Kär i en cannabisbrukare

När folk säger det inte är beroendeframkallande, så menar man fysiskt beroendeframkallande.

Att man kan få ett psykisktberoende, råder det oftast ingen tvekan om.
Men för utveckla ett sådant beroende, så får man ligga i och rätt länge också.

Att sluta med en långvarigt missbruk, så får man samma abstinensbesvär som man slutar med ett sex/spel/shopping-missbruk.
Ofta över på nån dag, dock sen finns tanken kvar längre då vi nu pratar om ett psykisktberoende.

Det stora problemet är väl att dom inte vet vad dom är emot.
I alla fall är det min erfarenhet, då att det är få som verkligen kan motivera varför de är emot.
Och då pratar inte jag om "åsikt", utan att man kan backa upp sin åsikt.
Det sker sällan faktiskt.

Ts, detta låter väldigt väldigt likt mitt ex. Nu är ju sannolikheten väldigt liten att det skulle vara just han, men snälla var försiktig. Om det skulle vara han så väntar ett riktigt helvete, och hans missbruk (ja i hans fall är det ett missbruk och betydligt mer frekvent än några gånger i veckan som han först säger/visar) kommer bara vara en del av det. Bor han i en stad strax utanför Stockholm?

Det gör väl 90% av Sverige?
Sen när vi har 1,3miljoner som testat/använder cannabis, så är risken rätt liten att det är samma person.
Väldigt liten, och om det är, spela lotto

Det verkar behövas ett förtydligande - risken att det skulle vara mitt ex är som sagt väldigt väldigt liten. Men när jag säger att det låter likt så menar jag inte enbart cannabisanvändandet i sig, utan hur ts beskriver honom i stort. Han har ett mönster som han alltid följer, och säger alltid samma saker när han träffar en ny tjej. Hans senaste flickvän tog kontakt med mig så jag vet att han blev lämnad ganska nyligen och förmodligen är ute och letar nästa offer precis nu.

Men än en gång eftersom det verkar vara så kul att förlöjliga det jag skrev - jag vet att risken att det är han är extremt liten, men med tanke på vilket monster han är varnar jag hellre en gång i onödan.

Cannabis är ingen drog. Det är en naturlig medicin, som växer helt naturligt från marken. Och som får cancersjuka patienter att må bättre och deprimerade människor att känna sig gladare. Även bra för meditering och att få känna sig i nuet och i samklang med kärleken.

Personligen så ser jag inget negativt i det och vill helst att det ska avkriminaliseras :)

Legalisera marijuana! :)

Nu är inga av dom direkt farliga som så, bara om man överdoserar.
Du får en bättre poäng och ta upp farliga växter som belladonna tex.
Aldrig gillat dessa halleluja haschtomtarna, då det de säger är lika tokigt som knarkkrigarna säger.

Ditt exempel är väldigt extremt ovanligt, så ovanligt att det inte har nån betydelse att diskutera det.
Utan bara som kuriosa det kan finans ett intresse.

Skillnad på missbruk och bruka!

Min sambo brukar cannabis, min pappa med, min bror med, och min syster!! Jag har själv gjort!

Men till skillnad från de ovanstående så missbrukade jag och kunde inte ha ett normalt fungerande liv, därför jag tillslut slutade (vilket var oerhört tufft!!)

Men de andra klarar av att vara utan flera dagar och veckor! De har fortfarande ett fungerande liv och fungerar även normalt då det är "höga".

Sålänge det inte missbrukas och din sambo inte kan leva normalt så ser jag inget problem i det!!

Cannabis har många åsikter om, men min åsikt är att alkohol är värre och skadligare!!

Min pappa är narkotikapolis och röker själv, harmlöst. Min bror är utbildad socionom och även psykoterapeut och jobbar med missbrukare!!

Du blir inte beroende av hash vilket betyder att du kommer inte få någon riktig avtändning utan du är bara mentalt beroende och det är jobbigt det med men man kan lika gärna bli beroende av att käka tvål tydligen så alltså du kan bli mentalt beroende av allt här i världen

Min egen erfarenhet är motsatt, dvs att som gräsrökare vara i en relation med någon som inte är ett fan av gräs.

Mitt rökande har alltid varit okomplicerat men samtidigt något som jag upplevt tillföra något till mitt liv. Jag röker mycket lite men relativt frekvent, spenderar väl en hundralapp i veckan. Så blir knappast personlighetsförändrad utan min stil är mest kaffe på morgonen och gräs på kvällen - de har ungefär lika mycket effekt på mig (men motsatt) i den mängden jag röker.

I min relation (ex-relation), var jag tydlig i början med att jag röker gräs och jag kommer fortsätta göra det - men tyvärr fick vi dras med mitt rökande under flera års tid, dvs. hon tyckte det var jobbigt, vi pratade om det - kom ingenstans, och det fortsatte så.

Jag försökte vara inkännande och förstående, men samtidigt var det faktiskt rejält jobbigt att under flera års tid få en av mina rutiner som jag trivs med bli ständigt och åter ifrågasatt trots att jag uttryckligen sagt att jag har valt detta och trivs med det.

Jag blev inte heller personlighetsförändrad av det, jag skäms lite över att erkänna att jag under det sista året i våran relation rökta i princip i smyg, ljög inte om det men "gick ned på en cigg" - men då blev det ju också så oerhört uppenbart att hon egentligen inte hade något emot hur jag var när jag var påverkad, utan enbart vetenskapen om att jag var påverkad.

Hursomhelst, i ditt fall menar jag att så länge du verkligen är ok med det hela är det ju lugnt, men det är dumt att gå med på någon annans premisser och sedan inte egentligen tycka att det är ok.

Men du kanske kan få honom att inte röka så ofta du vet kompromissa lite asså jag kan säga såhär jag röker inte längre för jag sitter i en knepig situation just nu men sen när allt löst sig kommer jag åter igen börja röka. Jag har grov adhd och det ända som någonsin hjälpt mig här i livet har varit röka. Jag var 19 år när jag började jag gjorde ett helt medvetet beslut läste på och allt innan jag började och på den tiden var jag ett socfall jag söp i princip 3-4 gånger i veckan hade inga som helst planer på att göra något med mitt liv sen när jag började röka tog jag mig i kragen flyttade till annan stad för bättre jobb möjligheter fick ett jobb allt bara funkade liksom jag jobbade sen hem rökte sedan ut och rörde på mig och så höll jag på i 4-5 år sedan fick jag cancer och aa då ballade allt ur jag fick dödsångest och började använda andra preparat och allt gick åt helvete och nu är jag nykter och sjukskriven och varit det i snart 4 år och jag känner att allt är som förr jag har ingen som helst ork eller några ambitioner för framtiden och har blivit en soffpotatis gick up 70 kg dom 2 första åren vägde 78kg ocv var väldigt aktiv när jag rökte då jag inte klarade av att bara sitta och glo på film som dom flästa gör men tror det är för min adhd det liksom funkar inte på samma sätt som för andra och när jag rökte slutade jag med min concerta för behövde liksom inte den det räkte med att röka på kvällen och morgonen för att jag skulle fungera som alla andra. Sedan måste jag tillägga att hade jag bott i USA hade jag antagligen fått det på recept men men nu bor jag tyvär i Sverige och får nöja mig med att ätta ritalin 110mg/dagen och lyrica 600mg/dagen, voxra 300mg/dagen, cymbalta 100mg/dagen Alimemazin 80mg/dagen och sedan för att jag ska kunna somna äter jag stillnoct 7,5 mg och sen har jag olanzapin vid behov och quetiapin vid behov och ändå mår jag skit och pallar inte jobba och det jobbigaste med allt är att jag vet att jag skulle kunna lägga ner alla piller mot Cannabis och leva ett normalt liv igen men men nu är det som det är bara att leva på existens minimum i livsglädje. Oj ursäkta att jag drog på värsta OT historia men kände att jag behövde skriva detta inlägg.

Men back on topic försök att kompromissa tycker jag är bästa lösningen på ditt problem

MVH en gammal blandmissbrukare