Hur ser ditt liv ut som ensamstående förälder?

Jådåsåatt Är du på riktigt!? Du tycker inte att de som är två får uppmärksamhet alltid helatiden!? Allt utgår från att man är två! Att jämföra med att ha någon som inte ens gör hälften!? Jag skulle mer än gärna ha min dotters pappa i livet att han fans delar dotterns utveckling kanske ta henne en dag i månaden eller en natt kanske!? Det är det tuffaste att inte ha han här att dela det vi skapat! Det är inte samma sak med vänner eller annan familj. Allt är relativt vad man är van vid och jag har vant mig. Men att höra något så dumt som du skrev nu gör mig arg!

Jag kan inte ens jämföra ensamstående och att vara själv utan att man valt det! Men jag dömer ingen! Många som har den andra parten kan lämna så man kan få något annat än mamma tid! Varannan vecka helg mm. Nu skulle jag aldrig någonsin byta en sekund för banden jag har med min dotter är unika. Jag ser hur många slarvar bort dyrbar tid med sina barn genom bråk gnäll mobil tv mm mm.

Jag håller med Jadåsåatt, det är lite provocerande att utgå från att ens liv är som i Tildes krönika. Att ens liv per automatik skulle vara sämre för att man inte har en man i sitt liv.

Visst finns det saker som är jobbigare som ensamstående (som det som skrevs om att inte dela lycka och oro med någon) men det finns en hel del som är lättare också.

Jag har en kompis som alltid när hennes man var bortrest var tvungen att säga till mig att "jag förstår inte hur du klarar det. Jag skulle aldrig klara att vara själv". Jag antar att det är menat som nån slags komplimang men det är ju också irroterande att någon ser på ens liv som något som handlar om "att känpa" och "att klara av".

För att svara oå frågan i ts, har jag nog ett ganska vanligt liv. Har väl varit mindre parmiddagar men i övrigt jobbar jag, umgås med familj och vänner, tar hand om hem och sysslar med mina hobbies osv som de flesta andra.

Det som har varit svårare har varit att lära känna nya människor eftersom jag är ensamstående på heltid och inte riktigt lyckats "passa in" bland kärnfamiljerna och inte haft möjlighet att hänga på singlarna. Men tror det handlar minst lika mycket om personlighet och prioriteringar som civilstånd.

en annan jobbig sak är att ejonomin är mer sårbar..

Men min familj är världens bästa även om den råkar vara liten och bara bestå av en vuxen.

Är pappa till en 8-årig dotter på heltid. Tycker det funkar bra. 

Hon är rätt bra på att underhålla sig själv och läxläsning går fort, så jag brukar få rätt mycket tid till att spela cs eller mecka med hojjen på kvällarna

Bor i villa så har plats att gå undan när hon har kompisar över. Bor även nära skolan så hon går hem själv, vilket är skönt så man slipper lämna och hämta. 

Att berätta för en som inte är ensamstående om hur det är att vara ensamstående är som att berätta för en som inte har barn om hur det är att ha barn!

Så enkelt är det! Har man tagit hela lasten för sina barn tycker man att de flesta svårigheter som föräldrar som bor ihop berättar är bara rena lyxproblem!!

Så bara för att du inte upplever att du vill bli belyst ska ingen annan heller få vara det? Jag varken gnäller eller vill att någon tycker synd om mig för detta är mitt liv. Men att en gång av 20 000 få känna igen sig är det så hemskt!? Jag tror tyvärr inte på att du varit helt själv i 10 år.