Anonym (O ansvarig förälder!) skrev 2016-06-26 19:40:04 följande:
Här har vi en klassiker hur det kan gå, hur ett barn växer upp utan en förälder, hur samarbete ser ut, kan hända att mannen inte klarar av att bli ut dömd som förälder, "Du måste ha soc med dig ifall du ska vara med din son en timme", du får absolut inte träffa han med mig, och absolut inte utan någon från soc som bevakar umgänge, men på dagis lämnar du 8 timmar utan problem, lämnar fast barnet skriker och gråter första gångerna, inskolning är inskolning säger du då, men ska pappan träffa 1 timme måste soc vara närvarande.
Exakt så här förskjuter en mamma en pappa ur barnets liv och säger att det är "bara" hans fel.
Också en klassisker, att du dömmer mig utan att ha en susning om mig eller oss. Svarade enbart på TS fråga, att man inte kan neka umgänge. Hade du vetat en tiondel av vad som hänt mig, hade du aldrig skrivit det där...
Jag åkte till honom i en annan stad ett antal gånger, för att gå i familjeterapi innan bebisen kom, enbart för att han och barnet skulle ha ett umgänge? Att jag ville det, för att ha en bra relation till pappan och för att han skulle få en bra relation till sitt barn. Han ville enbart ha kontakt med barnet om vi hade en relation. Tycker du att det är friskt och rimligt, skulle jag ha varit med honom för min sons skull, så att han skulle få umgänge med sin fader? Orkar inte ens gå in på varför jag valde att lämna honom i 6:e månaden, men om du har lite förstånd fattar du nog att jag gjorde det av en jäkligt bra anledning. Jag kallade honom till flera möten på familjeenheten och att han vägrade komma, samt vägrade skriva på faderskapet förrän ett halvår senare. Under dessa tre år har han mordhotat mig ett antal gånger, vilket även är polisanmält. Och vaddå soc? Har aldrig varit tal om soc och har aldrig haft med dem att göra. Familjeenheten på kommunen är inte samma sak, där skulle enbart faderskapet erkännas, samt umgänge diskuteras. Min syster eller bästa kompis skulle vara med honom och sonen. Men det var ju tydligen så sjukt jobbigt för honom att börja så, för att efter ett par tre gånger få träffa sonen på egenhand. Precis som en inskolning på dagis, som du vill jämföra med. Han visste detta. Hade han brytt sig om sitt barn hade han kommit oavsett.
Du är så ute och cyklar med dina helt obefogade påhopp. Visst, det finns kvinnor som beter sig jävligt illa mot barnens pappor, men i det här fallet är det inte ett dugg synd om pappan. Jag kämpade, han gjorde sina val.
Avslutar med ett citat från den arma fadern, då du tycker att han ska få träffa sitt barn helt själv första gången de ses:
"Ser att det brinner i ert område. Sjukt besviken över att det inte är i ert hus det brinner, så att ni dör båda två!"
Nog nu!
Sorry TS för off topic.
