kan tänka sig att göra det några ggr om dagen. Det är segt att både amma och blanda till flaskor till varje matning - på nätterna gör vi oftast bara en större flaska för att slippa ilsken hungrig bebis och få lite sömn - men han bryr sig ju inte utan tycker bröst och ersättning är lika gott. Och det är ju huvudsaken, att han är nöjd och växer. Men jag är hyfsat avundsjuk på alla som bara börjar amma på en gång utan problem, och även på alla som fått se sin bebis födas. Jag var så zonkad efter uppvaket att jag minns inte ens de första fotona jag tog på min sambo när han matar bebisen med kopp, det var nog drygt två timmar efter snittet. Att han fick vara med och klippa navelsträng och ta foton när barnet vägdes och sätta på hans första blöja medan jag var sövd, det är deppigt. De kom in med en välkommen till världen-bricka med fika till bara honom. :( Världens deppigaste bricka. Men då sa han till att de fick komma in med en när jag vaknat också, fatta eländigt att sitta där och fika själv medan mamman till ens barn är medvetslös.
Fy vad tråkigt och vilken jobbig upplevelse
Det är ju så viktigt att man träffar på bra personal det är ju verkligen en jobbig och utsatt situation en förlossning..
Hoppas att du kan se tillbaka på det på ett bättre sätt om ett tag fast förstår om det inte går så hade jag det efter mitt första barns födelse..
Skickar massa kramar till dig <3
