Hej. Är på semester med det så kallade styvbarnet och dennes förälder. Är det någon som har tips på hur man ska kunna hantera detta? I nuläget kokar jag inombords men vet med mig att det inte ger något att ventilera detta med dem jag är med. Vad har ni för tips och trix för att härda ut?
Har ej valt att leva med dem eller resa med dem. Hade jag fått bestämma hade barnet inte följt med. Men jag vill vara med min partner och då är det det som bjuds då han måste ha med sin unge hela tiden. Jag har valt att leva med honom men inte med hans barn. Hans barn hänger med honom i livet oavsett vad jag tycker om saken. Valt barnet? Aldrig.
Klart barnet sparkar bakut och är "jobbigt" när det måste umgås med en "vuxen" som beter sig som att hon vore på samma nivå som barnet själv. Har du tänkt på det? Att mycket av problemet troligen ligger i hur du själv agerar?
Du skriver själv att du varit med i bilden länge men att du inte umgås med barnet. Som upplagt för att bli en finfin relation!
Klart barnet sparkar bakut och är "jobbigt" när det måste umgås med en "vuxen" som beter sig som att hon vore på samma nivå som barnet själv. Har du tänkt på det? Att mycket av problemet troligen ligger i hur du själv agerar?
Du skriver själv att du varit med i bilden länge men att du inte umgås med barnet. Som upplagt för att bli en finfin relation!
Men du är DU på riktigt?
Blir mörkrädd.
Ska allt vara som du vill är mitt tips hitta en man som inte har nägot barn eller lev och bo själv.