BF Januari 2017

Var på ultraljud igen igår och bebisen har vänt sig i säte helt plötsligt! Går in i v34 på söndag och vi ska tillbaka i v37 på ett nytt ultraljud. Men visst bör bebisen hinna vända sig själv tills dess?! Livrädd för snitt, blir helt seriöst att stå på huvudet dagligen här hemma så hon trillar rätt

Hej! Jag har BF 15 januari och hittade den här tråden precis. Ville bara tipsa om Blutsaft för att få upp järnnivåerna. Det är ett helt naturligt kosttillskott som man dricker en shot av 1-2 gånger om dagen. Jag fick toppenresultat på mina blodprov 

Inte långt tid kvar nu! Jag börjar känna mig nervös inför förlossningen. Hur har ni tänkt gällande smärtlindring?

Tungt tjejer-jag har ju BF 31/12 och för tidig vattenavgång sen över två veckor och inatt fick jag en blödning också så nu är det ännu jobbigare-valt gå hem igen efter att prover är bra UL bra huvudet ned ruckbart inga värkar men detta börjar bli en mardröm psykiskt gått ner 2 kg...

Är det någon fler med bf i början av januari som är helt sjukt trött på att jobba? Jag håller på att förlora förståndet. Vill inte vill inte vill inte. Jobbet känns så väldigt oviktigt. Älskar mitt jobb i vanliga fall. Men nu... Jag vill inte. Men jag måste. Hur känner ni?

Jag var just på tillväxtultraljud i vecka 32+3 och bebin är en jätte! Han väger redan 2,6 kilo om man får tro ultraljudet och är storleksmässigt i vecka 36+4, så nu var det tal om att jag eventuellt måste ta ut honom tidigare för att inte föda en 5-kilosbebis. :( Jag känner mig jätteledsen och vill absolut inte bli igångsatt, och vill heller inte göra något innan nyår för jag tycker det känns helt snett att medvetet plocka ut ett barn som inte är färdigt, oavsett hur tjock han nu är. Jag fick ingen chans att berätta hur jag känner heller för specmödravården vill inte ens diskutera "hypotetiska scenarion" utan tycker att vi bara ska avvakta till nästa TUL 13 dec. Lätt för dem att säga, de kan ju ta ett beslut som passar dem bäst på stående fot, men det är min kropp och min förlossning. 

Nu måste jag göra ännu en glukosbelastning för att de ska vara helt säkra på att jag inte har graviddiabetes, vilket känns hyfsat onödigt när jag redan fått jättebra resultat på förra. Då frågade jag också barnmorskan som gjorde belastningen om det fanns risk att utveckla diabetes efter belastningen, och hon sa att det hinner du inte, man behöver bara göra en belastning. Jaha? Värdelös info eller? Efter TUL stack de mig dessutom i fingret för att snabbkolla sockret, och det låg på 4,8. Risken att jag skulle ha diabetes med det blodsockret är nog inte så stor! 

Jag är så himla trött och ledsen på allting just nu, har lite högt blodtryck ibland också och det känns som om vårdpersonalen anklagar mig för det trots att jag absolut inte kan göra något åt det. De säger att jag ska ta det lugnt och inte oroa mig men det är inte direkt lätt just nu, eftersom ingen har sagt att det kommer att gå bra! Det är lätt att säga att "ut kommer han alltid", men det ska helst kännas ok för mig med. Hade varit värre om han var tillväxthämmad självklart men jag känner mig så anklagad i det här, som om jag tryckt i mig socker hela graviditeten, vilket jag absolut inte har gjort. Ofta har vi inte ens ätit sött på helgen, bara för att jag varit så nojig för att få en för stor bebis. Min sambo köpte hem alkoholfri glögg och jag ville absolut inte ha nån pga sockernoja. Så blir han så där stor ändå. :( 

Hur ska jag ta mig igenom julen på en sockerfri diet undrar jag.. alla vill ju fika nu också för att hinna titta på magen och jag bara knaprar på en halv bullkant och skyller på liten gravidmagsäck (visserligen sant, pallar inte äta mycket just nu men vore ju kul att kunna äta en kanelbulle!). Känns så meningslöst för båda mina föräldrar vägde ca 5 kilo vid födseln och min bror vägde 4,2, så jag vet inte om jag kan göra något åt det egentligen. 

Herregud.. tiden går fort nu!!! Lite panik haha. VI har ÄNTLIGEN flyttat in i vårat hus (kartonger fortfarande överallt) men idag städar vi lägenheten och kan äntligen fokusera på barnet? Barnrummet är färdig och min man överraskade mig med en liten mysig babyshower ? men ändå har jag ibland svårt att fatta att vi ska ha barn fast det rör sig så mycket! Under december nu ska vi inskaffa det viktigaste och hämta vagnen så kanske blir man lugnare då--

Har fått ischias så varje kväll kan jag knappt gå och har blivit riktigt trött nu, orkar knappt hålla mig vaken på jobbet kl 7 på morgonen? men eftersom min ersättare inte har ens börjat och jag har tagit över en helt ny tjänst typ så är det jobba tills ungen kommer ut? så omotiverad är jag haha. Någon som snart ska gå hem och ta FP redan nu?

När tänker ni packa väskan och skriva brevet? Det känns sjukt att bara tänka att man ska göra detJJ

Hej alla!

Hoppar gärna in här om det är okej. Jag har följt tråden länge på avstånd, har inte varit inloggad på familjeliv på år och dar men bestämde mig idag för att logga in och skriva till er :)

Jag har bf 18 januari, är gravid med första barnet. Har dock varit gravid tre gånger tidigare, samtliga graviditeter har dessvärre slutat med missed abortion/missfall. Så både jag och maken är ju självklart överlyckliga att det gick vägen nu! Enligt RUL är det till 90 % en flicka därinne.

Jag har en fråga till er tjejer. Hur ska ni göra med influensavaccinet? Ska ni ta det eller inte? Tycker det är svårt att bestämma sig. Jag tar aldrig detta vaccin annars men jag brukar ju inte vata gravid heller så jag är osäker på om jag borde tänka om i år. Så hur har ni andra tänkt?

Kram