min son älskar inte mig?

Men på dina veckor, kan du inte prata igenom detta med sonen, så att han får veta att han inte ska tro på deras lögner?

vill inte involvera honom i detta och framstå som en som smutskastar, dessutom är det svårt när han är redan hjärntvättad... :(

hoppas att han kan förstå något själv när han blir stor?..

Låter som en helt normal 8-åring i lill-puberteten, lite sent kanske. Ta inte åt dig för mycket, det går över. Prata utan att anklaga, förklara utan att vara tillrättavisande och var öppen för vad han tycker och känner.

Att hans pappa manipulerar och svartmålar kommer han se igenom om du bara står stolt och trygg. 

Och sluta försöka muta honom. Han ser igenom dig också. Visa istället ett intresse för vad han gör och vad han vill.

Men du behöver ju inte smutskasta för att prata igenom med sonen hur hans beteende påverkar dig. Du behöver inte dra in pappan alls i den diskussionen egentligen. 

Ta kontakt med BVC eller BUP för att få hjälp att hantera det hela. I din text ser jag inget som tyder på att pojkens beteende beror på pappa och farmor, snarare en pojke som har en egen vilja och vill göra det han vill helt enkelt. Vännernas barn (äldre än mina) har också haft så att de bara vill hålla på med platta/dator/xbox/playstation även fast föräldrarna är tillsammans så jag tror mer att den biten har med åldern att göra än något annat.

grejen är att han inte har intresse för något. det är enbart minecraft som gäller.
om jag inte insisterade på att göra något annat, skulle han suttit med plattan heeela dagen :(
men jag förstår vad du menar så klart. blir svårt när jag redan i förväg vet att min opinion inte betyder något och han vill inte berätta något i förtroende till mig..

1. Ring inte honom på pappans veckor.

Låt ungen vara.

2. Varför ska man säga puss/kram? Löjligt

3. Du kanske skulle brytt dig mer om att skaffa känslomässigt band med honom än att locka med saker och köpa till dig kärlek? Ungen är ju stor nog nu att fatta att det är en fasad.

Sluta vara kompis och var förälder istället, avsätt tid för plattan. Övrig tid tillbringas tillsammans och det innebär INTE att du ska bjussa på roliga aktiviteter.

Min son är 9år, han har bott varannan vecka sedan han var 2 år. Vi har alltid haft en tight relation, men på senaste halvåret/året så har han blivit mer "pappas kille". Saknar pappa när han är här och ringer honom ofta. När han är hos pappa ringer han sällan mig. Vet att det inte beror på att han älskar mig mindre på något sätt, men just nu är pappa lite extra viktig i hans liv. Tror kanske det är en "killgrej", att pappa är extra viktig. Med vår dotter har det alltid varit tvärtom, där är det vi som har en närmare relation än vad hon och pappa har. Så tror inte du ska göra ett så stort problem av det. Det är naturligt att han börjar bli stor och inte vill hitta på saker med mamma hela tiden längre, kompisar och intressen är viktigare än både mamma och pappa. De vet att vi finns där när de behöver oss.

Men haha! Minecraft är som en drog för åttaåriga pojkar. Min åttaåring leker med kompisar och går på träningar/matcher men så fort han kommer innanför dörren så smiter han in på sitt rum och spelar. Förr hängde han oss i hälarna och ville göra saker tillsammans hela tiden. Nu måste man komma på något riktigt spännande för att få hans sällskap. Be om saker och ta alla ens ansträngningar för givet tror jag ingår i konceptet att vara barn. Så dra inte så stora växlar på en åttaårings trulighet.

vart fick du ifrån att jag försöker köpa hans kärlek?
det är min naturliga uppgift att ta hand om honom??

man SKA inte säga puss o kram, men för mig vore det något, då jag inte känner över huvudtaget att han är glad åt mig.

kanske..