Fler som tar/ska börja ta letrozol och provera

Håller tummarna för dig.

Jag brukar få lite rosa flytningar 3-4 dagar innan mens.

Jag håller med dig om att vid ägglossning så händer något så man mår lite bättre i allt det här Önskar såå innerligt nu att få bli gravid. Min syster ska ha bebis tidigt i vår och min svägerska till sommaren. Nu vill jag också!!!

Okej, kanske är vanligt med en sådan flytning, dock är den fortfarande borta. Man blir ju knasig. och Bim borde ju vara automatiskt ca 14 dagar efter äl så de borde vara i morgon eller på fredag eftersom de va 14 dagar sedan hon såg att ägget var borta. vilken jäkla månad alltså.... humöret är ju som en bergodalbana!

Kände på kusinens frus mage på julafton, lillkillen levde rövarn där inne och jag bara satt och stört böla! Så vackert! känner mig hel fjantig....

Håller tummarna för er och att de är eran tur denna månad, vilken fantastisk start på de nya året va ? :)

Kram

Jag håller verkligen alla tummar för dig nu. Har du några symptom?

Hur går det för er alla?

Jag har BIM den 1/1 men å andra sidan så vart min cykel lite rubbad iom letrozolen.. men om jag ska gå efter min vanliga cykel så är BIM 1/1 

Tycker att jag haft känningar, men det tycker jag att jag  haft flera gånger förut. Så jag vet inte om jag ska läsa in det eller skita i det. 

Ibland känns symptomen på mens och symptomen på grav ganska lika. 

Har återbesök på kliniken den 3/1 för att starta upp den tredje perioden med letrozol och ovitrelle. Jag hoppas såklart att jag slipper det... men nja... helt inställd på att mensen kommer. 

Har molvärk och stickningar i tjejmagen. vid den rosa flytningen igår så högg de till som en kniv i livmodertrakten men har haft konstiga saker för mig förut där nere så lägger ingen vikt på de. har ont utkanten mot armhålan i högra bröstet men inget på vänstra. Tog ett gravtest nu i eftermiddags men blev sur då de va negativt. Åkte iväg och käkade middag med familjen och hade glömt slänga testet och såg då ett tydligt rosa streck men de är ju flera timmar sedan jag tog de så se går ju absolut inte att lita på så jag är lite förvirrad och börjar tro att letrozolen kan spela min kropp ett spratt?...

kram

Hur går det för er alla?

Jag har BIM den 1/1 men å andra sidan så vart min cykel lite rubbad iom letrozolen.. men om jag ska gå efter min vanliga cykel så är BIM 1/1 

Tycker att jag haft känningar, men det tycker jag att jag  haft flera gånger förut. Så jag vet inte om jag ska läsa in det eller skita i det. 

Ibland känns symptomen på mens och symptomen på grav ganska lika. 

Har återbesök på kliniken den 3/1 för att starta upp den tredje perioden med letrozol och ovitrelle. Jag hoppas såklart att jag slipper det... men nja... helt inställd på att mensen kommer. 

Hej på er:)

Jag hoppar gärna in här och delar med mig av min historia.

För ca 7 år sedan fick jag reda på att jag har PCOS. Efter flera försök med mitt ex fick jag utskrivet letrozol, flera månader av försök utan resultat. Blev inskriven för insemination- utan resultat. Vi la av med alla försök och gick ett år senare isär. Träffade i januari förra året min nuvarande sambo, utan stimulering och planering blev jag 3 månader senare gravid. Överlyckliga gick sommaren och vi skulle göra vårt första VUL. Där fick vi mardrömsbeskedet ingen vill ha. De kunde inte finna något hjärtljud!!! Detta var i v14. I 4 månader efter missfallsbeskedet åkte vi in och ut på akuten med smärtor och blödningar. Gjorde 3 vaginala behandlingar samt 3 skrapningar för att få ut alla kvarlevor från fostret. I februari i år blev jag ?friskförklarad? och vi kunde på riktigt försöka bli gravida igen! :D

I augusti konstaterades det att min kropp stängts av och fick då utskrivet Provera och letrozol. I 2 månader har kroppen svarat på behandlingen men tyvärr ingen graviditet, men varit glad över att ägglossningen har funkat. Nu vid tredje letrozolbehandlingen säger läkaren vid ultraljudet att jag har 3 äggblåsor så vi får samlagsförbud.

Nu min fråga till er, hur stor är risken/chansen att alla tre äggen befruktas? Ska man ta läkarens utlåtande på fullaste allvar eller är det en rekommendation? Man vill ju inget hellre än att försöka nu när kroppen svarar och fungerar som i ?normala? fall. :)

Tack på förhand!