Måste min nyfödda träffa sin far? När?

TS här. Jag tror inte att pappan är farlig för barnet direkt men jag har lagt ner jättemycket tid och energi på att ta mig ifrån honom eftersom det var en väldigt destruktiv relation. Jag är rätt skör i mitt eget mående och mådde urdåligt under tiden med honom. Jag är rädd att bli manipulerad eller att allt väller upp till ytan igen om jag träffar honom eller ens ser honom egentligen. Jag går i samtal hos psykolog nu för att bearbeta och det går bra. Mår jättemycket bättre nu och känner att jag kan vara en bra och stabil mamma så länge jag slipper träffa honom. Min mardröm är att han skulle dyka upp efter/under förlossningen.

Jag kan inte bara bita ihop och träffa honom för det vore indirekt dåligt för barnet, om jag blir helt förstörd igen. Jag har egentligen inget emot att han och barnet ses men jag vill inte träffa honom innan jag kommit på fötter igen och mår mycket bättre och känner att han inte kan skada mig mer psykiskt.

Men om jag vägrar träffa honom (ingen kan väl tvinga mig till det?), kan då soc dyka upp och hämta barnet så han får träffa det? När kan det ske tidigast i så fall? Hur ofta/hur länge behövs det? Fixar de alla överlämningar? Kommer han då stå utanför min lägenhet och ta det när de kommer ut? Hur gör man med matning om jag ammar? Vad händer om jag skriver honom som far men har enskild vårdnad och bor i annan stad?

Jag vill att rätt far ska stå på pappret och att barnet ska umgås med sin far som äldre men är orolig över de första månaderna/året när jag fortfarande mår dåligt.

Vad händer om jag uppger honom plus en annan kille som potentiell far? Blir det då utredning efter födseln som kan ta tid? Eller om jag skriver en annan pappa på pappret men skickar sms till pappan om att det är hans och att han kan starta en utredning om han vill och då samarbetar jag. När de frågar säger jag att jag trodde det var den andra men sen räknade jag på det och insåg att det var fel och kontaktade honom. Då blir ju han far till slut ändå väl?

Det finns också många barn som hade mått mycket bättre av att aldrig ha träffat sin biologiska mamma.

Självklart ska du jobba för att må bra.

Han kan inte bara dyka upp i förlossningen, kommer han är det bara att du be han gå, personalen där kommer hjälpa han att hitta ut.

Första året bestämmer du i princip själv hur han ska träffa barnet, be han komma och titta på barnet, när det passar dig.

Uppger du inte han som pappa är det inte säkert du eller barnet någonsin får kontakt med han, men det är ju uppenbart, är man inte skriven pappa så tror man inte att man är det, rätt enkelt.

Jag kommer aldrig på tusen år att förstå hur den kvinna tänker som låter en destruktiv och/eller våldsam idiot föröka sig när det finns abort.

Hans enda merit är att ha en kuk och respektera er tillräckligt lite för att behandla er illa, knulla er och dra, och det vill ni belöna med att sätta fler till världen som har hans gener och temperament???

Helt obegripligt. 

Ta hand om dig själv första tiden. Se till att ha en stödperson med när han träffar barnet i början, så du slipper vara ensam med honom om du inte mår bra av det.

Tror du pappan är intresserad av sitt barn och kommer vilja vara med ett spädbarn eller är risken att han bara kommer vilja jäklas?

Ingen kommer komma hem till dig och ta ditt barn! Du får såklart vara med på möten som kanske kan vara övervakade om du vill det.
Om pappan vill ha umgänge får han gå via familjeenheten. Kan ju faktiskt bli så att han inte vill träffa barnet alls.

Råder dig att ringa familjeenheten och fråga dem hur det brukar gå till.

TS, du berättar att ert förhållande varit destruktivt. Har han slagit dig eller tvingat dig till sexuella handlingar? Anmäl då honom direkt! Detta är för din egen skull. Då får du både upprättelse, och du får dessutom det "på papper" att ditt ex är våldsam. Detta kan vara till stor hjälp för dig för beslut om vårdnad ska fattas.

Jag förstår att ett barn ska ha rätt till båda föräldrarna, men om pappan nu våldtagit och slagit mamman? Varför ska en sådan man få träffa ett barn överhuvudtaget? Skulle ni låta ert/era barn umgås på tu man hand med en våldtäktsman som dessutom är aggressiv? 

Tror TS redan vet att hon kan göra som hon vill med vårdnaden, mer om hon vill ha med pappan i barnets liv eller inte, tror hon funderar på det.

Det är enkelt att säga att man är "emot abort" och tro att den där känslan "vara emot abort" är ett fripass från ansvar. 

Men så är det inte. Du har VALT att behålla barnet och därmed har du också skyldigheter gentemot barnet som väger tyngre än dina egna önskningar. Det är ett VAL, hur "emot abort" du än är. Missförstå inte, jag skulle inte heller vilja göra en abort, men det är fortfarande ett val man har. Tufft och hårt, men så är det att vara vuxen och ansvarstagande förälder. Man måste ta sig igenom tuffa saker oavsett om man vill eller inte. 

Barnets rätt till sin pappa är större än din rätt att slippa honom. 

Sedan förstår jag så klart att det är jobbigt för dig och en svår situation och det FÅR kännas jobbigt och tungt. Det är OK. Men det är inte OK att följa den känslan. Ta stöd av kurator eller liknande på MVC och bolla tankar om hur ni kan lägga upp möten första tiden så att det blir bra för bebisen. 

Hej TS!
Låter jobbigt.
Jag förstår det som att barnet är fött redan, stämmer det?
Hur ser situationen ut i övrigt?
Är familjerätten inblandad och har de gjort något faderskapstest, mao DNA-testat fadern?
Blir ju konstigt om du nekar till att han är far om DNA-testet sedan visar annorlunda.