Anonym (ledsen mamma)

Äldre 8 Jun 15:50

87 svar

min son älskar inte mig?

En följande situation har jag:
har en son på 8 år, som jag har varannan vecka, sedan sonen var drygt 1,5 år gammal.

Relationen mellan mig och farsan har alltid varit väldigt konfliktfylld (har varit genom en massa utredningar från socialen och ligger i en vårdnadstvist nu)..i och med att han är en väldigt manipulerande hatisk person, som i alla år försökt tillsammans med sin mor att obstruera det för mig och svartmåla mig på alla möjliga invecklade sätt för sonen, och tydligen lyckats, då han har en enorm inflytande på sonen, han har mycket auktoritet för lillen, och min åsikt verkar inte väga speciellt mycket..det är bara det som pappan säger gäller.

Nu på sistone märker jag att sonen tappat förtroende för mig helt och hållet.. det som är kvar är en massa begär som jag förväntas uppfylla, han är ganska kaxig mot mig och det går inte att be honom om något..
Jag som enda i denna familj som varit mån om sonens fritid och framtid, brytt mig om skolor och aktiviteter, har alltid planerat alla våra helger så att de blir händelse- och upplevelserika..Nu för tiden går det inte att locka honom med något. Han vill bara sitta och spela sin iPad dygnet runt.. Föreslagit honom att resa utomlands, hälsa på mormor och morfar - sonen visade noll intresse, typ whatever.

Ringer jag honom för att fråga hur läget är (kanske en gång under farsans vecka?) så verkar han smått irriterad och har inte så mkt att säga egentligen..
Nyss var han i Sthm hälsade på kusiner i några dagar, inte har han ringt en enda gång. Ringde sen bara för att fråga om jag lagade hans cykel.. Inte säger han typ puss/kram och sånt.. verkar som att han varken saknar eller behöver mig i hans liv, eller behöver mest för att jag ska köpa något eller gjort något för honom..

Det påverkar mitt självförtroende som mor, och det skapas en onda cirkel, där jag känner mig ledsen och otillräcklig, och han hatar alla mina negativa känslor och verkar inte vara lyhörd för dem..

Undrar om jag kan göra något speciellt för att bygga upp hans förtroende..är så rädd att jag aldrig kommer att etablera en bra varm relation till sonen.. .(

Anonym (Älskar)

Äldre 8 Jun 22:34

#53

Låter lite som min 11 åring. Hans pappa har alltid varit totalt ansvarslös. Var aldrig pappaledig när sonen var liten. Missar ofta fritidsaktiviteter, kalas osv. Inte koll på om sonens matsäck, gympakläder, gummistövlar osv. Lättare att köpa pizza än att laga mat. Prioriterar bort barnet för att gå på afterwork etc.

Men dom har kul tillsammans. Spelar dataspel, åker till nöjesparker osv.

Pappan står högt i kurs! Sonen ser lite av vad som händer, men ändå. Han vill så gärna vara med pappa. Förlåter allt. Nu är han så stor att han själv kan hålla reda på att han ska ha med sig present till kalaset, komma i tid osv.

Jag vet inte vad man ska göra. Tror på att fortsätta följa mina värderingar. Här är det inte Ipad hela dagen. Här får man hjälpa till. Följa mina regler.

Har inga tips :( Dock ringer jag sällar bara för att kolla läget. Vet att jag bara får korta svar. Han pratar bara när han känner för det. Förmodligen skulle jag få ett längre svar om jag ringde och frågade hur det gick på nåt spel... :) Frågar jag hur det var i skolan är det max ett ord som svar.

Anonym (ledsen mamma) Trådstartaren

Äldre 8 Jun 23:04

#54

Anonym (:)) skrev 2016-06-08 22:03:54 följande:

Skickar en kram! Tråkig situation, förstår varför du är ledsen.

Mitt råd till dig är att engagera dig i sonens intresse. Jag ogillar de flesta dataspel, men jag testar ändå. Sätt dig bredvid din son när han sitter med plattan och fråga honom om spelet, var intresserad. Börja spela Minecraft tillsammans med honom. Det kankske är det tråkigaste spelet du någonsin spelat, men ni kommer i alla fall få kvalitetstid ihop. Gå och titta på spel tillsammans i butiker. Titta på Minecraft-videos på YouTube tillsammans. Gå på dataspelsmässa ihop.

Sen är han åtta år. Han är stor nog att prata om hur han känner. Ta med dig honom ut på ett lite mindre fik med inte så mycket folk och prata. Öppna upp dig och berätta hur du känner, utan att skuldbelägga, eller lägga över ansvaret på honom. Säg bara att du är glad att ni spenderar tid tillsammans och att du saknat det, och framförallt att du saknat honom. Berätta hur viktig han är för dig, och hur glad du är över att ni umgås. De flesta ungar brukar prata på när de väl börjat prata. Tricket är bara att få dem att prata.

Har du någon kompis med barn i samma ålder? Planera in lite playdates.

Att han inte visar något intresse för att resa bort kan bero på att det ligger så långt bort. Han kan inte ta på det så att säga. Bjud hem några barn och anordna något roligt istället. Då är han på hemmaplan.

tack så mycket för råd och tips!
det bör jag nog testa, att visa lite mer intresse för minecraft ))
däremot är denna resa viktig för både mig och honom och mina föräldrar som inte träffar honom så ofta, då det är 2 timmars flygresa mellan oss, och det finns otroligt mycket att göra där, tycker nästan synd om honom om han skulle spendera 3 veckor hemma o sitta vid datorn..för pappan har inte råd att ta honom nånstans och roa. :/

Bf29okt

Äldre 8 Jun 23:07

#55

[quote=76696842][quote-nick]Anonym (hjälp) skrev 2016-06-08 21:46:20 följande:[/quote-nick]Åååå stackars dig som inte kan bestämma vad jag får skriva och om jag ska lämna tråden eller ej?[/

Okej , dags att sluta mata trollet nu . Kul att provocera?

Anonym (ledsen mamma) Trådstartaren

Äldre 8 Jun 23:08

#56

Anonym (Älskar) skrev 2016-06-08 22:34:39 följande:

Låter lite som min 11 åring. Hans pappa har alltid varit totalt ansvarslös. Var aldrig pappaledig när sonen var liten. Missar ofta fritidsaktiviteter, kalas osv. Inte koll på om sonens matsäck, gympakläder, gummistövlar osv. Lättare att köpa pizza än att laga mat. Prioriterar bort barnet för att gå på afterwork etc.

Men dom har kul tillsammans. Spelar dataspel, åker till nöjesparker osv.

Pappan står högt i kurs! Sonen ser lite av vad som händer, men ändå. Han vill så gärna vara med pappa. Förlåter allt. Nu är han så stor att han själv kan hålla reda på att han ska ha med sig present till kalaset, komma i tid osv.

Jag vet inte vad man ska göra. Tror på att fortsätta följa mina värderingar. Här är det inte Ipad hela dagen. Här får man hjälpa till. Följa mina regler.

Har inga tips :( Dock ringer jag sällar bara för att kolla läget. Vet att jag bara får korta svar. Han pratar bara när han känner för det. Förmodligen skulle jag få ett längre svar om jag ringde och frågade hur det gick på nåt spel... :) Frågar jag hur det var i skolan är det max ett ord som svar.

precis! det låter väldigt likt!! både när det gäller pappas ansvarstagande och barnets attityd..
hörde om en historia där barnet aldrig blivit nära en av föräldrarna i en liknande situation... men finns nog inte så mkt att göra, bara fortsätta göra det som är rätt..

Anonym (ledsen mamma) Trådstartaren

Äldre 8 Jun 23:11

#57

Anonym (hjälp) skrev 2016-06-08 22:06:46 följande:

Aa fast nu bestämmer inte du vad som är emaptilöst eller värdelöst. Du verkar ha problem med det.. att du inte får bestämma hur andra ska uppföra sig och vad dom ska skriva. Du verkar inte lärt dig att alla har rätt till olika åsikter =)

hobbypsykolog?
eller bara får en mental utlösning av att munhuggas och kränka andra?

Rixa

Äldre 8 Jun 23:28

#58

Anonym (hjälp) skrev 2016-06-08 19:58:12 följande:

Vad har jag för anledning att vara trevlig?

Det är din åsikt att jag är otrevlig. Inte min. Läs inte om det stör dig.

Är min åsikt oxå! Nog har jag läst många otrevliga o oförstående inlägg men du tar priset! Kan du åtminstone visa någon form av respekt för att tråden ligger i känsliga rummet?

"Säkert är att alla ska dö men inte lika säkert är det att alla levt sitt liv!"

Anonym (:))

Äldre 8 Jun 23:43

#59

Anonym (ledsen mamma) skrev 2016-06-08 23:04:13 följande:

tack så mycket för råd och tips!
det bör jag nog testa, att visa lite mer intresse för minecraft ))
däremot är denna resa viktig för både mig och honom och mina föräldrar som inte träffar honom så ofta, då det är 2 timmars flygresa mellan oss, och det finns otroligt mycket att göra där, tycker nästan synd om honom om han skulle spendera 3 veckor hemma o sitta vid datorn..för pappan har inte råd att ta honom nånstans och roa. :/

Jag föreslår att du bokar resan till dina föräldrar. Din son är åtta år, han får finna sig i vad du beslutar.

Rixa

Äldre 8 Jun 23:58

#60

Anonym (ledsen mamma) skrev 2016-06-08 15:50:08 följande:

En följande situation har jag:
har en son på 8 år, som jag har varannan vecka, sedan sonen var drygt 1,5 år gammal.

Relationen mellan mig och farsan har alltid varit väldigt konfliktfylld (har varit genom en massa utredningar från socialen och ligger i en vårdnadstvist nu)..i och med att han är en väldigt manipulerande hatisk person, som i alla år försökt tillsammans med sin mor att obstruera det för mig och svartmåla mig på alla möjliga invecklade sätt för sonen, och tydligen lyckats, då han har en enorm inflytande på sonen, han har mycket auktoritet för lillen, och min åsikt verkar inte väga speciellt mycket..det är bara det som pappan säger gäller.

Det är svårt,för att inte säga omöjligt, att jobba emot själv. Om pappan är manipulativ och tillsammans med sin mamma ständigt bearbetar pojken blir det till slut en form av hjärntvätt där du är svarta fåret. Har du varit i kontakt med elevhälsan på skolan där han går? Kan de hjälpa dig?

Dels känns det som att sonen behöver påverkan från annat håll för att han inte ska fastna i allt som hans pappa o farmor säger och dels att du behöver stöd för att stärka ditt självförtroende. Självklart dalar det när du märker att pappan har påverkat honom o han tar efter pappans beteende. Stå på dig o sök hjälp överallt du kan komma på. BUP, skolhälsan, är det jag kan komma på. Har han någon vän vars föräldrar han gillar? Prata med dem! Förklara situationen o hör om de kan komma honom inpå livet o motarbeta det manipulativa trycket.

Jag tycker gott du kan fortsätta ringa honom någon gång under "pappaveckan". Säg att du älskar honom trots att han verkar avig. Nån skrev att coola små killar inte vill höra massa kärlekstrams (lr liknande) men det tror jag inte ett dugg på. Jag tror tvärtom att de mår bra av det även om de fnyser o är aviga. Nog har alla mina söner blivit kloka, kärleksfulla, unga män trots att jag alltid sa älskar dig i telefon och pussade o kramade dem även de gånger de inte ville. Brukade säga "Nämen jag vill! För jag älskar dig så mycket!!" Och vet du vad? Nuförtiden är det de (25-29 år) som säger "älskar dig!" i telefon o "puss o kram".

Tjata o stå på dig! Låtsas inte om att du inte får gensvar. Förhoppningsvis kommer han så småningom om att kunna se igenom allt hans pappa o farmor manipulerar honom med.

"Säkert är att alla ska dö men inte lika säkert är det att alla levt sitt liv!"

Rixa

Äldre 9 Jun 00:27

#61

Anonym (pappa) skrev 2016-06-08 18:32:44 följande:

Du ger faktiskt mest intryck av att vara hönsig, påträngande, egocentrerad och styrande. Jag försåt att det bottnar i din bristande mamma-självkänsla, men du behöver nog ta ett steg tillbaka och se på dig själv och din relation till din son ur ett lite vidare perspektiv.

Jag har själv två killar, och två tjejer. De älskar att åka utomlands, och ha fullplanerde helger med Skansen och bio och Grönan och Naturhistoriska och Leksaksmuseet och Junibacken och shoppingrundor och äventyrsbad och allt möjligt, men. Men. Det är när vi föräldrar helt spontant kommer och intresserar oss för vad de gör som de lyser upp som solar. När de pysslar och jag/vi kommer och vill vara med, under deras kommando. När vi släpper och låter de ta ansvaret för vad som händer. Vare sig det är rollekar, tv-spel, promenadvägar, mecka med trasiga radioapparater, eller bara ligga i gräset och titta på molnen som svävar förbi och ägna oss åt pareidoli.

Och nej, tuffa, 8-åriga småkillar säger inte puss och kram till sina föräldrar. Det är de älldeles för tuffa och coola för. Särskillt i sällskap av andra tuffa 8-åringar.

Har du samma situation med dina fyra barn, tycker du?? För det första är det en syskonskara som påverkar varandra. För det andra vore det intressant att höra om mamman är manipulativ o smutskastar dig tillsammans med barnens mormor.

Om så inte är fallet och dina barn inte är i liknande situation är det faktiskt du själv som behöver ta ett steg tillbaka och vidga dina perspektiv.

Och jo, många 8-åriga småkillar säger puss o kram till sina föräldrar. Har du samma tro om 8-åriga småtjejer lr gör du skillnad på killar o tjejer? Isåfall har du nog behov av att ta fem steg tillbaka o se på dig själv.

"Säkert är att alla ska dö men inte lika säkert är det att alla levt sitt liv!"

Anonym (plutt)

Äldre 9 Jun 02:31

#62

Men på ett sätt borde du ta dig en funderare. Vad är det för sorts mamma sonen vill ha och behöver. Vet du? Är du den personen?

min son älskar inte mig?

INNEHÅLL