BF vår/sommar 2017 efter IVF
Har plussat efter vårt 4 IVF och har BF 17 juli. Vore kul att följas åt med fler som plussat och ska ha barn under 2017. Kände mig inte "hemma" i vanliga BFgrupper för spontangravida så startade denna tråd
Har plussat efter vårt 4 IVF och har BF 17 juli. Vore kul att följas åt med fler som plussat och ska ha barn under 2017. Kände mig inte "hemma" i vanliga BFgrupper för spontangravida så startade denna tråd
Jag är idag i vecka 14 + 2 och har/haft riktigt jobbiga veckor sedan kuben..... Kuben skrämmer upp oss oroliga mammor i onödan och blir det fler barn blir det prover direkt istället för kub. Gjorde kub för ca två veckor sedan och allt var bra tills bm säger att vi har risk för downs syndrom, 1 på 51... Trodde jag skulle sjunka genom jorden, efter allt vi har gått igenom och illamående och kräkningar (som jag fortfarande har, till och med sjukskriven för det), måste vi ta bort barnet och börja om. Känns som om jag har gråtit i två veckor, fruktansvärt. Fick remiss till KS för moderkaksprov (100 procent säkert) som vi fick vänta en vecka på att göra (ej humant). Fick tack och lov svar snabbt, efter två dagar på första proverna att det inte är trisomi 13, 18 eller 21 och att vi väntar en pojke. Grät av lycka och kände åter igen att vi kanske får ett till barn i sommar. De andra proverna på andra kromosomavvikelser får vi förhoppningsvis denna vecka. Risken är liten att det är något men man vet aldrig. Kan inte njuta av graviditeten först allt är klart och jag bryter ihop varje kväll pga detta och illamåendet, hur mycket ska man orka. Tänk om man kunde gå igenom hela graviditeten utan oro. Va ju lite lättad först att man passerat vecka tolv och att barnet levde på ultraljudet och så kom det här. Skönt att skriva av sig lite...
Jag är idag i vecka 14 + 2 och har/haft riktigt jobbiga veckor sedan kuben..... Kuben skrämmer upp oss oroliga mammor i onödan och blir det fler barn blir det prover direkt istället för kub. Gjorde kub för ca två veckor sedan och allt var bra tills bm säger att vi har risk för downs syndrom, 1 på 51... Trodde jag skulle sjunka genom jorden, efter allt vi har gått igenom och illamående och kräkningar (som jag fortfarande har, till och med sjukskriven för det), måste vi ta bort barnet och börja om. Känns som om jag har gråtit i två veckor, fruktansvärt. Fick remiss till KS för moderkaksprov (100 procent säkert) som vi fick vänta en vecka på att göra (ej humant). Fick tack och lov svar snabbt, efter två dagar på första proverna att det inte är trisomi 13, 18 eller 21 och att vi väntar en pojke. Grät av lycka och kände åter igen att vi kanske får ett till barn i sommar. De andra proverna på andra kromosomavvikelser får vi förhoppningsvis denna vecka. Risken är liten att det är något men man vet aldrig. Kan inte njuta av graviditeten först allt är klart och jag bryter ihop varje kväll pga detta och illamåendet, hur mycket ska man orka. Tänk om man kunde gå igenom hela graviditeten utan oro. Va ju lite lättad först att man passerat vecka tolv och att barnet levde på ultraljudet och så kom det här. Skönt att skriva av sig lite...
Inskrivningen avklarad. Skönt! Och barnmorskan var supertrevlig. Allt såg bra ut än så länge.
Har valt bort KUB och kommer istället enbart göra ett ultraljud i 13+0, sen har vi fått rul inbokst till 21+1 :) känns lite lite mer verkligt nu!
27+0. Tredje trimestern
Jag är idag i vecka 14 + 2 och har/haft riktigt jobbiga veckor sedan kuben..... Kuben skrämmer upp oss oroliga mammor i onödan och blir det fler barn blir det prover direkt istället för kub. Gjorde kub för ca två veckor sedan och allt var bra tills bm säger att vi har risk för downs syndrom, 1 på 51... Trodde jag skulle sjunka genom jorden, efter allt vi har gått igenom och illamående och kräkningar (som jag fortfarande har, till och med sjukskriven för det), måste vi ta bort barnet och börja om. Känns som om jag har gråtit i två veckor, fruktansvärt. Fick remiss till KS för moderkaksprov (100 procent säkert) som vi fick vänta en vecka på att göra (ej humant). Fick tack och lov svar snabbt, efter två dagar på första proverna att det inte är trisomi 13, 18 eller 21 och att vi väntar en pojke. Grät av lycka och kände åter igen att vi kanske får ett till barn i sommar. De andra proverna på andra kromosomavvikelser får vi förhoppningsvis denna vecka. Risken är liten att det är något men man vet aldrig. Kan inte njuta av graviditeten först allt är klart och jag bryter ihop varje kväll pga detta och illamåendet, hur mycket ska man orka. Tänk om man kunde gå igenom hela graviditeten utan oro. Va ju lite lättad först att man passerat vecka tolv och att barnet levde på ultraljudet och så kom det här. Skönt att skriva av sig lite...
Inskrivningen avklarad. Skönt! Och barnmorskan var supertrevlig. Allt såg bra ut än så länge.
Har valt bort KUB och kommer istället enbart göra ett ultraljud i 13+0, sen har vi fått rul inbokst till 21+1 :) känns lite lite mer verkligt nu!
V19 igår så 18+1 idag och dags för RUL i eftermiddag! Så nervöst men spännande! Känner bebis buffla varje dag så lever gör han, men är orolig att någon avvikelse ska upptäckas.
Härligt och kul att det gick bra :) Att ha en bra barnmorska gör verkligen så mycket! Jag bytte och nu är jag jättenöjd :)
Valde också bort kub, ville inte riskera att då dåliga siffror och må dåligt pga det och sen visar det sig bara vara en falsk hög sannolikhet. Vi gjorde ju dock nipt.
Då har du något att se fram emot nu :)
Har din bm nämnt något om att få lyssna på hjärtat? Vi fick lyssna i måndags <3
V19 igår så 18+1 idag och dags för RUL i eftermiddag! Så nervöst men spännande! Känner bebis buffla varje dag så lever gör han, men är orolig att någon avvikelse ska upptäckas.
Uppdatering :)
RUL gick bra, bebis är en pojke som nipt visade :) Dock var jag lite för kort gången så bm kunde inte se hela hjärtat. En läkare kallades in från specialistmödravården och hon kunde se två kamrar, två förmakar samt de tre stora kärlen som hjärtat ska ha men eftersom hon inte såg så tydligt ville hon titta igen om 1,5 vecka när hjärtat växt på sig lite. Vart ju så klart skitorolig men hon var inte orolig och tyckte det såg fint ut men ville ändå se igen.
Känner mig själv så kommer vara orolig tills ultraljudet är gjort!