Anonym (ledsen mamma)

Äldre 8 Jun 15:50

87 svar

min son älskar inte mig?

En följande situation har jag:
har en son på 8 år, som jag har varannan vecka, sedan sonen var drygt 1,5 år gammal.

Relationen mellan mig och farsan har alltid varit väldigt konfliktfylld (har varit genom en massa utredningar från socialen och ligger i en vårdnadstvist nu)..i och med att han är en väldigt manipulerande hatisk person, som i alla år försökt tillsammans med sin mor att obstruera det för mig och svartmåla mig på alla möjliga invecklade sätt för sonen, och tydligen lyckats, då han har en enorm inflytande på sonen, han har mycket auktoritet för lillen, och min åsikt verkar inte väga speciellt mycket..det är bara det som pappan säger gäller.

Nu på sistone märker jag att sonen tappat förtroende för mig helt och hållet.. det som är kvar är en massa begär som jag förväntas uppfylla, han är ganska kaxig mot mig och det går inte att be honom om något..
Jag som enda i denna familj som varit mån om sonens fritid och framtid, brytt mig om skolor och aktiviteter, har alltid planerat alla våra helger så att de blir händelse- och upplevelserika..Nu för tiden går det inte att locka honom med något. Han vill bara sitta och spela sin iPad dygnet runt.. Föreslagit honom att resa utomlands, hälsa på mormor och morfar - sonen visade noll intresse, typ whatever.

Ringer jag honom för att fråga hur läget är (kanske en gång under farsans vecka?) så verkar han smått irriterad och har inte så mkt att säga egentligen..
Nyss var han i Sthm hälsade på kusiner i några dagar, inte har han ringt en enda gång. Ringde sen bara för att fråga om jag lagade hans cykel.. Inte säger han typ puss/kram och sånt.. verkar som att han varken saknar eller behöver mig i hans liv, eller behöver mest för att jag ska köpa något eller gjort något för honom..

Det påverkar mitt självförtroende som mor, och det skapas en onda cirkel, där jag känner mig ledsen och otillräcklig, och han hatar alla mina negativa känslor och verkar inte vara lyhörd för dem..

Undrar om jag kan göra något speciellt för att bygga upp hans förtroende..är så rädd att jag aldrig kommer att etablera en bra varm relation till sonen.. .(

Anonym (pappa)

Äldre 10 Jun 00:01

#73

Anonym (ledsen mamma) skrev 2016-06-09 13:52:27 följande:

jup, motvikt vore det bra att ha.
hoppades hela tiden på att jag skulle träffa en sjyst man i livet som skulle älska mig och lära min son på det sättet att respektera mig..
men så länge har jag inte träffat någon sån person :(

Men det är ju du som måste vara motvikten.

Du behöver hjälp med din självkänsla och ditt föräldraskap. Vad barnets pappa än säger till honom så är det du som bestämmer hur du vill ses och behandlas av din son.

molly50

Äldre 10 Jun 08:32

#74

nernu skrev 2016-06-09 12:09:15 följande:

Jag har aldrig träffat på en svensk 8-årig pojk som säger puss och kram till sina föräldrar... Han finns inte till för att bekräfta dig.

Var en förälder. Sätt gränser och älska honom.

Min 9-åring kramas gärna och kan dela ut pussar när ingen annan ser.
Om andra ser så kan han sträcka sig till en puss på kinden.
Han kan även säga "jag älskar dig".

Mattias och Hannah.

Rixa

Äldre 10 Jun 09:06

#75

Anonym (pappa) skrev 2016-06-10 00:01:55 följande:

Men det är ju du som måste vara motvikten.

Du behöver hjälp med din självkänsla och ditt föräldraskap. Vad barnets pappa än säger till honom så är det du som bestämmer hur du vill ses och behandlas av din son.

Ge dig nu. Du saknar förståelse för det egentliga problemet. Hur var det nu med dina 4 barn? Har du en mamma o en mormor som manipulerar dem o smutskastar dig o du iaf åker till junibacken o allt vad det nu var?

Är det så kan du ge TS lite konkreta tips hur du står emot mamma o mormor och är det inte så visar dina inlägg bara att du helt saknar förståelse o har ett behov att framhäva dig själv o hur bra du är.

"Säkert är att alla ska dö men inte lika säkert är det att alla levt sitt liv!"

LFF

Äldre 10 Jun 10:51

#76

Rixa skrev 2016-06-10 09:06:40 följande:

Ge dig nu. Du saknar förståelse för det egentliga problemet. Hur var det nu med dina 4 barn? Har du en mamma o en mormor som manipulerar dem o smutskastar dig o du iaf åker till junibacken o allt vad det nu var?

Är det så kan du ge TS lite konkreta tips hur du står emot mamma o mormor och är det inte så visar dina inlägg bara att du helt saknar förståelse o har ett behov att framhäva dig själv o hur bra du är.

Men vari har TS beskrivit hur pappa och farmor svartmålar henne? Det är hon som tolkar sonens beteende som att de svartmålar henne. För mig som utomstående så är det en helt normal unge i den åldern. Och Anonym (pappa) har ju helt rätt i att det är TS själv som måste vara motvikten till en eventuell svartmålning, inte en presumtiv partner.

Rixa

Äldre 10 Jun 17:24

#77

LFF skrev 2016-06-10 10:51:18 följande:

Men vari har TS beskrivit hur pappa och farmor svartmålar henne? Det är hon som tolkar sonens beteende som att de svartmålar henne. För mig som utomstående så är det en helt normal unge i den åldern. Och Anonym (pappa) har ju helt rätt i att det är TS själv som måste vara motvikten till en eventuell svartmålning, inte en presumtiv partner.

I trådstarten o tidigare inlägg. Har sett det förr hos barn/ungdomar som bott hos mig. Ej som fosterbarn, utan bara bott ett tag. Den "goda" föräldern har inte en chans ensam.

Anonym (ledsen mamma) skrev 2016-06-08 15:50:08 följande:

En följande situation har jag:
har en son på 8 år, som jag har varannan vecka, sedan sonen var drygt 1,5 år gammal.

Relationen mellan mig och farsan har alltid varit väldigt konfliktfylld (har varit genom en massa utredningar från socialen och ligger i en vårdnadstvist nu)..i och med att han är en väldigt manipulerande hatisk person, som i alla år försökt tillsammans med sin mor att obstruera det för mig och svartmåla mig på alla möjliga invecklade sätt för sonen, och tydligen lyckats, då han har en enorm inflytande på sonen, han har mycket auktoritet för lillen, och min åsikt verkar inte väga speciellt mycket..det är bara det som pappan säger gäller.

Nu på sistone märker jag att sonen tappat förtroende för mig helt och hållet.. det som är kvar är en massa begär som jag förväntas uppfylla, han är ganska kaxig mot mig och det går inte att be honom om något..
Jag som enda i denna familj som varit mån om sonens fritid och framtid, brytt mig om skolor och aktiviteter, har alltid planerat alla våra helger så att de blir händelse- och upplevelserika..Nu för tiden går det inte att locka honom med något. Han vill bara sitta och spela sin iPad dygnet runt.. Föreslagit honom att resa utomlands, hälsa på mormor och morfar - sonen visade noll intresse, typ whatever.

Ringer jag honom för att fråga hur läget är (kanske en gång under farsans vecka?) så verkar han smått irriterad och har inte så mkt att säga egentligen..
Nyss var han i Sthm hälsade på kusiner i några dagar, inte har han ringt en enda gång. Ringde sen bara för att fråga om jag lagade hans cykel.. Inte säger han typ puss/kram och sånt.. verkar som att han varken saknar eller behöver mig i hans liv, eller behöver mest för att jag ska köpa något eller gjort något för honom..

Det påverkar mitt självförtroende som mor, och det skapas en onda cirkel, där jag känner mig ledsen och otillräcklig, och han hatar alla mina negativa känslor och verkar inte vara lyhörd för dem..

Undrar om jag kan göra något speciellt för att bygga upp hans förtroende..är så rädd att jag aldrig kommer att etablera en bra varm relation till sonen.. .(

"Säkert är att alla ska dö men inte lika säkert är det att alla levt sitt liv!"

Anonym (ledsen mamma) Trådstartaren

Äldre 12 Jun 18:01

#76

LFF skrev 2016-06-10 10:51:18 följande:

Men vari har TS beskrivit hur pappa och farmor svartmålar henne? Det är hon som tolkar sonens beteende som att de svartmålar henne. .

att jag blir svartmålad är inte någon tolkning utan verklighet, att min son är ganska kall mot mig är också en verklighet, då jag vet hur han kan vara/brukade vara, jag är övertygad att hans beteende är ett resultat till en stor del av pappans och farmors skadearbete.

att vara motvikt själv är extremt svårt, när en människa är redan övertygad om att du är elak och sv. Snälla, säg inte såna saker om ni eller någon i er omgivning inte varit i en liknande situation

Anonym (ledsen mamma) Trådstartaren

Äldre 12 Jun 18:03

#77

Anonym (pappa) skrev 2016-06-10 00:01:55 följande:

Men det är ju du som måste vara motvikten.

Du behöver hjälp med din självkänsla och ditt föräldraskap. Vad barnets pappa än säger till honom så är det du som bestämmer hur du vill ses och behandlas av din son.

självklart jag bestämmer, men det var inte det som var frågan

jag är rädd att tappa det helt å hållet, att min relation till sonen aldrig blir varm och förtroendefull...

Anonym (Mamma)

Äldre 12 Jun 19:27

#78

Anonym (ledsen mamma) skrev 2016-06-12 18:03:45 följande:

självklart jag bestämmer, men det var inte det som var frågan

jag är rädd att tappa det helt å hållet, att min relation till sonen aldrig blir varm och förtroendefull...

Han kommer alltid att älska dig! Oroa dig inte över vad pappan säger och gör utan våga förstå att din son alltid kommer att älska dig just för att du är hans mamma. Just nu har han kanske ett större behov av att vara med sin pappa. Det växlar under uppväxten. Fråga grabben hur han mår, hur han skulle vilja att tiden mellan hemmen fördelas OM han fick välja. Prata med honom.

Anonym (11)

Äldre 12 Jun 19:44

#79

Anonym (Mamma) skrev 2016-06-12 19:27:36 följande:

Han kommer alltid att älska dig! Oroa dig inte över vad pappan säger och gör utan våga förstå att din son alltid kommer att älska dig just för att du är hans mamma. Just nu har han kanske ett större behov av att vara med sin pappa. Det växlar under uppväxten. Fråga grabben hur han mår, hur han skulle vilja att tiden mellan hemmen fördelas OM han fick välja. Prata med honom.

nej nej , ta inte upp frågan om boendet med en 8-åring. Det kan lätt bli tokigt om man säger något kring det. Det är de vuxna som ska bestämma om det. Inte säga något som pojken kan feltolka eller tro att han faktiskt kan bestämma själv.

Och för er som pratar om pussar och kramar: Alla barn är olika. Funkar det att TS gör mer sånt så gör det. Jag har också pojkar, den ena vill helst inte alls att man kramas och den andra är ok med det. Har även bonusbarn som reagerar väldigt olika på när deras föräldrar kramar dem. Man får känna sig fram helt enkelt.

Jag håller med andra i tråden som talat om att TS behöver hitta stöd i de instanser där det går, kanske annan släkt och vänner? Jag tycker också att TS kan säga tydligt, om sonen nämner något som kommer från pappan, som inte är sant, att "nej, så där är det inte" och berätta hur det är istället. Inte smutskasta men bara berätta.

Anonym (Mamma)

Äldre 12 Jun 19:51

#80

Anonym (11) skrev 2016-06-12 19:44:37 följande:

nej nej , ta inte upp frågan om boendet med en 8-åring. Det kan lätt bli tokigt om man säger något kring det. Det är de vuxna som ska bestämma om det. Inte säga något som pojken kan feltolka eller tro att han faktiskt kan bestämma själv.

Och för er som pratar om pussar och kramar: Alla barn är olika. Funkar det att TS gör mer sånt så gör det. Jag har också pojkar, den ena vill helst inte alls att man kramas och den andra är ok med det. Har även bonusbarn som reagerar väldigt olika på när deras föräldrar kramar dem. Man får känna sig fram helt enkelt.

Jag håller med andra i tråden som talat om att TS behöver hitta stöd i de instanser där det går, kanske annan släkt och vänner? Jag tycker också att TS kan säga tydligt, om sonen nämner något som kommer från pappan, som inte är sant, att "nej, så där är det inte" och berätta hur det är istället. Inte smutskasta men bara berätta.

Självklart SKA vuxna bestämma men barnen SKA få säga sin åsikt! Men som jag skrev ska man göra det tydligt att barnet inte bestämmer. Hur skulle man någonsin få veta något om man inte kunde prata om saker?

Det kan vara så enkelt att han behöver mer tid med sin pappa nu.

Anonym (ledsen mamma) Trådstartaren

Äldre 12 Jun 21:11

#81

Anonym (11) skrev 2016-06-12 19:44:37 följande:

nej nej , ta inte upp frågan om boendet med en 8-åring. Det kan lätt bli tokigt om man säger något kring det. Det är de vuxna som ska bestämma om det. Inte säga något som pojken kan feltolka eller tro att han faktiskt kan bestämma själv.

Och för er som pratar om pussar och kramar: Alla barn är olika. Funkar det att TS gör mer sånt så gör det. Jag har också pojkar, den ena vill helst inte alls att man kramas och den andra är ok med det. Har även bonusbarn som reagerar väldigt olika på när deras föräldrar kramar dem. Man får känna sig fram helt enkelt.

Jag håller med andra i tråden som talat om att TS behöver hitta stöd i de instanser där det går, kanske annan släkt och vänner? Jag tycker också att TS kan säga tydligt, om sonen nämner något som kommer från pappan, som inte är sant, att "nej, så där är det inte" och berätta hur det är istället. Inte smutskasta men bara berätta.

det är ett litet problem - att jag är helt ensam här, inga släktingar.. vänner har jag så klart, men hur ofta träffar man sina egna vuxna vänner med sitt barn? och om det är en barndejt, så brukar inte barn bry sig så mycket om vuxna ändå..
så det blir så att jag inte har någon som kan stödja mig och visa uppskattning framför sonen..

och ang boendet håller jag med dig till 100%.
pappan redan planerat en ide om att sonen vill bo hos honom mer än med mig, genom att hela tiden ställa denna fråga och låta honom bestämma.
detta är absolut inget en 8-åring får bestämma

kossamu

Äldre 12 Jun 21:18

#82

nernu skrev 2016-06-09 12:09:15 följande:

Jag har aldrig träffat på en svensk 8-årig pojk som säger puss och kram till sina föräldrar... Han finns inte till för att bekräfta dig.

Var en förälder. Sätt gränser och älska honom.

Jag har en 13-åring som fortfarande kryper upp i knäet på mig och lägger armarna om min hals och säger att han älskar mig och att jag är den bästa mamman i världen.
Båda pojkarna ringer till mig för att säga godnatt när dom är hos sin pappa. Så jo dom barnen finns i allra högst grad. Och det handlar inte om att dom bekräftar mig. Det handlar för oss om att visa att vi älskar varandra.

Anonym (Mom)

Äldre 12 Jun 21:29

#83

Det verkar som sonen inte mår så bra egentligen.Tycker du ska vara lyhörd ,ha tålamod ,ge tid att prata och umgås med din son.Det är nog en svacka.Om pappan pratar skit om dig till sonen,är han ju dålig pappa.

Anonym (ledsen mamma) Trådstartaren

Äldre 12 Jun 21:38

#84

Anonym (Mom) skrev 2016-06-12 21:29:54 följande:

Det verkar som sonen inte mår så bra egentligen.Tycker du ska vara lyhörd ,ha tålamod ,ge tid att prata och umgås med din son.Det är nog en svacka.Om pappan pratar skit om dig till sonen,är han ju dålig pappa.

det är givet..

Anonym (Mamma)

Äldre 12 Jun 21:43

#85

Mår sonen alls bra av er konflikt? Har du sökt samtalsstöd till honom? Du behöver kanske också få prata med någon. Lycka till.

Rixa

Äldre 12 Jun 22:51

#86

Anonym (Mamma) skrev 2016-06-12 21:43:37 följande:

Mår sonen alls bra av er konflikt? Har du sökt samtalsstöd till honom? Du behöver kanske också få prata med någon. Lycka till.

*suck o suck o suck* Klart sonen inte mår bra med en förälder som svartmålar den andra. Den frågan behöver du väl inte ens ställa. Och såklart TS inte mår bra i situationen! Det är ju därför hon frågar om råd. Har även skrivit att hon står ganska ensam i situationen. Att hitta någon att prata med hos Landsting eller myndigheter är som att leta efter en nål i en höstack. Man måste hitta rätt person!

TS: jag kom på en grej till du kan prova. Sök på läger barn föräldrar. Det finns kollo för barn med föräldrar med problem. Kanske är sent nu. Jag vet inte. Borde väl finnas återbudsplatser förhoppningsvis. Då kan du bara ta med sonen dit utan att fråga honom. Berätta öppenhjärtligt för all personal på plats o be om hjälp som du behöver. Njut av fiske, natur, lekar, andra barn, träffa andra föräldrar mm. Borde kunna bli en paus o en semester där han får påverkan från andra utifrån.

"Säkert är att alla ska dö men inte lika säkert är det att alla levt sitt liv!"

Rixa

Äldre 12 Jun 22:56

#87

Anonym (Mom) skrev 2016-06-12 21:29:54 följande:

Det verkar som sonen inte mår så bra egentligen.Tycker du ska vara lyhörd ,ha tålamod ,ge tid att prata och umgås med din son.Det är nog en svacka.Om pappan pratar skit om dig till sonen,är han ju dålig pappa.

Hjärntvätt är ingen svacka. Den påverkar hela livet och sonen kan komma att må dåligt hela livet. Och ja, det är en dålig pappa.

Jag tycker TS verkar ha haft tålamod o ger sig tid att umgås med sin son. Det är nu steget efter detta hon ber om råd om. Vad ska hon göra sen? När detta inte hjälper.

"Säkert är att alla ska dö men inte lika säkert är det att alla levt sitt liv!"

min son älskar inte mig?

INNEHÅLL