Emmask skrev 2016-10-18 12:29:47 följande:
Är det ditt första barn? I min begränsade erfarenhet är jag mycket lugnare med andra än första. Med första oroade jag mig för att, för det kändes så orimligt att det ens kunde komma ett levande frisk barn ur mig. Nu tummar jag på det mesta (men inte allt så klart). Det är SÅ mycket lättare rent mentalt. Litar på min kropp. Den vet hur man bygger och föder barn. Yttre faktorer som man själv kan påverka är försvinnande få i relation till skit som sker i kroppen och som man inte har en chans att förhindra. Det handlar om att acceptera att man sitter i en båt i en fors utan åror och att det är ok.
Nej det är mitt andra..
Konstigt nog (!) så är jag så mycket mer orolig nu än vad jag var när jag väntade dottern för 13 år sedan..
Då hade jag ingen tanke på missfall eller andra saker som kunde gå snett..
Var nog inte ens orolig för förlossningen då, jag tänkte jag tar det som det kommer liksom.
Däremot var hon jätteönskad trots att det inte va ren planerad graviditet <3
Men nu, alltså oroar mig för minsta lilla grej, blir orolig om jag inte känt rörelser på natten eller på några timmar..
Jag vet inte om det har att göra med att detta är en planerad graviditet och att jag därför oroar mig mer?
Jag önskar att jag kunde tänka mer som du gör, det hade varit skönt att vara mer lugn och cool liksom..